leifsjoqvist

Första lasten kom idag från bokrean och den första
boken jag högg tag i var Boris Savinkov En terro-
rists bekännelser. Savinkov var revolutionär och var
i början av 1900-talet klassad som terrorist i sin kamp
mot den kejserliga feodalriket i Ryssland. Under en stor
del av 1900-talet var han sedan en revolutionär och
hjälte men hur ser vi på dessa revolutionärer idag då
nästan all form av befrielsekamp får stämpeln terrorism,
igen.
Sedan skall jag läsa Jon Ronson Den stora konspirationen
vilken handlar om extremister i alla dess former och hur
de formar sin världsbild.
Vidare kom Ander Björnsons essäsamling Var 1900-talet
förgäves och Skriftställning 18 av Jan Myrdal. Det var ett
tag sedan jag läste skriftställningar och det verkar vara
hög tid att återta den vanan. Man behöver inte instämma
i Myrdals diktaturkramande för att läsa han kritiska inlagor
om vår samtid.

Under de senaste månaderna har mitt fysiska jag levt
i en liten värld. I princip har det rört sig i en omkrets
på några kilometer. Så häromdagen när vi åkte till
Hjällbo kändes det som om jag var på en rejäl utflykt.
Ändå, med åldern känner jag inget behov att fysiskt
vidga mina vyer. Jag har min läsning.
Med Lasse Berg har jag varit i Kalahari och med honom
rest ett par miljoner år.
Med Corwell är jag i England i slutet av 800-talet och följ-
er saxarnas kamp mot danerna. Femte boken Det brinnan-
de riket fortsätter historien om Kung Alfred byggande av
en nation och om Utreds liv att motvilligt vara Alfreds verk-
ställare.
Med Zlatan är jag överallt i fotbollens finrum och bakgårdar
och inte minst får en inblick mellan öronen på vår störste
fotbollspelare.
Med Slavoj Zizek sliter jag för att försöka förstå hur Hegel,
Lacan och Lenin kna hjälpa mig att förstå den värld vi lever
i.
Peter Robinson Alan Banks forstätter att vara medelålders
man i England som löser brott och söker leva ett gott liv.
Inte minst är det av intresse att läsa om vad Banks lyssnar
på för musik.

Under 70-talet var jag anhängare av ett aprti som
ansåg att rockmusiken var fiendens musik. Rocken
var skapad för att söva arbetarklassen och därför
skulle den bekämpas. Under samma tid satt jag
och lyssnade till den musik som jag än idag ligg-
er mig närmast hjärtat. Den klassiskt progressiva
rocken med grindstolpar som Genesis, Gentle Giant,
Colloseum, Camel, Jethro Tull, Greenslade,Jade
Warrior, Fruup, Gong, Soft Machine och många många
andra är svåra att karaktärisera som borgerskapets
kuturella stridsmedel i kriget om hegemoni.
Ändå var det vad som hände.

KPML(r) och SKP tävlade om vem som mest hatade
rockmusiken (många r-are var Stonesfanatiker och
hade också de problem med denna politik).R-arna
skrev:
Vi menar att man som revolutionär och anti-imperialist
måste ha en i grunden fientlig och starkt kritisk hållning
till USA-amerikanska rockmusiken. Inte ett ögonblick
glömma att detta är fiendens musik, en musik att söva
och förföra vår ungdom, arbetarungdom med.

eller, av samma författer:

En typsik orgiastisk musik. Med det menar vi att den,genom
sin monotona rytm, sina ständigt upprepade enkla musikalis-
ka teman och sin höga volym strävar efter att hesta sina åhör-
are till extas.
  Nära kopplat till extasen  är musikens ofta uttalade exotiska
karaktär. Det är en musik som har skapats för att propagera
individualistisk och sexuella utlevelse.
Det är en musik för borgerlig njutningsfilosofi.

Ändå samlade denna musik tusentals åhörare och den mer
kollektivt danande några tiotal.

Det fortsätter:
  I gitarrsolona och löpningarna finns också ekon från indisk
yogakult och feodal världströtthet, som ger musiken en typ-
isk flumkaraktär. En musik att hascha och fly bort till.

Till slut:
Ett annat drag, som väl måste sättas på minuskontot, är att
den moderna rock- och popmusiken är en melodiskt mycket
fattig musik. Till förvillelse  lik blues- eller andra enkla teman
återkommer i låt efter låt- för övrigt rör det sig ofta om stereo-
typa sololöpningar kring några mollackord.
Måste inte bristen på utvecklad melodik innebära en hämmande
begränsning, som också får till följd att musiken blir ytterst svår-
sjungen, svår att komma ihåg- inget man går och nynnar på eller
kan sjunga i lag med kamraterna?

SKP hade ju en variant på detta då de efter maoistisk förebild gill-
ade opera vilket r-arna förde in under borgerlig musik och därför
ville stoppa byggandet av ett nytt operahus i Göteborg, vilket var
en mycket stor fråga för göteborgsvänstern under några år.

Jag lyssnade då på all form av rock och gör det än idag. Måhända
är det därför jag blivit mer borgerlig i mina tankar. Ändå så har ju
de drivande i denna politik idag flutit upp blivit megakändisar inom
nöjesindustrin, men de kanske lyssnad ännu mer än jag på rock
och i smyg?

Läs mer om detta och andra stolleprov i boken Människor som gått
till överdrift av Kalle Lind.

Nuförtiden verkar det som om man skall respek-
tera alla människors tro. Kan man det?
Om jag tror att mitt kranvatten kan bota can-
cer och jag säljer det som botemedel mot cen-
cer till andra som tror att mitt kranvatten kan
bota cancern är det då helt oproblematiskt?
Om jag tror att min granne är en demon som
satts till värdlen för att utrota alla i Backa och
jag i den tron samlar alla ndra i Backa för att
få bort detta hot är det oproblematiskt?

Det borde väl ändå alla känna till att vi kan
lura varandra till nästan vad som helst. Jag
skulle skänka en miljon till den som kan visa
upp en vålnad, en ande eller en gud för mig.
Självklart kommer inte det att ske för jag har
bestämt mig för att inte bli lurad. Jag har be-
stämt mig för att jag inte skall fega ur och låt-
sasleva med att Gud kommer och räddar mig
eller ännu värre att jag skulle få ett liv som
död.

Bara fega människor nöjer sig med att tro. De
som vill känna livet försöker att nå vetskap.

Hundratusentals människor demonstrerar i Grekland.
De gör det med all rätt. Massor med människor i lan-
det får bära bördan av Kapitalets girighet. Folk i Grek-
land kan också se hur makten säljer ut sitt oberoende
och låter sig styras från Bryssel.  De rika har inga and-
ra gränser utanför sitt eget ägande.
Miljoner människor i USA och Europa har fått lämna hus
och arbete och miljoner riskerar detsamma.
Den lilla överhet som finns har inga svar på krisen ann-
at än att pungslå de som inget eller litet har.
I de spontana protesternas kölvatten finns en fara. Dels
att makten tycker att det måste till lag och ordning och
dels att de som protesterar samlas under fascistiska el-
ler semifascistiska organisationer.
I bägge fallen hotar någon form av diktatur och repression.

Människan ser inte alltid vad som skall ske. Östeuropa föll
ihop inom loppet av några år. Nazismen låg och lurade i
Tyskland innan det stod klart vad som komma skulle.
Portugal och Spanien styrdes under decennier av diktator-
er. Grekland styrdes av militärjunta.

Demokratin är inte given den är erövrad.
Demokratin bygger på tanken om allas lika värde.
Den tanken är i allra högsta grad hotad idag.

Reinfelds utspel är märkligt. Vi skall jobba till vi är 75. och
detta för att systemet skall fungera.
Idag är debutåldern för fast arbete 28 år. Det finns alltså
massor av unga som skulle kunna jobba. Vi har massor
av invandrare som inte får jobb. Vi har massor av kvinn-
or som med bättre skolor och omsorg och större jämställd-
het skulle kunna jobba mer.
Så Reinfeld springer över ån efter vatten.

Det handlar inte om arbete utan det handlar om makt.
Kapitalismen är i behov av stora skaror arbetslösa och
ett lagom stort utanförskap. Med dessa faktorer kan man
pressa ner löner och upprätthålla de höga vinsterna för
överheten.

Nästan alla är idag överens om kapitalismen såsom vi
känner den inte ger svaren. Det finns ett stort utrymme
för en ny vänster att skapa frågor och leta svar.
I vilket fall är ett engagemang för framtiden avgörande.
Engagemang föds i att man är delaktig och att man kän-
ner att man fyller en funktion och att man behövs.