leifsjoqvist

Den 27 december 1979 gick Sovjet in med militär
makt och ockuperade Afghanistan.År ut och år in
levde vi med att en imperialistisk stormakt ocku-
perade ett litet alliansfritt land. Motståndet orga-
niserades av islamister. Vem hörde då USA eller
svensk borgerlighet prata om kvinnor eller terro-
rism? Alla stödde islamisterna. Ingen utom den
sovjettrogna vänstern var för en ockupation som
skulle fostra afghanerna till utveckling.

Idag är läget helt tvärsom. I Gaza väljer folket
Hamas. De är folkvalda. Det blir ett hot. Israel
ockuperar och dödar civilbefolkning. Då finns
ingen borgerlighet eller USA till stöd. Tvärsom.
De stödjer ockupanterna. Palestinierna skall
fostras til den rådande världsordningen.


USA kopierar Sovjet och ockuperar Afghanistan.
Afghanerna skall fostras. Det gillar svensk bor-
gerlighet som skickar trupper och stödjer ocku-
pationen.
Israel som likt apartheids Sydafrika är en demo-
krati för vissa ges rättigheter att ockupera och fö-
ra en kolonial krigspolitik.
Länder som Algeriet eller Palestina utsätts för mili-
tär eller starka påtryckningar när de väljer fel part-
ier till makten.

Var tog principerna vägen?
Var tog folkrättens vänner vägen?

Folkrätten uppstod ju för att små stater skulle ha en
överstatlig rätt att hävda och behålla sin suveränitet
och självständighet.

På 80-talet lanserades den platta organisationen och det
var fr a SAS-chefen Janne Carlzon som var den store gu-
run, bl a med boken Riv  pyramiderna. Tesen var att om
alla  ges ansvar kommer de att ta det.

Grunden var att möta upp en offensiv fackföreningsrörelse
som krävde mer makt. Genom de platta organisationerna
skulle makten ligga kvar där den var och ändå skulle det
se ut som en maktförskjutning gjordes.


När vänstern försvagades och behovet av det platta försköts
återgick och vissa fall förstärktes det gamla. De som redan
hade fick exempellösa arvoden och pyramiderna var högre
än innan.

Polisen har dock tagit fasta på en del av 80-talet och det
visar sig att var åttonde polis är chef. Detta har Beatrice
Ask, justitieministern, reagerat på och säger til media:
Alla kan inte vara chefer för då    
  blir inget gjort, säger justitie-    
  minister Beatrice Ask till DN.

Jag flyttade mina magasinerade böcker idag. Det
var många kära återseenden. Där fanns Ivar Los
stridsskrifter, Fredrik Ströms "Rebellerna",5 voly-
mer Erich Fromm för att bara nämna några. 100-
tals böcker som under ett år varit nedpackades
befriades idag från glömskan.

Livet blir aldrig tråkigt med böcker. Där finns kun-
skap och erfarenheter att hämta som räcker mer
än väl livet ut.

Igår när jga kom till träning så möttes jag
av en ung man som tittade på mig med sto-
ra ögon och gapande mun.
Jag frågade om allt stod väl till och till slut
svarade han:
-Du ser ut som en massmördare!

Jag gjorde en snabb koll på mig själv och såg
en medelålders man och klädd enligt följande:
Gummistövlar.
Overallbyxor väl nedstoppade i stövlarna.
Lång vinterrock.
Gråa handskar med intorkat blod på.
Svart halsduk.
Orangemössa med linor ner vid öronen.
Till det  hörlurar i matchande ceris färg.

Liberaler envisas ju med att säga att det inte existerar
klasser utan bara individer. Detta är ju krutröksridåer
för att dölja sanningen. Utan klasser finns ju bara den
egna förmågan och intellektet att hänvisa till. Alltså att
de härskande gör det för att de är bättre utrustade och
äger förmågan att styra och att vara rika.

Då får ju också de lägre klasserna stå sitt kast. De har
inte förmågan att skaffa sig ett bättre liv helt enkelt.

De lägre klassernas enda chans till en genrell förbättring
av sina villkor ligger i organisation och kamp. Den måste
ske tillsammans i solidaritet. En och en blir det ju själv-
klart så att de härskande består.

Detta är ju egentligen självklarheter.

På TV går nu en utmärkt engelsk serie som heter Downtown
Abbey. Det handlar om en familj och dess gods. Tydligare än
så här blir inte bilden av ett klassamhälle. Godsägaren är en
god man med hög moral, men också en man som vet att full-
följa sina plikter och att upprätthålla klasssamhället. Bland
tjänstefolket finns olika nivåer och där det finns alla klassak-
törers stigma. Den lydande, den underordnade, strebern, re-
bellen. Här finns också tydligt karaktäriserat hur man finner
sina roller och hur oerhört svårt det är att bryta sig ur dem.
Det finns en roll att ta men det finns ingen frihet.


Det slår mig att Marx en gång skrev att det inte bara skulle va-
ra en befrielse för de lägre klasserna utan för alla. De övre klas-
sernas liv är ett liv i jakt på att behålla sin makt vilket gör att
man är lika bunden till regler och ritualer som någon annan.

I TV-serien skildras bl a detta med alla ritualer från det man går
upp på morgonen tills det man går och lägger sig. Allt har sin ri-
tual. Det handlar om kläder, hur man för sig, vad man säger,vem
man umgås med och massor av andra regleringar.

Claes de Faire har skrivit en roman som heter Alla
lyckliga familjer liknar varandra vilket är inlednings-
mening i Leo Tolstojs roman Anna Karenina.
Meningen i Anna Karenina fortsätter "men den olyckliga
familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt".


Det handlar om yta och det handlar om att ingenting är
värt något om det inte kan redovisas. Det kan handla om
ett Twitter att man just nu äter hummer på lyxig reaturant
eller att man befinner sig med känd person. Man vill plocka
poäng till ytans CV.
Jag tänker på Dirt boken om Motley Crue. Bandets medlemm-
ar knullar allt de ser men knullandet är inget värt förrän de
har fått berätta det för de andra i bandet. Ju värre ju bättre.
Åter handlingen är ointressant om den inte får berättas.

Twitter och Facebook är ju ett evigt tjattrande om vem man
träffat, hur roligt allt är och hur häftig man är.
Det är Erich Fromms värsta mardröm i verklighet. Att ha ell-
er att vara, att leva i ägandet eller varandet.
Äga utbildning, vara klok.
Ha status, vara lycklig.

1948 publicerades Det kommunistiska manifestet av Friedrich
Engels och Karl Marx. Det sammanfattade de krav som tidens
radikaler hade för ett bättre samhälle. Århundradens kamp och
1800-talets revolter sammanfattades och la grunden för den
vänster som radikalt skull omforma världen. Klassamhället
var inte längre givet. De lägre klasserna krävde sin plats.

Idag har nästan alla manifestets krav uppnåtts. Förutom punkt
två och tre(vilka iofs är helt avgörande)har kraven genomförts
och är inte längre för ett manifest.

Hög tid då för ett nytt manifest. Hög tid att sammanfatta vår tids
krav på ett bättre samhälle och vad och hur vi skall göra för att
nå dit.

Jag går ut en kväll och träffar en kvinna. Vi går hem
till mig och väl där är vi trötta och somnar. Jag vak-
nar på morgonen av att hon suger mig. Är detta då
att betrakta som sexuellt våld?

Jag går ut en kväll och träffar en man. Vi går hem
till mig. Vi har inte sex. jag vaknar på morgonen av
att han suger mig. Är detta att betrakta som sexuellt
våld?

En kvinna går ut en kväll och går hem med en man.
De har inte sex. På morgonen vaknar hon av att han
slickar henne. Är detta att betrakta som sexuellt våld?

Jag hittar en essä av Zizek på nätet: Repeating Lenin.
Den har ett mycket intressant intro där Zizek skriver
om den liberala hegemonin. Idag är den liberala dis-
kursen närmast total. Om någon går utanför anfalls
av argument som syftar till att förgöra. Ett försök att
framföra argument som syftar till utveckling och soli-
daritet får genast försvara Gulag eller Pol Pot.
Det är som med kyrkan på 1800-talet. Det var en om-
öljlighet att uttrycka en tanke syftande till ateism, då
var man genast en satans hantlangare och exkluderad.

Zizek kallar detta Denkverbot och syftar då givetvis på
Västtyskland som under 60- , 70- och 80-tal hade ett
Berufsverbot mot alla som hyste radikala åsikter.

Ett nära exempel på hur det fungerar är när Jan Guillou
möter Per Gudmundsson i debatt om islamistisk terror
och när Guillou problematiserar beskylls han av Gudmund-
son att försvara vänsterterrorismen på 70-talet.

Konkreta analyser av konkreta skeenden, var Lenins tes.
Det håller än idag.

Slavoj Zizek hade presskonferens i New York och
The Observer refererade. Helt plötsligt säger Zizek:
"How does a Montenegrin masturbate?" Mr. Zizek asked. "He digs a hole in the earth, puts his penis in and waits for an earthquake."

Längre fram hamnar han i dialog med tidningen:

"Are you Christian?" asked Mr. Zizek.

"I'm a lapsed Catholic," said The Observer.

"All Catholics are lapsed," said Mr. Zizek. "Even the pope."

Lapsed betyder att man förlorat sin tro (jag slog upp det).

Zizek skall läsas men inte nödvändigtvis begripas. En annan
liten Zizek/Lacansk sanning som han skrivit:
”En dåre som tror sig vara kung är inte mer galen än en kung som tror sig vara kung”.

Historien är fylld av små människor som i ett givet ögonblick
kan ändra historiens gång. Kapuscinski skriver i Shanernas
shah om hur en enskild demonstrant vägrade att flytta sig på
polisens anmaning och hur polisen i sin villrådighet valde att
gå sin väg. Berättelsen spred sig lavinartat och revolten var
ett faktum. året var 1979.


Rosa Parks vägrade 1955 att lämna sin plats på en buss i Ala-
bama. Vid den tiden hade södra USA värre raslagar än Sydaf-
rika. Hon anmodades av chauffören och plakaten där det stod
att platsen bara var för vita. Hon vägrade. Hon åtalades, men
händelsen gav medborgarrätssrörelsen en kick som sedan be-
gravde den officiella rasismen.


Allt blir dock inte till guld. Tankmannen som ställde sig framför
armens tanks på Himmelska fridens torg 1989 gjorde en hero-
isk insats med tanke på att tanks dagarna innan kört över folk.
Han stod stilla i deras väg och flyttade sig inte.
Revolten kom dock av sig eller slogs ner. Tankmannen är för-
svunnen. Vissa säger att han blev avrättad andra att han lever
i Kinas inland.
Den kinesiska diktaturen rubbades dock inte.



Frågan är om vi får några hjältar från Tahirtorget?

De ovan var ju enastående bevis för styrkan i den civila
protesten. Den kräver dock att ett folk ställer sig bakom
och att det finns organisation att ta hand om all ilska.

I DN förs en mindre diskussion om hur man skall beskriva
eller skriva om förintelsen. Det är en viktig diskussion. Jag
läste om det redan 1993 då den tyske journalisten Michael
Schmidt gav ut sin bok The new reich. Schmidt levde med
tyska nazister under flera år och kom lite för nära. Han upp-
levde en stark solidaritet i gruppen och blev vän med flera.
Han bröt projektet när han kände att han inte längre kunde
vara klar med sin utgångsposition.

Den viktigaste frågan för Schmidt var den om alla osaklighet-
er som fanns i beskrivningarna om förintelsen. Efter kriget
trummade propagandan på och för att få så effektfulla bild-
er som möjligt konstruerade man emellanåt. Mumma för bok-
stavstroende nazister.

Schmidt menade att när alla vittnen dött ut har vi bara käll-
orna kvar och vad händer då om det visar sig att källorna
inte fyller sin funktion? Hur blir det då med beskrivningen och
berättelserna?

Nu är vi snart där. Mycket få levande vittnen finns kvar och
snart är det borta.

En mycket märklig kritik av Schmidt kan man läsa på Radio
Islam som börjar kritiken av Schmidt med : juden Schmidt....

Rough anties är en grym film om dagens Sydafrika. I
huvudrollen finns kvinnorna i organisationen Bobbi Bear
vilka tar hand om och hjälper utsatta barn. Ja, de gör
mer än så de tar vittnesmål, jagar och fångar förövarna
och lämnar över dem till polisen. Våldtäkt på kvinnor
och barn är inte högprioriterade fall hos polisen.

Det handlar om tuffa kärringar i Kim Longinottos doku-
mentär. En liten grabb hittas vind för våg vid en pub.Han
har inget språk och det visar sig att han upprepade gång-
blivit våldtagen av sin drogade pappa. Man undar över
hur lågt en människa kan sjunka.

En annan man har under år misshandlat och våldtagit sin
11-åriga dotter. Hon har flera djupa ärr från kniv som ald-
rig blivt sydda. Mannen intervjuas och han säger att dott-
ern har ett "criminal mind". Han berättar att hon äter upp
hans 6-packs yougurt och låter de tomma förpackningarna
stå kvar i kylen. Det fick mig att skriva ett brev:


Dear John!
Jag uppfattar att du har samma problem som jag. Ett barn
som äter upp dina goda saker som du köpt till dig själv.Själv
får jag dricka whisky som är så utspädd att den bara luktar
alkohol, tomma förpackninagr i kylskåpet vet jag allt om.
Så därför tänkte jag föreslå ett byte. Du tar min son och jag
tar din dotter.

Best reegards // Leif

I brevet utelämnade jag lite info. Om min sons storlek och lilla
brist på att ta kritik. Mötet dem emellan fyllde mig med en kän-
sla av att John skulle ändra sin uppfattning om att ge sig på si-
na barn.

Igår såg jag Absolut makt av och med Clintan. Det är det
gamla vanliga med hedersknyffel som måste döda för att
hämnas oförrätter. Världens äldsta berättelse och den som
ligger till grunden för det inhumana.

Varje gång vi använder öga för öga fortsätter vi den gamla
tragiska berättelsen som inte tycks ha något slut. Människan
kan ju problemet. Därför har vi skapat lagar. Vi inser att det
blir fel om varje människa skall vara domare. Ändå fortsätter
det. Den stora berättelsen som sprids via sagor, filmer och
litteratur är ju helt låst vid temat. De stora religionerna spri-
der skiten.

Berättelserna stannar alltid vid den slutförda hämnden. Då är
allt tillrättalagt och det verkliga livet kan gå vidare. Så ser det
ju dock inte ut. Hämnden fortsätter. Det finns alltid nya aktörer
att fortsätta hämnandet.

Bland det bästa som bryter denna berättelse finns två filmer.
Gran Torino och Leolo där hämnden blir en annan än den gäng-
se. I den första låter Clintan allt ta ett slut med sitt eget liv. Det
går inte att hämnas vidare och i Leolo kan inte hämnaren utföra
sitt uppdrag utan bryter ihop.

I berättelserna är vi inte så noga med liv. De som beskrivs som
onda kan vi döda i massmord medan de som beskrivs som goda
kan ta så många liv de vill.

Sällan får vi beskrivet det komplicerade. De som ångrar sig. De som
är beredda att ställa till rätta utan våld. Förlåtelsen verkar kämpa i
evig motström trots att alla någonstans inser att det är grunden för
det goda samhället. Solidariteten och förlåtelsen.

En undersökning för några år sedan visade att man
äger samma aktivitet i hjärnan när man tittar på TV
som vid sömn, med den distinktionen att man inte
får den vila som kroppen behöver vid sömn när man
tittar på TV.

Neil Postman gick ut i ett korståg mot TV för 30 år sedan
och då var det bättre än idag utan att någon lyssnade.
Underhållning till döds hette boken och kritiken gick ut
på att vi alla skulle bli lallande fånar som bara törstade
efter lättsmält nätflimmer. Han fick rätt. Idag är media
en smältdegel där TV sänder skit som sedan ältas i alla
andra former.

Ändå sitter jag och zappar.

Igår såg jag Karussellen med Lennart Hyland från 1963.
Så uppfriskande. Det var så underbart amatörmässigt
och helt uppenbart inte repeterat. Idag är ju varje show
repeterad i minsta detalj. Det spontana utrotat.

Kollar Debatt som skall vara seriöst och inser att Postman
hade rätt. Det seriösa smittas och blir till ren underhållning.
Vad kommer någonsin ut av Debatt?

Idag hade jag några timmar utan att veta vad jag
skulle göra. Då brukar det bli läsa eller kolla film.
Mitt medvetna jag försöker styra över det andra.
Det andra är det trötta som bara vill ha passerad
kost utan motstånd. Jag vet ju att jag kan gå i dag-
ar och fundera när jag sett en bra film. En Herzog
kna följa med i månader, ändå händer det flr ofta
att jag väljer en ordinär thriller som det går tusen
på en. Jag tittar närmast i dvala och när det är slut
glömmer jga direkt. Det finns inga taggar som sitt-
er kvar. Ännu värre är alla amerikanska komedier,
men det stadiet har jag passerat. Det är lobotomi.
En Sandlerfilm och hela kroppen skriker i protest.

Jag övervann min lättja och såg om Hjärta av glas
filmen som är fylld av symbolik och där Herzog in-
te bara hypnotiserade sig själv utan också skåde-
spelarna inför tagningar. Funderar ännu vad det hand-
lar om.


I Focus skriver David Uppgren om poesi. Denna form
som så få läser. Han ondgör sig över Greider som me-
nar att poeterna skriver för esoteriskt. Man kan ju
fråga sig varför folk alltid gillat visan men ratat po-
esin. Jag tror det intellektuella snobberiet gör att po-
esin blir en angelägenhet för de få.
Det borde kanske lära av den moderna musiken där
ett orent ackord och falska toner kan skapa ett in-
tresse långt större än de mer tekniskt begåvade.

En fotbollsledare i en fotbollsförening med stor
invandrargrupp får lära sig att leva med vardags-
rasism. Det handlar oftast om att laget anses kax-
igt eller kräver disciplin och dessa om dömen kom-
mer av vita svenskar som med bara en blick kan
bedöma ett helt lag.

Det kan handla om öpnna rasister på öarna som
jagar 14-åringar med järnrör eller äldre gentlemän
som i förtrolighet berömmer mig att orka med ett
sådant lag. Ett beröm jag mår illa av.

Det kan vara ledare i små rika orter som skriver an-
gående smågruff mellan killar och tjejer:
Det är svårt att inte dra paralleller till betydligt allvarligare
fall (från kvällspressen) där en stor del av detta beteende
ingår.
Man kan ju ana vart syftningen går..........

Det är tufft att vara invandrargrabb i Sverige. Man beskylls
för än det ena än det andra och guilt by association anses
bland svenska hedersknyfflar vara juridik på hög nivå.
Det hjälper inte att man sköter skola och är en shysst kil-
le när huden stigmatiserar.

Jag skäms över stora delar av svenska folket som tar sig
rätten att döma och agera mot barn bara för att man inte
klarar av sina egna liv.

Jag såg filmen Agora nu på morgonen. Den handlar om hur
kristen fundamentalism krossar förnuftet och förrättar mass-
mord i Alexandria 415 e.v.t och hur man bränner ner det sto-
ra biblioteket med ovärderliga dokument. Det är en parallell
till talibanerna i Afghanistan.
Först driver de ut de med andra gudar, sedan driver de ut jud-
arna och slutligen ger de sig på kvinnorna.

Hypatia den tidens stora tänkare stenas och bränns på bål. Hyp-
atia förekom Kepler med 1300 år. Hon insåg att de heliga cirklar-
na inte var förklaringen, utan ellipsen ,till vårt solsystems funktion.

Saint Cyril, den kristne biskopen, var den tidens store barbar och
förespråkade en bokstavstrohet till Bibeln. Jag förvånas inte över
att denne barbar senare blev helgonförklarad.

Uppdrag granskning handlade om hur moskeen i Göteborg fin-
ansieras av Saudiarabien. Ingen muslim såg det som något problem.


Dett är märkligt hur naiva vi har blivit över detta men pengars makt.
Varför skänker företag, kyrkor eller stater pengar? Naturligtvis finns
en tanke om inflytande.

Saudiarabien är fundamentalismens Mecka på jorden. Härifrån utfår
wahabismen som ligger bakom 95% av allt islamistiskt våld. Här pis-
kas folk för petitesser och kvinnan är exkluderad ur samhället. Är det
den typer av finanisärer man vill ha?
I en intervju med rektorn för en islamistisk friskola i örebro vilken
också finansierats från Saudiarabien svarar han att en homosexuell
fär gå på hans skola, men säger samtidigt att det inte kommer att
hända då det inte finns muslimer som är homosexuella.