2010-03-31
09:48:46
Reunion
Igår ringde en kvinna som jag inte hört av
på jag vet inte hur lång tid. Vi gick i gymna-
siet tillsammans. Det var en underlig känsla.
Minnen väcktes som legat i träda. Jag mind-
es en sommarkväll när vi badade och vi var
nakna. Jag mindes hettan i kroppen som inte
fick något utlopp. Det brändes fast i minnet i-
stället.
Jag har passerat 50-årstrecket. Det är nu det
skall börja gå utför. Ännu känner jag inga stör-
re krämpor. Jag cyklar och tränar lag i fotboll
i princip varje dag. Jag behöver pissa någon
gång extra per natt men sedan jag slutade på
Stasiinstutionen har jag sovit 8 timmar per natt
och inte behövt gå upp för att läcka dragg.
Jag ser i unga kvinnors ögon att en dimension
saknas och det är faktiskt ganska skönt. Nu kan
jag skoja och röra vid dem utan att det uppfattas
som inviter. Jaktreviret har blivit beskuret men
å andra sidan de byten som finns kvar är så
långsamma och slöa i tanken att man fäller dem
lätt och bestiger dem. Tyvärr verkar det vara så
att tanken är snabbare än kroppen och att även
om mina byten blir långsammare så gäller det
ju även mig själv.
Jag börjar tänka på döden. Det har jag inte gjort
de senaste 30 åren. Den närmar sig. Jag kan ha
20-25 år utan större skillnader från nu med kroppen
och knoppen om vi pratar maxutdelning. Jag kan
ha ytterligare tio år med en trött kropp och en slö-
are knopp. Detta är bästa scenariot. Jag kan ju bli
sjuk och då uppstår en helt annan agenda.
Det som skiljer nu från då i tankarna om döden är att
nu finns ett lugn. Jag räds inte döden. Den kommer när
den kommer och det gäller oss alla. Döden är rättvis.
Jag tänker inte heller så mycket vad jag vill uppnå ut-
an mer på att jag ska göra saker som jag vill göra, vil-
ket är en belöning man får när barnen klarar sig själva.
Jag börjar också förstå att jag blir äldre. Det tar tid att
förstå och ännu mer tid att acceptera. När jag närmade
mig 50 tyckte jag att alla runt 50 såg huvaligen gamla
ut. Denna tanke har eroderats och jag ser mig själv i
andra. För varje stor växling, i princip vart tionde år, så
tar det ett par år att förstå att även jag finns i samma
process som alla andra.
Det är först nu som jag verkligen förstår tanken om att
leva dagen. Jag har alltid sagt så men inte riktigt begripit
den stora meningen. Det är i dag jag kan göra saker. Imor-
gon kan jag vara överkörd eller få domen att jag har can-
och skall dö och det kan jag inte göra något åt. I denna tan-
ke finns också att leva genom den Andre, det är i mötet
med andra jag bekräftas som människa. Vi är skapta för
att leva tillsammans och att stödja och ta vara på varan-
dra. Det är en kungstanke.
på jag vet inte hur lång tid. Vi gick i gymna-
siet tillsammans. Det var en underlig känsla.
Minnen väcktes som legat i träda. Jag mind-
es en sommarkväll när vi badade och vi var
nakna. Jag mindes hettan i kroppen som inte
fick något utlopp. Det brändes fast i minnet i-
stället.
Jag har passerat 50-årstrecket. Det är nu det
skall börja gå utför. Ännu känner jag inga stör-
re krämpor. Jag cyklar och tränar lag i fotboll
i princip varje dag. Jag behöver pissa någon
gång extra per natt men sedan jag slutade på
Stasiinstutionen har jag sovit 8 timmar per natt
och inte behövt gå upp för att läcka dragg.
Jag ser i unga kvinnors ögon att en dimension
saknas och det är faktiskt ganska skönt. Nu kan
jag skoja och röra vid dem utan att det uppfattas
som inviter. Jaktreviret har blivit beskuret men
å andra sidan de byten som finns kvar är så
långsamma och slöa i tanken att man fäller dem
lätt och bestiger dem. Tyvärr verkar det vara så
att tanken är snabbare än kroppen och att även
om mina byten blir långsammare så gäller det
ju även mig själv.
Jag börjar tänka på döden. Det har jag inte gjort
de senaste 30 åren. Den närmar sig. Jag kan ha
20-25 år utan större skillnader från nu med kroppen
och knoppen om vi pratar maxutdelning. Jag kan
ha ytterligare tio år med en trött kropp och en slö-
are knopp. Detta är bästa scenariot. Jag kan ju bli
sjuk och då uppstår en helt annan agenda.
Det som skiljer nu från då i tankarna om döden är att
nu finns ett lugn. Jag räds inte döden. Den kommer när
den kommer och det gäller oss alla. Döden är rättvis.
Jag tänker inte heller så mycket vad jag vill uppnå ut-
an mer på att jag ska göra saker som jag vill göra, vil-
ket är en belöning man får när barnen klarar sig själva.
Jag börjar också förstå att jag blir äldre. Det tar tid att
förstå och ännu mer tid att acceptera. När jag närmade
mig 50 tyckte jag att alla runt 50 såg huvaligen gamla
ut. Denna tanke har eroderats och jag ser mig själv i
andra. För varje stor växling, i princip vart tionde år, så
tar det ett par år att förstå att även jag finns i samma
process som alla andra.
Det är först nu som jag verkligen förstår tanken om att
leva dagen. Jag har alltid sagt så men inte riktigt begripit
den stora meningen. Det är i dag jag kan göra saker. Imor-
gon kan jag vara överkörd eller få domen att jag har can-
och skall dö och det kan jag inte göra något åt. I denna tan-
ke finns också att leva genom den Andre, det är i mötet
med andra jag bekräftas som människa. Vi är skapta för
att leva tillsammans och att stödja och ta vara på varan-
dra. Det är en kungstanke.
2010-03-30
14:55:13
Policy
Jag sitter och tittar i vårt genomarbetade policyförslag från
min förra arbetsplats. Det färdiga förslaget hamnade i ark-
ivet och användes aldrig.Troligen var det
för avancerat. Det var uppelat i nio kapitel eller avdelning-
ar, uppspaltat i satser med exemplifieringar. Utmärkt som
introduktionsmaterial.
Tittar på kapitlet 4 Så här bemöter vi varandra/Förståelse
för gruppdynamiken. För att förstå intentionen bör man ha
viss grundläggande kunskap i grupppsykologi och förståelse
i empati och det förklarar ju varför den inte blev förstådd.
Tredje punkten i Kapitel 4 lyder:
Vi ger varandra förtroende.
Att ge varandra förtroende är att ge varandra tilltro.
Vi skall ge varandra förtroende att handskas med de
situationer som uppstår på XXXXXXXXXXX.
Om vårt förtroende skulle rubbas för en person så har
vi ett ansvar att at upp det med berörd person.
Om vi inte vågar prata med berörd person så skall vi gå
till våran chef.
Denne får i sin tur ta upp problemet med den person det
berör.
Idag kan jag undra om jag var synskt humoristisk.
Detta oerhört enkla tillvägagångsätt blev till en gord-
isk knut som inte kunde lösas upp.
Problemet var inte större än att en dagisgrupp hade
löst det. Tyvärr var det inte de som ägde problemet.
Policyn är fortfarande utmärkt och tämligen unik i sin
specifikation och just därför troligen omöjlig att använ-
da då det ställer krav på användaren.
min förra arbetsplats. Det färdiga förslaget hamnade i ark-
ivet och användes aldrig.Troligen var det
för avancerat. Det var uppelat i nio kapitel eller avdelning-
ar, uppspaltat i satser med exemplifieringar. Utmärkt som
introduktionsmaterial.
Tittar på kapitlet 4 Så här bemöter vi varandra/Förståelse
för gruppdynamiken. För att förstå intentionen bör man ha
viss grundläggande kunskap i grupppsykologi och förståelse
i empati och det förklarar ju varför den inte blev förstådd.
Tredje punkten i Kapitel 4 lyder:
Vi ger varandra förtroende.
Att ge varandra förtroende är att ge varandra tilltro.
Vi skall ge varandra förtroende att handskas med de
situationer som uppstår på XXXXXXXXXXX.
Om vårt förtroende skulle rubbas för en person så har
vi ett ansvar att at upp det med berörd person.
Om vi inte vågar prata med berörd person så skall vi gå
till våran chef.
Denne får i sin tur ta upp problemet med den person det
berör.
Idag kan jag undra om jag var synskt humoristisk.
Detta oerhört enkla tillvägagångsätt blev till en gord-
isk knut som inte kunde lösas upp.
Problemet var inte större än att en dagisgrupp hade
löst det. Tyvärr var det inte de som ägde problemet.
Policyn är fortfarande utmärkt och tämligen unik i sin
specifikation och just därför troligen omöjlig att använ-
da då det ställer krav på användaren.
2010-03-30
13:29:03
Kultur och arv
Ur Stefan Jonsson Rapport från sopornas planet:
Det bägge exemplen går i motstt riktining. Å ena sidan
proklameras ett globalt kulturarv som grunden till en
universell, mänsklig identitet.
Å andra sidan proklameras kulturarvet som vissa gruppers
enskilda egendom,på vilken de reser en exklusiv etnisk
identitet.
Jag funderar på detta. Den vänster jag tillhörde var i vissa
stycker splittrad ( som vänster i övrigt) mellan att å ena sid-
an prata om den internationella kampen och gemenskapen,
å andra sidan värna det nationella både till gräns och kultur.
Idag känns det som om det är liberalismen och kapitalet som
stulit internationalismen. Vi glädjs över att få behålla jobben
i Trollhättan och Göteborg även om pengarna kommer från
rysk maffia eller kinesisk diktatur. Det är där och här är här.
Vi skiter i den ryska eller kinesiska underklassen. De får kla-
ra sig själva.
Den svenska underklassen vill vara svensk. Vad det är är svårt
att veta. I huvuddrag kan man se vad det är att vara svensk:
- hata muslimer
- hata alla som ser ut som muslimer
- hata alla som ser ut som muslimer som våldar och begår brott
- gilla Lets dance, Idol och Schlagerfestival
- gilla monarkin och stundande bröllop
- gilla att ogilla politik som inte stödjer det ovan
- gilla att vara utsatt för att man är svensk (trots att 90% är den svensk som är utsatt)
Läs!
Det bägge exemplen går i motstt riktining. Å ena sidan
proklameras ett globalt kulturarv som grunden till en
universell, mänsklig identitet.
Å andra sidan proklameras kulturarvet som vissa gruppers
enskilda egendom,på vilken de reser en exklusiv etnisk
identitet.
Jag funderar på detta. Den vänster jag tillhörde var i vissa
stycker splittrad ( som vänster i övrigt) mellan att å ena sid-
an prata om den internationella kampen och gemenskapen,
å andra sidan värna det nationella både till gräns och kultur.
Idag känns det som om det är liberalismen och kapitalet som
stulit internationalismen. Vi glädjs över att få behålla jobben
i Trollhättan och Göteborg även om pengarna kommer från
rysk maffia eller kinesisk diktatur. Det är där och här är här.
Vi skiter i den ryska eller kinesiska underklassen. De får kla-
ra sig själva.
Den svenska underklassen vill vara svensk. Vad det är är svårt
att veta. I huvuddrag kan man se vad det är att vara svensk:
- hata muslimer
- hata alla som ser ut som muslimer
- hata alla som ser ut som muslimer som våldar och begår brott
- gilla Lets dance, Idol och Schlagerfestival
- gilla monarkin och stundande bröllop
- gilla att ogilla politik som inte stödjer det ovan
- gilla att vara utsatt för att man är svensk (trots att 90% är den svensk som är utsatt)
Läs!
2010-03-30
11:10:46
Rasism i Sverige inget nytt
1948 så bildades en mobb i Jönköping som beslutade
sig för att göra upp med tattarna i Kålgården. Området
var den tidens Rinkeby eller Hjällbo. "De vita" bildade
gäng som under fem dygn cirkulerade runt området
och misshandlade allt som såg ut som de misshagliga
tattarna eller resandefolket som de också kallades.
Tatter eller resandefolk var ju ofta romer eller så var
de bara människor som hamnat utanför. Senare fick
de ett internationellt namn och kallas idag för travellers.
Hur man ska komma till rätta med dessa
ofta asociala människor är inte lätt att säga.
Deras ingrodda avsky för ordnat arbete
tycks vara oövervinnerligt.
Man kan således säga att de
har sig själva att skylla ...”.
..skrev Smålands Fokblad i en ledare angående kravallerna
som är smått unika i efterkrigstidens Sverige.
Smålands Allehanda ville ha steriliseringar av de som blivit
förföljda och misshandlade unde fem dagar.
Detta var tre år efter nazismens fall och Andra Världskrigets
slut.
Orsaken till denna urladdning i Jönköping var att ett rykte spreds
om att tattarna våldförde sig på de vita kvinnorna och att tattarna
inte arbetade utan bara gick och drog. En undersökning som gjor-
des efter kravallerna visade att bland tattarna som var i hundratal
fanns tre arbetslösa.
De som stod bakom kravallerna måste varait nöjda. De flesta av
tattarna försvann från Jönköping och de som var kvar sökte att
dölja sitt ursprung.
sig för att göra upp med tattarna i Kålgården. Området
var den tidens Rinkeby eller Hjällbo. "De vita" bildade
gäng som under fem dygn cirkulerade runt området
och misshandlade allt som såg ut som de misshagliga
tattarna eller resandefolket som de också kallades.
Tatter eller resandefolk var ju ofta romer eller så var
de bara människor som hamnat utanför. Senare fick
de ett internationellt namn och kallas idag för travellers.
Hur man ska komma till rätta med dessa
ofta asociala människor är inte lätt att säga.
Deras ingrodda avsky för ordnat arbete
tycks vara oövervinnerligt.
Man kan således säga att de
har sig själva att skylla ...”.
..skrev Smålands Fokblad i en ledare angående kravallerna
som är smått unika i efterkrigstidens Sverige.
Smålands Allehanda ville ha steriliseringar av de som blivit
förföljda och misshandlade unde fem dagar.
Detta var tre år efter nazismens fall och Andra Världskrigets
slut.
Orsaken till denna urladdning i Jönköping var att ett rykte spreds
om att tattarna våldförde sig på de vita kvinnorna och att tattarna
inte arbetade utan bara gick och drog. En undersökning som gjor-
des efter kravallerna visade att bland tattarna som var i hundratal
fanns tre arbetslösa.
De som stod bakom kravallerna måste varait nöjda. De flesta av
tattarna försvann från Jönköping och de som var kvar sökte att
dölja sitt ursprung.
2010-03-29
12:19:32
Nya definitioner på klass
Den gamle arbetaren som arbetade inom jordbruket
eller senare i gruvor och industri är ett minne blott.
Den som idag använder kroppen för att utföra prakt-
iska sysslor har uppgraderats och hamnar i medelklass.
Idag kan man räkna kvinnor och invandrare med det
lägst betalda jobben till arbetarklass och subgruppen
arbetslösa, socialhjälpsmottagare och sjukpensionärer
och långtidsssjukskrivna till vår tids arbetarklass. Kan-
ske ett bättre namn skulle vara underklass. Det skulle
sammanfatta en större grupp men nackdelen är den
negativa klangen (under senare decennier har ju å an-
dra sidan inte arbetaklass varit så högvärderat).
Vad som inte skiljer är medias oförmåga att skildra
villkoren. Underklassen är alltid problem. De kostar
pengar och de förstör genom att sabotera i förorten.
Sällan eller aldrig skildras någon eller något ur under-
klassen med positiva förtecken. Det blir en stigmat-
isering.
Vad kan man göra? Vad bör man göra?
Ja, underklassen har inget val. Den måste organisera
sig. Till detta finns inga partier idag eller verktyg att
skapa dessa partier. Den vänster som verkat under
ett sekel har inte tänkt om och format sitt tänkande
och agerande utifrån den nuvarande situationen.
Inget kommer att förändras så länge situationen är
som den är. De som idag lyckas organsiera underklas-
sen är kriminella gäng och religiösa grupper. En stor
del av den "vita" underklassen kommer att hoppa på
olika rasistgruppers tåg (SD och ND).
Om inget händer går vi mot klasskrig. Skillnaderna kom-
mer att bli så stora att skov upprättas mellan. Då kommer
folk att flytta till "säkra" ställen och de som inte har råd
kommer att få bo där underklassen håller till.
Klasskrigen kan ta olika former. Gängkrig som i många
av världens städer. Det kan bli religiösa förtecken (ron-
dellhunar och dylikt) och det kan i sin förlängning bli till
en politisk kamp som kan rädda alla. Bara en rättvis värld
kan skapa förutsättningar för ett gott liv åt flertalet. Rätt-
visa är inte möjlig utan solidaritet. Solidaritet är inte möj-
lig utan politisk kamp och organisering.
eller senare i gruvor och industri är ett minne blott.
Den som idag använder kroppen för att utföra prakt-
iska sysslor har uppgraderats och hamnar i medelklass.
Idag kan man räkna kvinnor och invandrare med det
lägst betalda jobben till arbetarklass och subgruppen
arbetslösa, socialhjälpsmottagare och sjukpensionärer
och långtidsssjukskrivna till vår tids arbetarklass. Kan-
ske ett bättre namn skulle vara underklass. Det skulle
sammanfatta en större grupp men nackdelen är den
negativa klangen (under senare decennier har ju å an-
dra sidan inte arbetaklass varit så högvärderat).
Vad som inte skiljer är medias oförmåga att skildra
villkoren. Underklassen är alltid problem. De kostar
pengar och de förstör genom att sabotera i förorten.
Sällan eller aldrig skildras någon eller något ur under-
klassen med positiva förtecken. Det blir en stigmat-
isering.
Vad kan man göra? Vad bör man göra?
Ja, underklassen har inget val. Den måste organisera
sig. Till detta finns inga partier idag eller verktyg att
skapa dessa partier. Den vänster som verkat under
ett sekel har inte tänkt om och format sitt tänkande
och agerande utifrån den nuvarande situationen.
Inget kommer att förändras så länge situationen är
som den är. De som idag lyckas organsiera underklas-
sen är kriminella gäng och religiösa grupper. En stor
del av den "vita" underklassen kommer att hoppa på
olika rasistgruppers tåg (SD och ND).
Om inget händer går vi mot klasskrig. Skillnaderna kom-
mer att bli så stora att skov upprättas mellan. Då kommer
folk att flytta till "säkra" ställen och de som inte har råd
kommer att få bo där underklassen håller till.
Klasskrigen kan ta olika former. Gängkrig som i många
av världens städer. Det kan bli religiösa förtecken (ron-
dellhunar och dylikt) och det kan i sin förlängning bli till
en politisk kamp som kan rädda alla. Bara en rättvis värld
kan skapa förutsättningar för ett gott liv åt flertalet. Rätt-
visa är inte möjlig utan solidaritet. Solidaritet är inte möj-
lig utan politisk kamp och organisering.
2010-03-28
23:59:53
tankar en helt vanlig söndag
Jag funderade på varför vi är så rädda för att
må dåligt. Det är ju en del av att vara människa.
Sorgen och smärtan tillhör det mänskliga. Vi kan
inte bara ruska av oss och gå vidare om vi blir
misshandlade eller kränkta. Då säger kroppen
ifrån både psykiskt och fysiskt. Jag har nu hämtat
mig från den kris jag genomled då jag sa upp mig.
Jag visste inte att man kunde ha så falska kollegor
att de verkligen ville sätta dit någon på saker som al-
la gör. Jag visste ju vilken ignorans som fanns
ovan men inte att de skulle vara så hatiska och så
rädda om sitt eget skinn. Det förvånade mig och fick
mig att inse att om jag skulle klara mig från ett proji-
cerat vansinne var det bäst att fly och det illa kvickt.
Nu när jag varit fri en månad inser jag att livet kan
levas på många sätt. Våren i England fick mig att tän-
ka gott igen. Det är inte kul med kris men det är nöd-
vändigt att genomgå sådana emellanåt för att vara en
hel människa. Vill man vara halv är det bara att käka
piller.
En heldag på Heden med träningar från 8 till 17 får mig
att ännu tydligare se vilken påverkan fotbollen har inte
bara i Göteborg utan globalt. En gemensam aktivitet som
skapar broar över ställen som inga andra kan bygga.
Kvällsträning med mitt eget lag senare på kvällen i dugg-
regn får mig att fundera på om jag verkligen är frisk.
Cykelturerna under dagen ackompanjerades av Barclay
James Harvest och deras album Time honoured ghosts
och då särskilt låten In my life. Jag slutade att lyssna
på dem i början av 80-talet då jag fick reda på att de
var uttalat kristna. Idag bryr jag mig inte om musik är
grå eller svart så länge den smeker mina sinnen.
Jag kollade på Kunskapskanalen och andra avsnittet om
Goebells dagböcker. Man får se Hitlers tal från regerings-
tillträdet 1933 och idag är det svårt att förstå hur en sådan
pajasliknande figur kunde erkännas sådan status. En liten
gubbe med löjlig mustach och en otroligt illasittande uniform
på en sparrisliknande kropp. Goebells talade 1934 till Europa
och Amerika om vikten av fred och vilken styggelse det vore
för världen med krig. Jojo.......
För att inte hjärnan skall förloras på de vansinnigas hav
eller bland de totalitära reven så tar jag med mig Sven-
Eric Liedman ner i sängen. En gammal goding som Tan-
kens lätthet, tingens tyngd är utmärkt läsning för en
hjärna som vill absorberas och för stunden uteslutas från
omvärldens dunkla budskap.
må dåligt. Det är ju en del av att vara människa.
Sorgen och smärtan tillhör det mänskliga. Vi kan
inte bara ruska av oss och gå vidare om vi blir
misshandlade eller kränkta. Då säger kroppen
ifrån både psykiskt och fysiskt. Jag har nu hämtat
mig från den kris jag genomled då jag sa upp mig.
Jag visste inte att man kunde ha så falska kollegor
att de verkligen ville sätta dit någon på saker som al-
la gör. Jag visste ju vilken ignorans som fanns
ovan men inte att de skulle vara så hatiska och så
rädda om sitt eget skinn. Det förvånade mig och fick
mig att inse att om jag skulle klara mig från ett proji-
cerat vansinne var det bäst att fly och det illa kvickt.
Nu när jag varit fri en månad inser jag att livet kan
levas på många sätt. Våren i England fick mig att tän-
ka gott igen. Det är inte kul med kris men det är nöd-
vändigt att genomgå sådana emellanåt för att vara en
hel människa. Vill man vara halv är det bara att käka
piller.
En heldag på Heden med träningar från 8 till 17 får mig
att ännu tydligare se vilken påverkan fotbollen har inte
bara i Göteborg utan globalt. En gemensam aktivitet som
skapar broar över ställen som inga andra kan bygga.
Kvällsträning med mitt eget lag senare på kvällen i dugg-
regn får mig att fundera på om jag verkligen är frisk.
Cykelturerna under dagen ackompanjerades av Barclay
James Harvest och deras album Time honoured ghosts
och då särskilt låten In my life. Jag slutade att lyssna
på dem i början av 80-talet då jag fick reda på att de
var uttalat kristna. Idag bryr jag mig inte om musik är
grå eller svart så länge den smeker mina sinnen.
Jag kollade på Kunskapskanalen och andra avsnittet om
Goebells dagböcker. Man får se Hitlers tal från regerings-
tillträdet 1933 och idag är det svårt att förstå hur en sådan
pajasliknande figur kunde erkännas sådan status. En liten
gubbe med löjlig mustach och en otroligt illasittande uniform
på en sparrisliknande kropp. Goebells talade 1934 till Europa
och Amerika om vikten av fred och vilken styggelse det vore
för världen med krig. Jojo.......
För att inte hjärnan skall förloras på de vansinnigas hav
eller bland de totalitära reven så tar jag med mig Sven-
Eric Liedman ner i sängen. En gammal goding som Tan-
kens lätthet, tingens tyngd är utmärkt läsning för en
hjärna som vill absorberas och för stunden uteslutas från
omvärldens dunkla budskap.
2010-03-27
23:20:50
Arbete och fritid
Nu när jag slutat arbeta inom omsorgerna har
jag som halvtidsarbetande fotbollsinstruktör i
skolan och som ungdomsansvarig i en stor ung-
domsklubb mindre tid än någonsin. På onsdag
börjar jag formellt min halvtidstjänst i klubben
och jag undrar hur tiden skall räcka till.
I fredags hade jag lektion 8 till 930 och sedan for
jag ner till Heden och hade skolcup till klockan var
1400. GP kom dit och gjorde en intervju om resan
till Chelsea. Artikeln skall tydligen komma på mån-
dag.
En förstoring på en av mina hjärnceller............
Jag åkte direkt till Scandic Crown för kurs med SvFF
om nyheter inom tävlingsjuridiken. Jag var hemma
22.30
Idag åkte jag ner till Scandic och fortsatte kursen som
höll på till 1300. Cyklade sedan till klubben och hade
en träning mellan 15-17. Hemma vid 18.
Imorgon är det Spelarlyftet på Heden från 0815 till 1730
och direkt gäller det sedan att trampa till klubbhuset för
att ha träning mellan 1930 och 21. Vi håller på att förbe-
reda oss inför Nordic Cup som skall spelas påskhelgen.
Så hjulen rullar. Det enda som inte rullar in än är pengar,
men jag funderar på att hitta ett diskjobb på natten. Det
skulle vara trevligt att plocka disk och lyssna till bra mus-
ik och slippa vara i relation med annat än porslin.
jag som halvtidsarbetande fotbollsinstruktör i
skolan och som ungdomsansvarig i en stor ung-
domsklubb mindre tid än någonsin. På onsdag
börjar jag formellt min halvtidstjänst i klubben
och jag undrar hur tiden skall räcka till.
I fredags hade jag lektion 8 till 930 och sedan for
jag ner till Heden och hade skolcup till klockan var
1400. GP kom dit och gjorde en intervju om resan
till Chelsea. Artikeln skall tydligen komma på mån-
dag.
En förstoring på en av mina hjärnceller............
Jag åkte direkt till Scandic Crown för kurs med SvFF
om nyheter inom tävlingsjuridiken. Jag var hemma
22.30
Idag åkte jag ner till Scandic och fortsatte kursen som
höll på till 1300. Cyklade sedan till klubben och hade
en träning mellan 15-17. Hemma vid 18.
Imorgon är det Spelarlyftet på Heden från 0815 till 1730
och direkt gäller det sedan att trampa till klubbhuset för
att ha träning mellan 1930 och 21. Vi håller på att förbe-
reda oss inför Nordic Cup som skall spelas påskhelgen.
Så hjulen rullar. Det enda som inte rullar in än är pengar,
men jag funderar på att hitta ett diskjobb på natten. Det
skulle vara trevligt att plocka disk och lyssna till bra mus-
ik och slippa vara i relation med annat än porslin.
2010-03-27
20:24:02
Det är rasisterna som gör allt värre
I Clichy-sous-bois en förort till Paris explo-
derade det för några år sedan. Ungdomar
stormade öppna gator, stack bilar i brand
och slogs med polisen.
Front National har verkat i flera decennier i
Frankrike och är ett rasistisk nationalistiskt
parti. De har drivit rafrågan till sin spets. De
har drivit fattiga invandrare in i förorter som
i det närmaste kollapsat. Om man i Sverige
har fungerande förorter där fotbollen som en
brandpost öppnar vägen till resten av samhäl-
let, så kommer Köpenhamn efter med en någ-
orlunda fungerande service, men i Clichy-sous-
bois fungerar ingenting. Där har även affärer
flytt. Det är en stenöken där i princip folk bara
bor och så säljer man droger vilket är den enda
marknad som alltid verkar fungera.
Ju mer rasism ju värre förorter.
Rasismen är ju kass även för Marknaden.
Alla kan ju konsumera även en blatte.
Så hur kan rasistiska partier som SD existera?
Vem vill ha dem?
"Vanligt folk" verkar det vara och det är ju dubbelt
tragiskt då dessa "vanliga" är nästa gäng till rakning.
Den enda anledningen att gå och rösta till hösten, då
valet mellan Alliansen och Alliansen är en fråga om
färg utan innehåll, är att hindra SD att komma in i
riksdagen. SD är inget Ny Demokrati. Det är inget
häpp-häpp-parti med en kåt greve och en vässgöta-
Rockefeller utan det är ett parti med duktigt skolade
rasister som i mycket påminner om NSDAP i Tyskland
på 30-talet. De pratade då om det tyska hit och dit och
så pratade de om arbete för tysken och skötseln om de
gamla(om de inte var svaga eller sjuka för då skulle de
ju gasas i de ambullerande gasbussarna)och så pratade
de om fred i världen(och som de ljög)och så hade de den
lille juden att skylla all skit på.
derade det för några år sedan. Ungdomar
stormade öppna gator, stack bilar i brand
och slogs med polisen.
Front National har verkat i flera decennier i
Frankrike och är ett rasistisk nationalistiskt
parti. De har drivit rafrågan till sin spets. De
har drivit fattiga invandrare in i förorter som
i det närmaste kollapsat. Om man i Sverige
har fungerande förorter där fotbollen som en
brandpost öppnar vägen till resten av samhäl-
let, så kommer Köpenhamn efter med en någ-
orlunda fungerande service, men i Clichy-sous-
bois fungerar ingenting. Där har även affärer
flytt. Det är en stenöken där i princip folk bara
bor och så säljer man droger vilket är den enda
marknad som alltid verkar fungera.
Ju mer rasism ju värre förorter.
Rasismen är ju kass även för Marknaden.
Alla kan ju konsumera även en blatte.
Så hur kan rasistiska partier som SD existera?
Vem vill ha dem?
"Vanligt folk" verkar det vara och det är ju dubbelt
tragiskt då dessa "vanliga" är nästa gäng till rakning.
Den enda anledningen att gå och rösta till hösten, då
valet mellan Alliansen och Alliansen är en fråga om
färg utan innehåll, är att hindra SD att komma in i
riksdagen. SD är inget Ny Demokrati. Det är inget
häpp-häpp-parti med en kåt greve och en vässgöta-
Rockefeller utan det är ett parti med duktigt skolade
rasister som i mycket påminner om NSDAP i Tyskland
på 30-talet. De pratade då om det tyska hit och dit och
så pratade de om arbete för tysken och skötseln om de
gamla(om de inte var svaga eller sjuka för då skulle de
ju gasas i de ambullerande gasbussarna)och så pratade
de om fred i världen(och som de ljög)och så hade de den
lille juden att skylla all skit på.
2010-03-27
14:14:22
Hur ökad rasism gör allt värre
Sverigedemokraterna vill att alla icke-etniska svenskar
skall lämna landet. De säger att det är den mångkultu-
rella invandringen som skapt problemen i vårt samhälle.
Kriminalitet i alla former är etniskt bunden enligt deras
sätt att se.
Deras föredömen och stora runkobjekt är Pia i Danmark.
Hennes främlingsfientliga parti har skapat mycket av det
som SD drömmer om. Det har i Danmark skapats ett ras-
istisk klimat som inte funnits sedan 40-talet och man har
ökat segregationen och springer med sjumilakliv in i den
amerikanska storstadens getto och gängstyre.
Utanförskapet och hatet skapar ju tvärsom ännu större
konflikter. I förorterna i Köpenhamn lyckas man inte som
i de svenska skapa bra fotbollsmiljöer. Vivalla i Örebro,
Råslätt i Jönköping, Lärje i Göteborg och ett otal förening-
ar och projekt i Stockholm. I Danmark isoleras man etniskt
och med det ökar konflikter, oro och brott.
Tvärs om vad SD säger ökar deras konfrontationspolitik
brottsligheten och man närmar sig också den mest extr-
ema formerna av brott. Lär av Tyskland. Under 20-talet
så började juden och slaven att stigmatiseras, när nazist-
erna tog över hade man lagt grunden och man pekade ut
juden som roten till det onda och man började trakassera,
konfiskera och man pratade om massutvisning och slutlig-
en kom man på Endlösung och man gasade ihäl judarna
för att slippa det stora problemet. SD är i fas 3. Man är
där Nazityskland var 1938 och det var då man började
att pröva den stora politiken genom att åka land och ri-
ke runt och gasade ihjäl gamla och utvecklingsstörda i
särskilda avlivningsbussar. Eutanasikampanjen pågick
i fem år och kostade 100000-tal värnlösas liv.
Se längre än vad som sägs. Lär av historien. Jämför med
andra länder.
skall lämna landet. De säger att det är den mångkultu-
rella invandringen som skapt problemen i vårt samhälle.
Kriminalitet i alla former är etniskt bunden enligt deras
sätt att se.
Deras föredömen och stora runkobjekt är Pia i Danmark.
Hennes främlingsfientliga parti har skapat mycket av det
som SD drömmer om. Det har i Danmark skapats ett ras-
istisk klimat som inte funnits sedan 40-talet och man har
ökat segregationen och springer med sjumilakliv in i den
amerikanska storstadens getto och gängstyre.
Utanförskapet och hatet skapar ju tvärsom ännu större
konflikter. I förorterna i Köpenhamn lyckas man inte som
i de svenska skapa bra fotbollsmiljöer. Vivalla i Örebro,
Råslätt i Jönköping, Lärje i Göteborg och ett otal förening-
ar och projekt i Stockholm. I Danmark isoleras man etniskt
och med det ökar konflikter, oro och brott.
Tvärs om vad SD säger ökar deras konfrontationspolitik
brottsligheten och man närmar sig också den mest extr-
ema formerna av brott. Lär av Tyskland. Under 20-talet
så började juden och slaven att stigmatiseras, när nazist-
erna tog över hade man lagt grunden och man pekade ut
juden som roten till det onda och man började trakassera,
konfiskera och man pratade om massutvisning och slutlig-
en kom man på Endlösung och man gasade ihäl judarna
för att slippa det stora problemet. SD är i fas 3. Man är
där Nazityskland var 1938 och det var då man började
att pröva den stora politiken genom att åka land och ri-
ke runt och gasade ihjäl gamla och utvecklingsstörda i
särskilda avlivningsbussar. Eutanasikampanjen pågick
i fem år och kostade 100000-tal värnlösas liv.
Se längre än vad som sägs. Lär av historien. Jämför med
andra länder.
2010-03-27
00:05:30
Olika äro våra vägar
Vi käkade pasta och oxfile med SvFF på Scandic Crown
när kursen var slut idag. Vi pratade tävlingsjuridik hela
dagen lång. Mycket intressant och mycket mindre intres-
sant.
En av servitörerna var en tjej från den första klassen jag
undervisade i Berggårdskolan i slutet av förra seklet. Det
var en klass med stora problem och trasiga barn. Men S
minns jag som en solstråle och herregud vad vacker hon
blivit nu som kvinna. Hon hade kvar sitt goda humör och
berättade att hon läste till tandsköterska. Hon hade flytt
Hjällbo och hade ingen kontakt med sina forna klasskam-
rater. Det sista hon hört från flertalet hade det inte gått
så bra.
Det var givet för flera av dem. De hade trasigt hemma och
var redan involverade med sociala och olika projket. Från
början till slut. Strukturer, och då särkilt negativa, är svåra
att bryta och bli fria ifrån.
Jag cyklade hem i den för året första riktiga vårnatten. Det
kändes bra. Livet är ju ändå bättre än dess motsats.
när kursen var slut idag. Vi pratade tävlingsjuridik hela
dagen lång. Mycket intressant och mycket mindre intres-
sant.
En av servitörerna var en tjej från den första klassen jag
undervisade i Berggårdskolan i slutet av förra seklet. Det
var en klass med stora problem och trasiga barn. Men S
minns jag som en solstråle och herregud vad vacker hon
blivit nu som kvinna. Hon hade kvar sitt goda humör och
berättade att hon läste till tandsköterska. Hon hade flytt
Hjällbo och hade ingen kontakt med sina forna klasskam-
rater. Det sista hon hört från flertalet hade det inte gått
så bra.
Det var givet för flera av dem. De hade trasigt hemma och
var redan involverade med sociala och olika projket. Från
början till slut. Strukturer, och då särkilt negativa, är svåra
att bryta och bli fria ifrån.
Jag cyklade hem i den för året första riktiga vårnatten. Det
kändes bra. Livet är ju ändå bättre än dess motsats.
2010-03-25
18:13:44
Monster, eller som du och jag?
Nancy Tavsans mördare är anhållen. En 22-årig ung man
som har över 600 vänner på Facebook.
I Bjästa våldtogs Linnea av en ung man. Bjästa tog som
kollektiv den unge mannens parti och inledde en smuts-
kampanj mot den 14-åriga Linnea.
Ingen tror att unga män som ser trevliga ut eller kan
tala om känslor kan våldta eller utöva våld. Våldsmän
och våldtäktsmän skall vara blatte eller se ut som en
förrymd strafffånge enligt schablon A.
I förrgår såg jag en dokumentär som handlade om Joseph
Goebbels dagbok. Till journalbilder skriver Goebbels om sina
vardagar. De var som våra. Han längtar efter kärlek och brå-
kar med sina kollegor. Hans ord kunde skrivits av vem som
helst.
Våldsmannen eller våldtäktsmannen kan vara du och jag. Vi
kan hamna där. Det finns inga garantier. Bara en öppenhet
till våran svaghet kan rädda. Ju mer vi föraktar svaghet ju
närmare en renässans för nazismen kommer vi.
Det finns ett litet jesuscitat som jag gillar:
Bara den som är utan skuld kan kasta första stenen
som har över 600 vänner på Facebook.
I Bjästa våldtogs Linnea av en ung man. Bjästa tog som
kollektiv den unge mannens parti och inledde en smuts-
kampanj mot den 14-åriga Linnea.
Ingen tror att unga män som ser trevliga ut eller kan
tala om känslor kan våldta eller utöva våld. Våldsmän
och våldtäktsmän skall vara blatte eller se ut som en
förrymd strafffånge enligt schablon A.
I förrgår såg jag en dokumentär som handlade om Joseph
Goebbels dagbok. Till journalbilder skriver Goebbels om sina
vardagar. De var som våra. Han längtar efter kärlek och brå-
kar med sina kollegor. Hans ord kunde skrivits av vem som
helst.
Våldsmannen eller våldtäktsmannen kan vara du och jag. Vi
kan hamna där. Det finns inga garantier. Bara en öppenhet
till våran svaghet kan rädda. Ju mer vi föraktar svaghet ju
närmare en renässans för nazismen kommer vi.
Det finns ett litet jesuscitat som jag gillar:
Bara den som är utan skuld kan kasta första stenen
2010-03-25
11:40:24
Fotboll och förort
Under besöket hos Chelsea FC träffade jag Per Frimann,
en gång landslagsman i fotboll för Danmark och spelare
bl a för Anderlecht, nu verksam vid danska TV3. Han höll
på med ett reportage om förorterna till Köpenhamn och
där finns kannpt någon fotbollsverksamhet alls. Han var
imponerad av att en förortsklubb som Lärje/Angered kun-
de få fram så mycket bra spelare och kunde ha så bra
verksamhet. Vi i Hisingsbacka FC lever ju i ett lite lugnare
område, men känner problematiken.
Jag sa att jag trodde att det i huvudsak var en ledarfråga.
Bra ledare med stort patos är en huvudsak. Kolla Dallas i
Rosengård. Han brinner för sin boxning och för att skapa
möjligheter för unga att göra något bra med sitt liv och
sin fritid. Likadant är det med ledarna i Lärje/Angered. De
har kontakter med många i området och de exkluderar
ingen och det finns alltid till hands. Framför allt älskar de
fotboll och tycker det är bland det roligaste som finns att
sysla med. Engagemang, glädje och kunskap.
Problemet är om förorten blir bara förort. Om man tappar
kontakten med samhället i stort, dels för att man inte kän-
ner något förtroende för makten och dels för att man fak-
tiskt känner att ingen bryr sig i alla fall. Då uppstår det sto-
ra gapet som man kan se i amerikanska, engelska och fran-
ska städer. Då uppstår slum och getto. Då blommar de unga
ligorna och den organiserade kriminaliteten.
Så fotbollen är livsviktig. Det är en den största ungdomsgården
som finns och den är alltid öppen. Tänk om de styrande kunde
se detta innan det är för sent.
2010-03-24
23:14:59
Avancerad humor
Jag har prövat. Jag la en på snoppen.
Hände ingenting.
Frigjord.
2010-03-23
20:25:06
Cykel fram
Det regnade till en början men sedan klarnade
det upp. Jag tog min cykel och trampade Göte-
borg runt. Jag lyssnade först till Regina Spector
och hennes geniala Begin to hope. När jag kom
bakom Lidl vid Angereds centrum stod en gam-
mal kvinna och rotade i deras soptunnor.Hon le-
tade efter livets nödtorft och jag lyssnade till
Summer inte the city och gled förbi för att rulla
ner mot Gamlestaden via en av stadens vackra-
ste cykelbanor.
Vid SKF bytte jag skiva och satte på Recorded
Live med Ten Years After. Den kom som vin-
yl i juni 1973 och jag köpte den. Det var en dub-
bel-LP och den var bra riktigt bra.Mest gick sida
4 för där fanns Going home.
Solen skingrade molnen och vägen över Göta
Älvbron gjordes i solsken. Tog vägen förbi klubb-
huset och såg till min glädje att snön nu var bor-
ta för denna säsong och nu kan fotbollen börja
på allvar. Vi har inte 34 planer som Chelsea men
vi har mer patos.
det upp. Jag tog min cykel och trampade Göte-
borg runt. Jag lyssnade först till Regina Spector
och hennes geniala Begin to hope. När jag kom
bakom Lidl vid Angereds centrum stod en gam-
mal kvinna och rotade i deras soptunnor.Hon le-
tade efter livets nödtorft och jag lyssnade till
Summer inte the city och gled förbi för att rulla
ner mot Gamlestaden via en av stadens vackra-
ste cykelbanor.
Vid SKF bytte jag skiva och satte på Recorded
Live med Ten Years After. Den kom som vin-
yl i juni 1973 och jag köpte den. Det var en dub-
bel-LP och den var bra riktigt bra.Mest gick sida
4 för där fanns Going home.
Solen skingrade molnen och vägen över Göta
Älvbron gjordes i solsken. Tog vägen förbi klubb-
huset och såg till min glädje att snön nu var bor-
ta för denna säsong och nu kan fotbollen börja
på allvar. Vi har inte 34 planer som Chelsea men
vi har mer patos.
2010-03-23
19:47:29
Respekt
Min dotter fick uppleva hur den religiösa dumheten
kan ta sig uttryck. Hon och en väninna satt och tal-
ade då en mycket artig ung man kom in. De bad
honom sitta ner och han bad om ursäkt för att han
avbrutit deras konversation. De tyckte han var blyg
och närmast överdrivet artig. Då de pratat en stund
frågade de om han ville gå med på fest till helgen.
Han sa avvärjande att han inte kände någon. De sa
att det inget gjorde och att de skulle på gayklubb ef-
ter. Då svarade mannen att det ville han inte. De unga
kvinnorna sa att de var inte gay och att man inte behöv-
de vara gay men att det var ett roligt ställe.
-Nej jag vill inte vara med monster, svarade mannen.
Det visade sig att han inte bara var homofob. Han var
sjukligt inställd till homosexualitet. De var handikappade
och monster vilket han återkom till hela tiden. Min dot-
ter blev arg och då svarade mannen att inte förstod och
att hon var tvungen att respektera hans religion.
Hon svarade då att då skulle hon alltså respektera Hitler
om han satt vid bordet. Han hade ju också en religion.
Mannen blev upprörd över att jämföras med Hitler och
tyckte jämförelsen haltade då homosexuella är handikap-
pade.
Bra för min dotter att möta den religiösa dubbelmoralen.
De älskvärda som pratar om kärlek hit och dit men som
i slutändan hamnar i hat och död.
Respektera inte religionens utövare. Attackera dem alltid
med argument. Låt dem inte gömma sig under respektfil-
ten för den stinker av gamla fördomar och massdöd.
Åke Gren och hans islamistiska trosfränder borde pröva
en dildo i röven. Det sägs att det är bra för den peristalt-
iska rörelsen. Grabben var denna gång kristen men när
det gäller hat är det svårt att skilja på en sann kristen
och en islamist.
kan ta sig uttryck. Hon och en väninna satt och tal-
ade då en mycket artig ung man kom in. De bad
honom sitta ner och han bad om ursäkt för att han
avbrutit deras konversation. De tyckte han var blyg
och närmast överdrivet artig. Då de pratat en stund
frågade de om han ville gå med på fest till helgen.
Han sa avvärjande att han inte kände någon. De sa
att det inget gjorde och att de skulle på gayklubb ef-
ter. Då svarade mannen att det ville han inte. De unga
kvinnorna sa att de var inte gay och att man inte behöv-
de vara gay men att det var ett roligt ställe.
-Nej jag vill inte vara med monster, svarade mannen.
Det visade sig att han inte bara var homofob. Han var
sjukligt inställd till homosexualitet. De var handikappade
och monster vilket han återkom till hela tiden. Min dot-
ter blev arg och då svarade mannen att inte förstod och
att hon var tvungen att respektera hans religion.
Hon svarade då att då skulle hon alltså respektera Hitler
om han satt vid bordet. Han hade ju också en religion.
Mannen blev upprörd över att jämföras med Hitler och
tyckte jämförelsen haltade då homosexuella är handikap-
pade.
Bra för min dotter att möta den religiösa dubbelmoralen.
De älskvärda som pratar om kärlek hit och dit men som
i slutändan hamnar i hat och död.
Respektera inte religionens utövare. Attackera dem alltid
med argument. Låt dem inte gömma sig under respektfil-
ten för den stinker av gamla fördomar och massdöd.
Åke Gren och hans islamistiska trosfränder borde pröva
en dildo i röven. Det sägs att det är bra för den peristalt-
iska rörelsen. Grabben var denna gång kristen men när
det gäller hat är det svårt att skilja på en sann kristen
och en islamist.
2010-03-23
10:56:27
Apartheid- ras eller klass
I veckan skrev Åsa Linderborg om Nelson
Mandela i en krönika. Hon skrev att Nelson
Mandela var Reinfelds favorit.
Det är ju märkligt. Mandela var ju en gång
för många år sedan ansvarig för terror mot
det vita Sydafrika. han erkände de brott han
gjort och hamnade på Robben Islands. Han
hade idag varit en klockren terrorist och ham-
nat på Guantanamo.
Apartheids fall i Sydafrika handlade ju bara om
ras och inte om klass. Sydafrika är oerhört splitt-
rat men fortfarande styr kapitalet och det är vita
som styr kapitalet. De svarta lever som de gjort i
sekler. Det är fattigt och det ständiga hot i en miljö
som inte är gjord för levande varelser.
De nylibarala lösningarna har gjort några få svarta
rika men för massorna har det t o m blivit sämre än
under apartheid. Då insåg de vita som styrde att man
måste slänga ett köttben till massorna någon gång då
och då för att undvika nya Sharpevilles. Det köttbenet
är idag borta.
Sålunda är det kanske så att bara strida mot könsgränser
eller rasgränser gör att man alltid kommer tillbaka till ruta
ett. I Sydafrika blev det ju så att all animals are equal but
some animals are more equal than others.
Könsfrågan ger mig samma tankar. Förändras ett samhälle
för att kvinnor blir en del av etablissemanget? Näppeligen.
Självklart skall vi strida för kvinnans lika rättigheter med
männen, men glöm inte perspektivet. Endast klasskamp
och en organiserad dito kan ge ett sant rättvist samhälle.
Dont´t mourne-organize....
Mandela i en krönika. Hon skrev att Nelson
Mandela var Reinfelds favorit.
Det är ju märkligt. Mandela var ju en gång
för många år sedan ansvarig för terror mot
det vita Sydafrika. han erkände de brott han
gjort och hamnade på Robben Islands. Han
hade idag varit en klockren terrorist och ham-
nat på Guantanamo.
Apartheids fall i Sydafrika handlade ju bara om
ras och inte om klass. Sydafrika är oerhört splitt-
rat men fortfarande styr kapitalet och det är vita
som styr kapitalet. De svarta lever som de gjort i
sekler. Det är fattigt och det ständiga hot i en miljö
som inte är gjord för levande varelser.
De nylibarala lösningarna har gjort några få svarta
rika men för massorna har det t o m blivit sämre än
under apartheid. Då insåg de vita som styrde att man
måste slänga ett köttben till massorna någon gång då
och då för att undvika nya Sharpevilles. Det köttbenet
är idag borta.
Sålunda är det kanske så att bara strida mot könsgränser
eller rasgränser gör att man alltid kommer tillbaka till ruta
ett. I Sydafrika blev det ju så att all animals are equal but
some animals are more equal than others.
Könsfrågan ger mig samma tankar. Förändras ett samhälle
för att kvinnor blir en del av etablissemanget? Näppeligen.
Självklart skall vi strida för kvinnans lika rättigheter med
männen, men glöm inte perspektivet. Endast klasskamp
och en organiserad dito kan ge ett sant rättvist samhälle.
Dont´t mourne-organize....
2010-03-23
10:42:13
Hotellrum och TV
Det blev en del hotellrumsvistelse förra
veckan. Jag kollade en del på TV och det
är fascinerade hur infantil reklamen är
här. Värre än hemmavid. Det är över-
drivna rörelelser och utrop. Det är som
om målgruppen betraktas som riktigt
jävla dumihuvudet.
Det var också mycket debatt om flyg-
strejken. De konservativa och liberala
sköt in sig på två saker:
-Fackets stöd till labour
-Att tredje part (resenären) drabas.
Detta matades hela tiden.
Världen över styrs ju media av ägare
som har liberala eller konservativa vär-
deringar.
Det är förvånande att det är så stor upp-
ståndelse över att facket stödjer labour.
Vilka stödjer de konservativa?
Skulle det vara bättre med stenrika en-
skilda finansiärer där det inte finns en
chans att se varifrån pengarna kommer
eller hur de används?
England är ett klasssamhälle och då be-
höver inte argumenten ha någon större
tyngd. Underklassen förväntas ändå inte
kunna ta del av en diskussion.
Sent en kväll visade ITV Scorseses film
Departed och påannonseringen var intres-
sant:
..and we will warn that there will be some
bad language and vilolence.
Fult språk värre än våld?
veckan. Jag kollade en del på TV och det
är fascinerade hur infantil reklamen är
här. Värre än hemmavid. Det är över-
drivna rörelelser och utrop. Det är som
om målgruppen betraktas som riktigt
jävla dumihuvudet.
Det var också mycket debatt om flyg-
strejken. De konservativa och liberala
sköt in sig på två saker:
-Fackets stöd till labour
-Att tredje part (resenären) drabas.
Detta matades hela tiden.
Världen över styrs ju media av ägare
som har liberala eller konservativa vär-
deringar.
Det är förvånande att det är så stor upp-
ståndelse över att facket stödjer labour.
Vilka stödjer de konservativa?
Skulle det vara bättre med stenrika en-
skilda finansiärer där det inte finns en
chans att se varifrån pengarna kommer
eller hur de används?
England är ett klasssamhälle och då be-
höver inte argumenten ha någon större
tyngd. Underklassen förväntas ändå inte
kunna ta del av en diskussion.
Sent en kväll visade ITV Scorseses film
Departed och påannonseringen var intres-
sant:
..and we will warn that there will be some
bad language and vilolence.
Fult språk värre än våld?
2010-03-22
14:11:48
På rundvandring i Stamford bridge
På torsdagen var vi på rundvandring i Stamford
Bridge, den arena som varit Chelsea FC sedan
1905. Den käcke guiden var på ovanligt gott hu-
mör och frågade var vi var ifrån. Det var engels-
män, tyskar, spanjorer och italienare. Han frågade
om det fanns fler nationaliteter och det ropades
danskar, svenskar, sydafrikaner, nigerianer...i
ena hörnet stod den unga grabben från Maccabi
Haifa och hans far. De var på samma resa som
vi från Göteborg. Han var där för att visa upp sig
på fotbollsplanen.
De ropade inte Israel. Jag kände också varför.
Israel blir som att ropa "jag skjuter vitfosforbom-
ber mot Gaza". Men...jag vet ju inte om dessa
israeler är emot bombningarna!
Det kollektiva och strukturella fördömandets ana-
tomi blev tydligt. Tydligt och otäckt.
Bridge, den arena som varit Chelsea FC sedan
1905. Den käcke guiden var på ovanligt gott hu-
mör och frågade var vi var ifrån. Det var engels-
män, tyskar, spanjorer och italienare. Han frågade
om det fanns fler nationaliteter och det ropades
danskar, svenskar, sydafrikaner, nigerianer...i
ena hörnet stod den unga grabben från Maccabi
Haifa och hans far. De var på samma resa som
vi från Göteborg. Han var där för att visa upp sig
på fotbollsplanen.
De ropade inte Israel. Jag kände också varför.
Israel blir som att ropa "jag skjuter vitfosforbom-
ber mot Gaza". Men...jag vet ju inte om dessa
israeler är emot bombningarna!
Det kollektiva och strukturella fördömandets ana-
tomi blev tydligt. Tydligt och otäckt.
2010-03-21
22:43:35
Gamarna i Chessingham
Jag stod på utsidan av hotellets pool och
kylde av mig. På andra sidan stängslet
var en stor bur tillhörande Chessinghams
djurpark. I buren fanns två asgamar. Gång
på gång fällde de ut sina väldiga vingar och
flaxade en aning. Inte mer. Det fanns ju
ingen anledning. De kunde bara lyfta några
meter innan nätet stoppade dem. Tänkte på
Jeff Bridges som Bad Blake i Crazy heart
där han säger: när man faller känns det till
en början alltid som man flyger...........
För gamarna i Chessingham är det en utopi
att ens falla.
kylde av mig. På andra sidan stängslet
var en stor bur tillhörande Chessinghams
djurpark. I buren fanns två asgamar. Gång
på gång fällde de ut sina väldiga vingar och
flaxade en aning. Inte mer. Det fanns ju
ingen anledning. De kunde bara lyfta några
meter innan nätet stoppade dem. Tänkte på
Jeff Bridges som Bad Blake i Crazy heart
där han säger: när man faller känns det till
en början alltid som man flyger...........
För gamarna i Chessingham är det en utopi
att ens falla.
2010-03-21
22:32:53
The boys are back in town
En vecka med Chelsea FC och Chessingham
räckte gott. Jag har fått se en helt annan fot-
bollsvärld än den jag verkar i. Jag skulle tippa
på att med tränare, vakter, städ, kök och park-
arbetare så är säkert 50 personer anställda av
akademin att göra specifika uppgifter.
Alla uppträder oklanderligt och jag har bara stött
på trevliga människor en hel vecka.
Chelsea FC har alltså byggts upp i Cobham vilket
är Englands rikaste område. Här finns knappast
någon kriminalitet och ingen social utslagning. De
bästa skolarna och vård. Här köpte Roman Abramo-
vich areal för att bygga två stora centra och 32 plan-
er.
Trots allt detta är jag inte imponerad av det jag sett
av träning eller i match. Det är alldeles för mycket in-
riktat på styrka och snabbhet. De säger att de lägger
stor vikt vid "tactical skill" men det såg jag inte mycket
av vid dagens testmatch. Det var engelskt. Löpa själv
och långa bollar på Bengt.
God vecka dock och billig, för mig.
räckte gott. Jag har fått se en helt annan fot-
bollsvärld än den jag verkar i. Jag skulle tippa
på att med tränare, vakter, städ, kök och park-
arbetare så är säkert 50 personer anställda av
akademin att göra specifika uppgifter.
Alla uppträder oklanderligt och jag har bara stött
på trevliga människor en hel vecka.
Chelsea FC har alltså byggts upp i Cobham vilket
är Englands rikaste område. Här finns knappast
någon kriminalitet och ingen social utslagning. De
bästa skolarna och vård. Här köpte Roman Abramo-
vich areal för att bygga två stora centra och 32 plan-
er.
Trots allt detta är jag inte imponerad av det jag sett
av träning eller i match. Det är alldeles för mycket in-
riktat på styrka och snabbhet. De säger att de lägger
stor vikt vid "tactical skill" men det såg jag inte mycket
av vid dagens testmatch. Det var engelskt. Löpa själv
och långa bollar på Bengt.
God vecka dock och billig, för mig.
2010-03-20
14:15:04
Helmer Bryd
Jag vill kyssa dina lappar Charlotte....
Helmer Bryd skrev en lat i borjan
pa 80-talet och uppgav att den skriv-
its pa en engelsk skrivmaskin.........
Helmer Bryd skrev en lat i borjan
pa 80-talet och uppgav att den skriv-
its pa en engelsk skrivmaskin.........
2010-03-19
18:45:36
I wanna go home
I suffer from the hotell disease.
In my postbox I just got Ten
Years After Recorded live.
Have I been waiting?
Take a wild guess.
It was one of the first records i
bought, ever.
I miss swedish letters and i miss
a swedish tangentbord.
2010-03-18
17:49:58
Vad sker i London?
Is Roman Abramovich good for Chelsea?
Why do I hate the class differences in England?
What is the real expense for Chelseas academy?
Compared with Hisingsbacka FC?
Why is it better for kids in Backa ,to train in
Backa ,then in Chelseas academy?
Answers on sunday
Why do I hate the class differences in England?
What is the real expense for Chelseas academy?
Compared with Hisingsbacka FC?
Why is it better for kids in Backa ,to train in
Backa ,then in Chelseas academy?
Answers on sunday
2010-03-15
10:54:54
Nu åker jag.........
Om en timma går flyget till London och Chelsea FC.
En vecka skall jag vara med en av mina spelare i
deras akademi.
Det skall bli spännande.
En vecka skall jag vara med en av mina spelare i
deras akademi.
Det skall bli spännande.
2010-03-15
10:50:44
Klasssamhälle
I gårdagens Agenda diskuterades RUT och ROT.
Björklund från FP och Wedin från LO.
Det var fascinerande. Jag såg en debatt framför
mig från 1850-talet i södra USA. Temat var hur
skall man bete sig mot negrerna.
Det viktiga är att negrerna har arbete.
Av vilken art eller innehåll är ointressant.
En slö neger är en farlig neger.
Det är viktigt att både de manliga och kvinnliga
negrerna är sysselsatta så de orkar komma på
tankar om den uppenbara orättvisan i samhället.
Nu har det gått 160 år och vi är i Sverige.
Vi har inte slaveri.
Dock tänker överheten samma men nu med fer-
nissa.
Lundby-Wedin gör klipp på bostadsmarknaden och
umgås självklart inte med de medlemmar hon före-
träder.
Björklund kan ju inte stava till underklass ännu mindre
skulle han umgås med underklass.
Så sitter de där.
Von oben.
De pratar om att underklassen skall jobba och städa
för de som har pengar.
Det luktar illa.
Björklund från FP och Wedin från LO.
Det var fascinerande. Jag såg en debatt framför
mig från 1850-talet i södra USA. Temat var hur
skall man bete sig mot negrerna.
Det viktiga är att negrerna har arbete.
Av vilken art eller innehåll är ointressant.
En slö neger är en farlig neger.
Det är viktigt att både de manliga och kvinnliga
negrerna är sysselsatta så de orkar komma på
tankar om den uppenbara orättvisan i samhället.
Nu har det gått 160 år och vi är i Sverige.
Vi har inte slaveri.
Dock tänker överheten samma men nu med fer-
nissa.
Lundby-Wedin gör klipp på bostadsmarknaden och
umgås självklart inte med de medlemmar hon före-
träder.
Björklund kan ju inte stava till underklass ännu mindre
skulle han umgås med underklass.
Så sitter de där.
Von oben.
De pratar om att underklassen skall jobba och städa
för de som har pengar.
Det luktar illa.
2010-03-14
18:37:15
Mycket med magen nu
I fredags hade vi After Work med skolan.
Det var mycket trevligt med musik och sång.
Det serverades också ärtsoppa och punch.
Det finns ju en slags myt om att man får
grymma agser av ärtsoppa. Det är ingen
myt. Idag var jag en vandrande bombfabrik.
Jag stod i källaren och sorterade matchkläder
och trodde i min enfald att jag var ensam i
klubbhuset. Medans jag särade vita från svarta
matchtröjor la jag understundom en brakskit.
De var grymma. Jag var själv imponerad av
volymen. Volymen och mängden. Ibland kom
det fyra snabba smällar på raken.
När jag var klar och gick upp till övervåningen
såg jag en samling leende damer sitt och dricka
kaffe. Det var mammor till ett av de yngre pojk-
lagen. Jag insåg att isoleringen mellan över- och
undervåning kunde varit bättre.
Jag sa inte något utan försvann ut genom entredör-
ren och cyklade iväg.
Det var mycket trevligt med musik och sång.
Det serverades också ärtsoppa och punch.
Det finns ju en slags myt om att man får
grymma agser av ärtsoppa. Det är ingen
myt. Idag var jag en vandrande bombfabrik.
Jag stod i källaren och sorterade matchkläder
och trodde i min enfald att jag var ensam i
klubbhuset. Medans jag särade vita från svarta
matchtröjor la jag understundom en brakskit.
De var grymma. Jag var själv imponerad av
volymen. Volymen och mängden. Ibland kom
det fyra snabba smällar på raken.
När jag var klar och gick upp till övervåningen
såg jag en samling leende damer sitt och dricka
kaffe. Det var mammor till ett av de yngre pojk-
lagen. Jag insåg att isoleringen mellan över- och
undervåning kunde varit bättre.
Jag sa inte något utan försvann ut genom entredör-
ren och cyklade iväg.
2010-03-13
23:59:30
åren går och minnet ändrar synsätt
Min som skall göra ett arbete om den iranska
revolutionen 1979 och kriget mellan Iran och
Irak 1981-88. Så jag kollar i mina bokhyllor
efter litteratur och hittar inte så mycket. Eva
Nyberg Iran-i kamp med det förflutna.
Jag minns tiden. Vi maoister såg Islam som en
bundsförvant utan att riktigt förstå vilken kraft
som fanns i rörelsen. Det var ingen god bunds-
förvant och alla signaler var ju varningens. Det
kan ju inte räcka med att fiendes fiende är min
vän. När fienden är borta fortsätter ju bara kri-
get.
Då förstod vi inte att islam skulle ta över den roll
som socialismen hade haft. Varje befrielse under
efterkrigstiden bar ju socialismens signum. Alla
trodde och tänkte att socialismen skulle ersätta
kolonialism och imperialism och vi skulle gå mot
en öppnare och rikare värld. Människan skulle få
tillbaka sitt egenvärde och fattigdom skulle bara
vara en historisk fotnot.
Så kom revolutionen i Iran. Fronten som segrade
såg snart att Islam tog över och bildade en teokrati.
Socialismen i Saddams Irak fick stöd av USA och Eur-
opa för att krossa teokratin i Iran. Alla tidigare system
började att rämna . Inget stämde längre.
Irak ville expandera. Hussein ville vara Nasser och pra-
tade panarabism. Iran ville utveckla sin islamiska teokrati
och fann ovänner världen över. Sovjet ockuperade Afgh-
anistan och vi stödde reaktionära islamister i kampen mot
den socialistiska ockupationsmakten. Då var allt så klart.
Det var tydligt att kampen mot de bägge supermakterna
överskuggade allt.
USA stödde Saddam Hussein.
USA stödde talibanerna(eller det som blev talibanerna) i
Afghanistan.
Glasklart?
revolutionen 1979 och kriget mellan Iran och
Irak 1981-88. Så jag kollar i mina bokhyllor
efter litteratur och hittar inte så mycket. Eva
Nyberg Iran-i kamp med det förflutna.
Jag minns tiden. Vi maoister såg Islam som en
bundsförvant utan att riktigt förstå vilken kraft
som fanns i rörelsen. Det var ingen god bunds-
förvant och alla signaler var ju varningens. Det
kan ju inte räcka med att fiendes fiende är min
vän. När fienden är borta fortsätter ju bara kri-
get.
Då förstod vi inte att islam skulle ta över den roll
som socialismen hade haft. Varje befrielse under
efterkrigstiden bar ju socialismens signum. Alla
trodde och tänkte att socialismen skulle ersätta
kolonialism och imperialism och vi skulle gå mot
en öppnare och rikare värld. Människan skulle få
tillbaka sitt egenvärde och fattigdom skulle bara
vara en historisk fotnot.
Så kom revolutionen i Iran. Fronten som segrade
såg snart att Islam tog över och bildade en teokrati.
Socialismen i Saddams Irak fick stöd av USA och Eur-
opa för att krossa teokratin i Iran. Alla tidigare system
började att rämna . Inget stämde längre.
Irak ville expandera. Hussein ville vara Nasser och pra-
tade panarabism. Iran ville utveckla sin islamiska teokrati
och fann ovänner världen över. Sovjet ockuperade Afgh-
anistan och vi stödde reaktionära islamister i kampen mot
den socialistiska ockupationsmakten. Då var allt så klart.
Det var tydligt att kampen mot de bägge supermakterna
överskuggade allt.
USA stödde Saddam Hussein.
USA stödde talibanerna(eller det som blev talibanerna) i
Afghanistan.
Glasklart?
2010-03-13
15:10:24
tarmvred
Alla dessa tankar föddes av läsning i dagens GP.
I det glada 70-talets Göteborg hyrde jag lägenhet på
rivningskontakt på Olskroksgatan 7. Det var lyx i jäm-
förelse med Kommendörsgatan 43C. Här hade jag dass
i svalen som jag delade med min icke-svensktalande
turkiska granne medans där var det fyra dass på går-
den med toalettringar i metall i vilka röven frös fast om
vintern.
I vilket fall så jobbade jag då på Lillhagen och långvården
där. Jag vill inte påstå att det var jätteroligt och jag hade
då som nu för många projekt igång så tiden räckte inte
till. Detta gjorde att jag ungefär en gång i veckan sjuk-
skrev mig. Jag visste inte då att man kunde få pengar från
Försäkringskassan så där förlorade jag massa sköna tusen
kronor i ren okunskap.
En morgon hade jag svårt att förklara varför jag var sjuk.
Jag hade ju använt så många symptom att jag kände mig
tom på förklaringar. Då dök det bara upp: tarmvred!
-Jag har tarmvred, sa jag.
Jag sa då att jag hade ont och att jag var tvungen att lägga
på. Nöjd var jag. Förklaringen hade gått hem det hade jag
hört på den oroliga rösten. Jag somnade gott.
Jag vaknade av att två sköterskor från min avdelning stod
lutade över mig med oroliga miner. Jag kände mig mycket
olustig. Jag förklarade att jag varit på toaletten och då hade
allt släppt men att jag nu var totalt utmattad. De sa att de
ringt ambulans men ångrat sig och åkt för att kolla själva.
Det var sista gången jag ljög ihop en historia om en sjuk-
dom jag inte har. Det var också senaste gången jag sjuk-
skrev mig. September 1979.
I det glada 70-talets Göteborg hyrde jag lägenhet på
rivningskontakt på Olskroksgatan 7. Det var lyx i jäm-
förelse med Kommendörsgatan 43C. Här hade jag dass
i svalen som jag delade med min icke-svensktalande
turkiska granne medans där var det fyra dass på går-
den med toalettringar i metall i vilka röven frös fast om
vintern.
I vilket fall så jobbade jag då på Lillhagen och långvården
där. Jag vill inte påstå att det var jätteroligt och jag hade
då som nu för många projekt igång så tiden räckte inte
till. Detta gjorde att jag ungefär en gång i veckan sjuk-
skrev mig. Jag visste inte då att man kunde få pengar från
Försäkringskassan så där förlorade jag massa sköna tusen
kronor i ren okunskap.
En morgon hade jag svårt att förklara varför jag var sjuk.
Jag hade ju använt så många symptom att jag kände mig
tom på förklaringar. Då dök det bara upp: tarmvred!
-Jag har tarmvred, sa jag.
Jag sa då att jag hade ont och att jag var tvungen att lägga
på. Nöjd var jag. Förklaringen hade gått hem det hade jag
hört på den oroliga rösten. Jag somnade gott.
Jag vaknade av att två sköterskor från min avdelning stod
lutade över mig med oroliga miner. Jag kände mig mycket
olustig. Jag förklarade att jag varit på toaletten och då hade
allt släppt men att jag nu var totalt utmattad. De sa att de
ringt ambulans men ångrat sig och åkt för att kolla själva.
Det var sista gången jag ljög ihop en historia om en sjuk-
dom jag inte har. Det var också senaste gången jag sjuk-
skrev mig. September 1979.
2010-03-12
07:41:15
Tugga taggtråd
Det tar styggt på självkänslan när man blir utsatt
för angiveri och särskilt då när det inte redovisas
vad det handlar om. Det är som med Josef K i Kafkas
Processen. Han angrips men han förstår inte varför.
Han blir syndabock och utpekad och ser inte samman-
hanget. Det är inte utsattheten som är det svåra det
är ovissheten.
Tänk själv. Du går i flera år och arbetar med kollegor
och så får du reda på att de för bok över vad du gör.
Gillat läget!När sedan informationen från detta arbete
används selektivt blir det inte bättre. Hur kan man vara
en sådan människa? Hur kan man vilja ange sina kollegor?
Hur blir man en kapo?
I ljuset av gammal kunskap om
parallellprocesser, containing, flytande ångest, psykisk
smitta, projektiv identifikation så kan jag tycka att den
psykodynamiska metoden hade givit verktyg att lö-
sa problemen. Istället valdes den svarta pedagogiken som
utvecklades under Mussolini under 30-talet i fascismens
Italien. Isolera problemet, utsätt med repression eller hot
om samma och slutligen hugg av.
2010.
Häromdagen ljusnade mitt livspussel och nu ser allt oför-
skämt bra ut. Demonerna lämnar. Jag kan lämna det gamla
och gå vidare och det är väl alltid vad det handlar om. Bear-
beta, red ut , arkivera oladdat och gå vidare.
Pratade med en kamrat som är eller var i en liknande sit-
uation och jag kände igen detta att man tappar gnistan, man
tappar viljan att ta tag i saker som ser svåra ut. Man tror sig
inte klara av uppgiften och så blir man mindre igen. Det är
som Pinnochio fast här blir näsan bara mindra och mindre.
Nu sover jag gott igen. Bara det är värt en månadslön. Jag har
lärt mig att vara ödmjuk och jag har återfått känslan av solidari-
tetens stora betydelse. Alla måste stöttas av Den Andre annars
går vi under.
Gamla slagdängor som "Intet ont som inte har något gott med sig"
"Efter regnet kommer solen" får en ny och verklig innebörd. De är
inte bara maximer att skratta åt.
för angiveri och särskilt då när det inte redovisas
vad det handlar om. Det är som med Josef K i Kafkas
Processen. Han angrips men han förstår inte varför.
Han blir syndabock och utpekad och ser inte samman-
hanget. Det är inte utsattheten som är det svåra det
är ovissheten.
Tänk själv. Du går i flera år och arbetar med kollegor
och så får du reda på att de för bok över vad du gör.
Gillat läget!När sedan informationen från detta arbete
används selektivt blir det inte bättre. Hur kan man vara
en sådan människa? Hur kan man vilja ange sina kollegor?
Hur blir man en kapo?
I ljuset av gammal kunskap om
parallellprocesser, containing, flytande ångest, psykisk
smitta, projektiv identifikation så kan jag tycka att den
psykodynamiska metoden hade givit verktyg att lö-
sa problemen. Istället valdes den svarta pedagogiken som
utvecklades under Mussolini under 30-talet i fascismens
Italien. Isolera problemet, utsätt med repression eller hot
om samma och slutligen hugg av.
2010.
Häromdagen ljusnade mitt livspussel och nu ser allt oför-
skämt bra ut. Demonerna lämnar. Jag kan lämna det gamla
och gå vidare och det är väl alltid vad det handlar om. Bear-
beta, red ut , arkivera oladdat och gå vidare.
Pratade med en kamrat som är eller var i en liknande sit-
uation och jag kände igen detta att man tappar gnistan, man
tappar viljan att ta tag i saker som ser svåra ut. Man tror sig
inte klara av uppgiften och så blir man mindre igen. Det är
som Pinnochio fast här blir näsan bara mindra och mindre.
Nu sover jag gott igen. Bara det är värt en månadslön. Jag har
lärt mig att vara ödmjuk och jag har återfått känslan av solidari-
tetens stora betydelse. Alla måste stöttas av Den Andre annars
går vi under.
Gamla slagdängor som "Intet ont som inte har något gott med sig"
"Efter regnet kommer solen" får en ny och verklig innebörd. De är
inte bara maximer att skratta åt.
2010-03-10
23:14:05
om alla vi som misslyckas
Tom Ahland tillhör mina verkliga favoriter.
Han tycks verkligen gilla människor. Verk-
liga människor. Han tittar bakom ytan och
ser han då något vill han visa det.
När han skildrar Cornelis, Nacka, Zetterlund
eller som idag Bosse Högberg visar han hel-
heter. Han visar 60-talets Bosse som var på
rubrikernas sidor mest varje dag och alla tal-
ade om honom. Alla ville vara Bosse. Han vis-
ar den andre Bosse efter en stroke med afasi.
Vem vill vara i närheten av något som aldrig
misslyckats eller som aldrig genomgått en kris?
Vem vill vara med en skenhelig religiös som ba-
ra hänvisar till Gud när det tar emot och gör ont?
Vem berättar historier om de som bara lyckas?
Vi vill ju höra om dem som inte gör det. Vi vill
ju se de som bryter mönster slår sig så att vi
kan andas ut och ha förtröstan i att vi själva ald-
rig vågade.
Åter tänker jag på Alfons Åbergs farmor.
Jag tänker att det är den text jag oftast kommer
tillbaka till.
"Om man aldrig har tråkigt kan man inte ha roligt",
så sa hon till Alfons och hans pappa.
Så sant. Så sant.
Han tycks verkligen gilla människor. Verk-
liga människor. Han tittar bakom ytan och
ser han då något vill han visa det.
När han skildrar Cornelis, Nacka, Zetterlund
eller som idag Bosse Högberg visar han hel-
heter. Han visar 60-talets Bosse som var på
rubrikernas sidor mest varje dag och alla tal-
ade om honom. Alla ville vara Bosse. Han vis-
ar den andre Bosse efter en stroke med afasi.
Vem vill vara i närheten av något som aldrig
misslyckats eller som aldrig genomgått en kris?
Vem vill vara med en skenhelig religiös som ba-
ra hänvisar till Gud när det tar emot och gör ont?
Vem berättar historier om de som bara lyckas?
Vi vill ju höra om dem som inte gör det. Vi vill
ju se de som bryter mönster slår sig så att vi
kan andas ut och ha förtröstan i att vi själva ald-
rig vågade.
Åter tänker jag på Alfons Åbergs farmor.
Jag tänker att det är den text jag oftast kommer
tillbaka till.
"Om man aldrig har tråkigt kan man inte ha roligt",
så sa hon till Alfons och hans pappa.
Så sant. Så sant.
2010-03-10
16:06:49
Om detta är humor.............
En gammal vän berättade följande i klubbhuset
häromdagen:
Det var en man som stod inför ett sällskap och skulle
prata sex och samlevnad och han började:
-Som ni säkert alla vet finns det 104 kända ställningar
som man och kvinna kan nyttja tillsammans.............
Då hördes en röst ur församlingen:
-105!
Talaren blev lite ställd och kisade ut bland publiken
men kunde inte se någon att fråga så han fortsatte:
-Alltså 104 ställningar.....
-105!
Talaren samlade sig och bestämde sig för att inte gå
på denna provokation utan fortsatte:
-En av de vanligaste, kanske den vanligaste, är när
kvinnan på rygg särar på benen och låter mannen
komma in i henne ovanifrån....
-106!
Jag är fortfarande inte säker på vad som är roligt,
men min vän hävdar att detta är den yttersta for-
men av humor.
häromdagen:
Det var en man som stod inför ett sällskap och skulle
prata sex och samlevnad och han började:
-Som ni säkert alla vet finns det 104 kända ställningar
som man och kvinna kan nyttja tillsammans.............
Då hördes en röst ur församlingen:
-105!
Talaren blev lite ställd och kisade ut bland publiken
men kunde inte se någon att fråga så han fortsatte:
-Alltså 104 ställningar.....
-105!
Talaren samlade sig och bestämde sig för att inte gå
på denna provokation utan fortsatte:
-En av de vanligaste, kanske den vanligaste, är när
kvinnan på rygg särar på benen och låter mannen
komma in i henne ovanifrån....
-106!
Jag är fortfarande inte säker på vad som är roligt,
men min vän hävdar att detta är den yttersta for-
men av humor.
2010-03-10
15:13:37
vad skall ge lön och varför är det en måttstock
Vårt samhälle är märkligt. Den stora måttstocken på
att man är en bra och intressant människa är hur
mycket pengar man tjänar, inte vad man gör.
Människans handlingar borde ju vara den stora domar-
boken. Jag känner människor som efter det att de bli-
vit sjukpensionärer blommat upp och gjort massor av
bra saker, både för sig själva och andra.
Jag känner andra som förvaltat kapital och i princip in-
te gör någonting mer än lever på räntor och avkastning.
Människor som blivit ogina både mot sig själv och andra.
Under människans levnad har ju alltid den styrande klassen
bestämt vad som skall vara värt pengar. Fortfarande gäller
att de som arbetar med människor och att människor skall
leva bättre och må bättre de skall lönas dåligt.
De som arbetar med konsumtionsvaror och det ytliga de
skall ha mycket bättre ersättningar.
Läste på en rubrik att några kändisar sålde sitt bröllop. Så
tjänar man pengar idag. Först skall man till vilket pris som
helst bli känd och sedan sälja sitt kändisskap. Låter som om
den sista inkomstkällan blir:
-Så tar jag mitt liv!
att man är en bra och intressant människa är hur
mycket pengar man tjänar, inte vad man gör.
Människans handlingar borde ju vara den stora domar-
boken. Jag känner människor som efter det att de bli-
vit sjukpensionärer blommat upp och gjort massor av
bra saker, både för sig själva och andra.
Jag känner andra som förvaltat kapital och i princip in-
te gör någonting mer än lever på räntor och avkastning.
Människor som blivit ogina både mot sig själv och andra.
Under människans levnad har ju alltid den styrande klassen
bestämt vad som skall vara värt pengar. Fortfarande gäller
att de som arbetar med människor och att människor skall
leva bättre och må bättre de skall lönas dåligt.
De som arbetar med konsumtionsvaror och det ytliga de
skall ha mycket bättre ersättningar.
Läste på en rubrik att några kändisar sålde sitt bröllop. Så
tjänar man pengar idag. Först skall man till vilket pris som
helst bli känd och sedan sälja sitt kändisskap. Låter som om
den sista inkomstkällan blir:
-Så tar jag mitt liv!
2010-03-10
14:17:37
life goes on
Igår hade vi möte i klubben och vi presenterade
klubbens nya föreningskonsulent och det var jag.
Få jobba med det man tycker om är ju oftast en
ynnest och jag hoppas så också denna gång.
Intressant att göra samarbetet mellan fotboll och
skola ännu tätare.
jag börjar få ihop delarna av mitt fördelade jag. I
kriser går ju kroppen sönder. Delarna kommer för
långt ifrån varandra och man hittar inte alla delar.
Alla som har upplevt sorg eller ångest (är amatör
på bägge områdena)vet ju att det inte bara är att
ta sig i kragen. Det onda måste få verka ut. Kränk-
ningar sitter ännu längre har jag hört då det finns
en orsak till lidandet som man oförskyllt har ham-
nat i.
Igår kändes det dock bra. Delarna börjar komma
på plats och luften var lätt att andas. Krisen mattas.
Hoppet dyker upp som aktör igen. Jag tänker mer
framåt än bakåt. När delarna verkligen stabiliserats
så kommer bygget att bli starkare. Det är som med
benbrott. Där skadan skett blir benet starkare. Arm-
erat.
Mitt ex ringde och hade fruktansvärt ont. Hon trodde
det var njursten. Ytterligare något jag inte upplevt
som skall vara åt helvete jävligt. Jag hörde att man
behandlar troliga fall med intravenös morfin och hjäl-
per inte det sprutar man Voltaren som hjälper direkt.
Ont hade hon. Jag och min lelle son hjälpte in henne
i bilen och lelle pojken körde upp henne till ÖS.
Livet pågår medans många tänker på annat.
klubbens nya föreningskonsulent och det var jag.
Få jobba med det man tycker om är ju oftast en
ynnest och jag hoppas så också denna gång.
Intressant att göra samarbetet mellan fotboll och
skola ännu tätare.
jag börjar få ihop delarna av mitt fördelade jag. I
kriser går ju kroppen sönder. Delarna kommer för
långt ifrån varandra och man hittar inte alla delar.
Alla som har upplevt sorg eller ångest (är amatör
på bägge områdena)vet ju att det inte bara är att
ta sig i kragen. Det onda måste få verka ut. Kränk-
ningar sitter ännu längre har jag hört då det finns
en orsak till lidandet som man oförskyllt har ham-
nat i.
Igår kändes det dock bra. Delarna börjar komma
på plats och luften var lätt att andas. Krisen mattas.
Hoppet dyker upp som aktör igen. Jag tänker mer
framåt än bakåt. När delarna verkligen stabiliserats
så kommer bygget att bli starkare. Det är som med
benbrott. Där skadan skett blir benet starkare. Arm-
erat.
Mitt ex ringde och hade fruktansvärt ont. Hon trodde
det var njursten. Ytterligare något jag inte upplevt
som skall vara åt helvete jävligt. Jag hörde att man
behandlar troliga fall med intravenös morfin och hjäl-
per inte det sprutar man Voltaren som hjälper direkt.
Ont hade hon. Jag och min lelle son hjälpte in henne
i bilen och lelle pojken körde upp henne till ÖS.
Livet pågår medans många tänker på annat.
2010-03-09
13:42:28
nyhetens obehag
Det finns en anledning till att de flesta
människor alltid vill att allt skall vara
som det har varit för då vet man hur
det blir.
Osäkerheten för framtiden är människans
stora vattendelare. De som gillar att det
händer nytt och gillar att tänka om ,det är
vinnarna i spelat som heter livet. De som
tycker motsatsen är de stora förlorarna.
Livet är inte förutsägbart. Det kommer
att hända nya saker som man måste för-
hålla sig till.
Ju äldre man blir ju svårare är det att för-
lika sig med tanken att man skall ställa om
och göra annat. Trösklarna blir högre när
man helst vill att allt skall vara utan hinder.
Bara hasa sig från rum till rum.
människor alltid vill att allt skall vara
som det har varit för då vet man hur
det blir.
Osäkerheten för framtiden är människans
stora vattendelare. De som gillar att det
händer nytt och gillar att tänka om ,det är
vinnarna i spelat som heter livet. De som
tycker motsatsen är de stora förlorarna.
Livet är inte förutsägbart. Det kommer
att hända nya saker som man måste för-
hålla sig till.
Ju äldre man blir ju svårare är det att för-
lika sig med tanken att man skall ställa om
och göra annat. Trösklarna blir högre när
man helst vill att allt skall vara utan hinder.
Bara hasa sig från rum till rum.
2010-03-09
12:24:07
frihet
Det pratas ofta om frihet.
Jag gick förbi Lundbys gamla gymnasium
idag efter att lämnat in min cykel för vår-
översyn. Väggarna var fulla av klotter och
i mitten av allt detta, i mitt tycke, fula klott-
er stod det med stora blockbokstäver:FRIHET
Frihet till.
Frihet från.
Inte så stor skillnad i textmängd men till innhåll
två olika världar.
Jag tycker man borde vara noggrannare med defi-
nitioner. En ofantligt rik man kan tyckas vara fri,
men är han det?
Den förre riksbankchefen Bengt Dennis uttryckte
det ungefär så här för några år sedan:
-Vi (de rika) simmar alla tillsammans som hajar i
ett öppet hav till synes vänligt sinnade med varan-
dra, men vänta tills någon skadar sig eller veknar
då kastar sig resten över denne och sliter den i
stycken.
Är det något eftersträvansvärt?
Kan exempelvis de rikaste i världen helt plötsligt
börja bygga socialistiska kolchoser varhelst de vill
i världen? Kommer den friheten att tillåtas?
Det är alltså en begränsad frihet.
Betingad frihet.
De enda riktigt fria är väl de som vänder konsumtions-
samhället ryggen och lever på det jorden kan ge. Ett i
sak oberoende kräver ju ett aktivt avståndstagande från
det samhälle vi lever i. Så fort du interagerar i samhället
är du en del av det.
Endast dårarna tycks fria, men är det en frihet
någon vill ha?
Jag gick förbi Lundbys gamla gymnasium
idag efter att lämnat in min cykel för vår-
översyn. Väggarna var fulla av klotter och
i mitten av allt detta, i mitt tycke, fula klott-
er stod det med stora blockbokstäver:FRIHET
Frihet till.
Frihet från.
Inte så stor skillnad i textmängd men till innhåll
två olika världar.
Jag tycker man borde vara noggrannare med defi-
nitioner. En ofantligt rik man kan tyckas vara fri,
men är han det?
Den förre riksbankchefen Bengt Dennis uttryckte
det ungefär så här för några år sedan:
-Vi (de rika) simmar alla tillsammans som hajar i
ett öppet hav till synes vänligt sinnade med varan-
dra, men vänta tills någon skadar sig eller veknar
då kastar sig resten över denne och sliter den i
stycken.
Är det något eftersträvansvärt?
Kan exempelvis de rikaste i världen helt plötsligt
börja bygga socialistiska kolchoser varhelst de vill
i världen? Kommer den friheten att tillåtas?
Det är alltså en begränsad frihet.
Betingad frihet.
De enda riktigt fria är väl de som vänder konsumtions-
samhället ryggen och lever på det jorden kan ge. Ett i
sak oberoende kräver ju ett aktivt avståndstagande från
det samhälle vi lever i. Så fort du interagerar i samhället
är du en del av det.
Endast dårarna tycks fria, men är det en frihet
någon vill ha?
2010-03-08
07:29:20
samma gamla story
The hurt locker är en intressant film för
att det är så ovanligt vanlig som krigsfilm.
Det amerikanska sättet att göra film om krig
där USA själva är inblandade.
Man säger:
Kriget är kass.
Krig dödar.
Alla är dumma i krig.
Några amerikaner är shyssta.
Andra sidan är kassa.
Ingen fattar varför man krigar.
Några högre officerare är jättedumma.
Sällan eller aldrig ställs frågan i dessa filmer
om varför man överhuvudtaget är där. Vilka
orsaker är det som styr att just USA skall trans-
portera 100000-tals soldater jorden över för att
bedriva krig?
Vem tjänar på det?
att det är så ovanligt vanlig som krigsfilm.
Det amerikanska sättet att göra film om krig
där USA själva är inblandade.
Man säger:
Kriget är kass.
Krig dödar.
Alla är dumma i krig.
Några amerikaner är shyssta.
Andra sidan är kassa.
Ingen fattar varför man krigar.
Några högre officerare är jättedumma.
Sällan eller aldrig ställs frågan i dessa filmer
om varför man överhuvudtaget är där. Vilka
orsaker är det som styr att just USA skall trans-
portera 100000-tals soldater jorden över för att
bedriva krig?
Vem tjänar på det?
2010-03-07
21:37:30
inte riktigt så lätt som alla tror
Sedan barnsben har jag hört hur människor
säger att den och den lever livets glada dagar
på olika former av bidrag.
Det är en myt.
Ingen vill leva på bidrag.
De jag känner som har kommit i så svår
social situation att de ansökt om socialbidrag
har verkligen inte gillat läget. Det är har upp-
fattats som förnedrande och obehagligt. Ofta
hjälper inte heller en ansökan utan man mås-
te offra borgenslån och sätta vänner och släkt
i klistret innan man får hjälp. Det är inget bra
system.
Jag har pratat med arbetslösa som känner sig
jagade. Småbarnsföräldrer som erbjuds jobb
i Malmö och oförstående a-förmedling när man
anför sitt lilla barn som skäl. Det verkar mer
handla om att höja sin egen procent att få män-
niskor i tjänst än att verkligen bry sig om sina
medmänniskor.
Överhuvudtaget verkar samhället kallare. Mer in-
riktat på siffror och statistik än människan i sig
självt. Vi blir till koder som kan formeras och
formateras. Kulturen försvinner till en sektor
där bara invigda finns. Det är som ett svenskt
50-tal där man bara diskuterade formfrågor och
inte de politiska frågorna. De kulturella yttringarna
berör inte folk. Folk utanför städernas innerdelar
verkar slutat existera i annat än när någon skjuts
eller misshandlas eller islamiska extremister tros
antasta frigjorda flickor.
Behövs det ett nytt Folkets Parti?
Behövs det ett parti för alla i förorterna, alla de som
inte får plats på arbetsmarknaden, vanliga folkpension-
ärer, unga utanför systemet utan arbete och utbildning.
Kanske är det så.
Alla idag existerande partier är till för de etablerade. De
som är innanför murarna.
säger att den och den lever livets glada dagar
på olika former av bidrag.
Det är en myt.
Ingen vill leva på bidrag.
De jag känner som har kommit i så svår
social situation att de ansökt om socialbidrag
har verkligen inte gillat läget. Det är har upp-
fattats som förnedrande och obehagligt. Ofta
hjälper inte heller en ansökan utan man mås-
te offra borgenslån och sätta vänner och släkt
i klistret innan man får hjälp. Det är inget bra
system.
Jag har pratat med arbetslösa som känner sig
jagade. Småbarnsföräldrer som erbjuds jobb
i Malmö och oförstående a-förmedling när man
anför sitt lilla barn som skäl. Det verkar mer
handla om att höja sin egen procent att få män-
niskor i tjänst än att verkligen bry sig om sina
medmänniskor.
Överhuvudtaget verkar samhället kallare. Mer in-
riktat på siffror och statistik än människan i sig
självt. Vi blir till koder som kan formeras och
formateras. Kulturen försvinner till en sektor
där bara invigda finns. Det är som ett svenskt
50-tal där man bara diskuterade formfrågor och
inte de politiska frågorna. De kulturella yttringarna
berör inte folk. Folk utanför städernas innerdelar
verkar slutat existera i annat än när någon skjuts
eller misshandlas eller islamiska extremister tros
antasta frigjorda flickor.
Behövs det ett nytt Folkets Parti?
Behövs det ett parti för alla i förorterna, alla de som
inte får plats på arbetsmarknaden, vanliga folkpension-
ärer, unga utanför systemet utan arbete och utbildning.
Kanske är det så.
Alla idag existerande partier är till för de etablerade. De
som är innanför murarna.
2010-03-07
18:56:07
De finns de som har det värre....
Under den senaste tiden har min existens villkor
satts på prov. Tvingas att tänka nytt. Leva nytt.
En gammal dieseltraktor programmerad att
tuffa på 25-30 år till och sedan trilla ner i en
grav utan ändring av färdriktining.Icke så.
Motorstopp. Det är då man blir glad att det
kommer folk och hjälper att putta igång det
gamla vraket igen.
Det finns inget värre än att förrådas av de som
man trodde var nära.
Det finns inget bättre än att ha nära som ger
stöttning när man känner sig kass.
Kommer att tänka på en film av David Lynch.
Senaste månaden har människor runt om mig
haft det mycket värre. Nära och mindre nära
har lidit och förpassat mitt lidande i ett av de
mindre rummen.
Mitt barn har inte dött.
Min förälder har inte tagit sitt liv.
Jag har inte fått diagnosen KOL.
Jag har inte blivit utvisad från Sverige till
krigets och terrorns Bagdad.
Jag har inte svultit.
Jag är inte psykiskt eller fysiskt sjuk.
Jag har inga handikapp.
Allvarligt, vem fan är jag att gnälla?
Är det djupsperman som skvalpar och
ställer till det?
Idag kändes det att vintern skulle kunna gå att
besegra. Isen knarrade i värmen. Det har spel-
ats fotboll över hela staden. Vi vann över GAIS
med 3-2. Jag cyklar alltmer obehindrat. Livet är
trots allt en gåva som man väljer att ta vara på
eller öda bort.
2010-03-06
16:58:39
Om de som inte fanns
1977 började jag på Lillhagens Sjukhus.
Jag började min karriär blnad människor
på solens skuggsida på Avd 5C. Det var
ett möte som skulle forma mitt liv.
Avdelningen var uppdelad i fyra salar och
det låg 8 patienter på varje sal. De flesta
var senil dementa, men det fanns missbruk-
are, shizofrena, korchakovs och en pedofil.
Där fanns fem män som varit på avdelningen
sedan 1933, samma år som sjukhuset öpnnade.
Där fanns Alexius som sades vara mutist. Ingen
hade hört honom tala. Där fanns tre som hade
syfilis varav en var i sista stadiet och var som
en snigel. Han drog ihop kroppen efter varje
steg för att orka ta ytterligare ett. Det tog honom
flera timmar att ta sig från sal till matsal. En sträcka
på 30 meter.
De som jobbade där hade en dubbel inställning.
Många av oss var fyllda av en slags kärlek till
dessa män som dragit en nitlott någonstans i liv-
et, men det fanns också de som avskärmade sig.
Ett av de första minnena är hur en patient fick stå
som en hund i matsalen för att få en sockerbit. Ing-
en regerade på det. Alla skrattade inklusive patient-
en själv.
Strukturen gav inte utrymme till respekt och kärlek.
36 patienter på en liten yta. Slitningarna fanns där
som ett brev på posten (anakronism?). Många av
de äldre vårdarna hyllade psykofarmakan som kunde
sänka en häst. De hade varit med på 50-talet när man
bältade, gav insulinchock, gav vattenterapi(man låste
fast patienter i badkar och lät dem ligga i timmar).Det
sita skrev Michel Focault i Vansinnets historia där han
beskriver hur en kvinna tvångsbadats så länge att
hennes kropp börjat att lösas upp.
Det handlade om fasta tider för uppgång och måltider.
De flesta var i säng 1600 och togs upp mellan 0730 och
830. Måltider serverades mellan 0830 och 1730. Tiden
mellan 1730 och 0830 var man utan mat och dryck.15
timmar!
Det var ingen bra värld men trots det finns många goda
minnen. De bästa kom när vi faktiskt efter kamp fick börja
att gå ut med dem. Många hade inte varit utanför avdel-
ningen på år. Det var en del av folkhemssverige som ing-
en ville veta av. De gamla var improduktiva och låg sam-
hället till last (skillnaden var inte stor om man jämför med
de mer privatiserade alternativen världen över. )
Vi hade och har en värld som inte respekterar svaghet. En
värld som lever så är dömd till undergång. Begriper man
inte att existensen handlar om samarbete och att vi hjälp-
er dem som trillar av båten kommer vi inom kort att finna
att vi alla simmar i sama vatten och bara har drukningsdöden
kvar att vänta på.
Jag började min karriär blnad människor
på solens skuggsida på Avd 5C. Det var
ett möte som skulle forma mitt liv.
Avdelningen var uppdelad i fyra salar och
det låg 8 patienter på varje sal. De flesta
var senil dementa, men det fanns missbruk-
are, shizofrena, korchakovs och en pedofil.
Där fanns fem män som varit på avdelningen
sedan 1933, samma år som sjukhuset öpnnade.
Där fanns Alexius som sades vara mutist. Ingen
hade hört honom tala. Där fanns tre som hade
syfilis varav en var i sista stadiet och var som
en snigel. Han drog ihop kroppen efter varje
steg för att orka ta ytterligare ett. Det tog honom
flera timmar att ta sig från sal till matsal. En sträcka
på 30 meter.
De som jobbade där hade en dubbel inställning.
Många av oss var fyllda av en slags kärlek till
dessa män som dragit en nitlott någonstans i liv-
et, men det fanns också de som avskärmade sig.
Ett av de första minnena är hur en patient fick stå
som en hund i matsalen för att få en sockerbit. Ing-
en regerade på det. Alla skrattade inklusive patient-
en själv.
Strukturen gav inte utrymme till respekt och kärlek.
36 patienter på en liten yta. Slitningarna fanns där
som ett brev på posten (anakronism?). Många av
de äldre vårdarna hyllade psykofarmakan som kunde
sänka en häst. De hade varit med på 50-talet när man
bältade, gav insulinchock, gav vattenterapi(man låste
fast patienter i badkar och lät dem ligga i timmar).Det
sita skrev Michel Focault i Vansinnets historia där han
beskriver hur en kvinna tvångsbadats så länge att
hennes kropp börjat att lösas upp.
Det handlade om fasta tider för uppgång och måltider.
De flesta var i säng 1600 och togs upp mellan 0730 och
830. Måltider serverades mellan 0830 och 1730. Tiden
mellan 1730 och 0830 var man utan mat och dryck.15
timmar!
Det var ingen bra värld men trots det finns många goda
minnen. De bästa kom när vi faktiskt efter kamp fick börja
att gå ut med dem. Många hade inte varit utanför avdel-
ningen på år. Det var en del av folkhemssverige som ing-
en ville veta av. De gamla var improduktiva och låg sam-
hället till last (skillnaden var inte stor om man jämför med
de mer privatiserade alternativen världen över. )
Vi hade och har en värld som inte respekterar svaghet. En
värld som lever så är dömd till undergång. Begriper man
inte att existensen handlar om samarbete och att vi hjälp-
er dem som trillar av båten kommer vi inom kort att finna
att vi alla simmar i sama vatten och bara har drukningsdöden
kvar att vänta på.
2010-03-05
21:45:36
man kan ändra sig
När jag var runt 20 år och brinnande revolutionär
såg jag alla som mina fiender. I praktiken blev
det ju så då 0,01% av befolkningen delade de
politiksa åsikter jag ville driva igenom. Det var
ungefär lika stor procentsats som inte röstade
på den sovjetiska presidenten i alla val från
1928 fram till unionens fall.
Några glada unga som vill rösta på Stålmannen
Jag minns hur jag i princip tänkte att alla i det
privata näringslivet var fiender till arbetarklassen
och därmed fiender till mig.
Idag har jag genom livserfarenhet att chefer på
alla nivåer är bättre i det privata näringslivet än
i det offentliga. I det privata styr vinst och utveckling.
Man kan ta udda personer bara det går bra.I det off-
entliga handlar det om hur det ser ut. Man lullar bud-
get och offrar folk. I ett större perspektiv får det mig
att fundera.
Jag har läst massor om hur styrande på mellannivåer
i det gamla öst bara såg till yta. Ingen budget syntes
gå fel. Om så ändå var fallet letade man syndabockar
och klassfiender och man hittade alltid någon eller
några.
Vad lära av detta då? Ingen aning. Ändå en känsla av
att till sist är det ändå det personliga ansvaret som är
avgörande. Till slut betyder etiketter inget, organisation
inget utan det är hur du lever och lär som ger vad du
är för människa.
Det stora livet seglar bort och det lilla tar sig med roddbåt
intill land.
såg jag alla som mina fiender. I praktiken blev
det ju så då 0,01% av befolkningen delade de
politiksa åsikter jag ville driva igenom. Det var
ungefär lika stor procentsats som inte röstade
på den sovjetiska presidenten i alla val från
1928 fram till unionens fall.
Några glada unga som vill rösta på Stålmannen
Jag minns hur jag i princip tänkte att alla i det
privata näringslivet var fiender till arbetarklassen
och därmed fiender till mig.
Idag har jag genom livserfarenhet att chefer på
alla nivåer är bättre i det privata näringslivet än
i det offentliga. I det privata styr vinst och utveckling.
Man kan ta udda personer bara det går bra.I det off-
entliga handlar det om hur det ser ut. Man lullar bud-
get och offrar folk. I ett större perspektiv får det mig
att fundera.
Jag har läst massor om hur styrande på mellannivåer
i det gamla öst bara såg till yta. Ingen budget syntes
gå fel. Om så ändå var fallet letade man syndabockar
och klassfiender och man hittade alltid någon eller
några.
Vad lära av detta då? Ingen aning. Ändå en känsla av
att till sist är det ändå det personliga ansvaret som är
avgörande. Till slut betyder etiketter inget, organisation
inget utan det är hur du lever och lär som ger vad du
är för människa.
Det stora livet seglar bort och det lilla tar sig med roddbåt
intill land.
2010-03-05
20:11:09
Om att stå emot. Om att stå.
Några gånger per livsvarv så stannar hjulen,
antingen av sig självt eller så är det någon
som kör in en käpp. Allt blir stilla. Alla dem-
oner som man tidigare inte sett bara för att
man varit i rörelse träder nu fram och hugger.
Det är otäckt. Drömmar blir konkreta. Inte de
goda, bara de dåliga.
Så måste det vara. Man såras. Såren läker.
Man får ärr. Ärren påminner om vad man
gått igenom. Man lär sig. De äldre sa:Det
man inte dör av stärker en.
Den som går genom livet utan sår och ärr
blir inte en hel människa. Helheten består
av delar och ju fler delar ju stabilare hel-
het.
Avsluta saker är alltid jobbigt. Ovissheten är
obehaglig. Ovissheten är dock kreativitetens
moder. Jag måste ju vilja annat om jag skall
göra annat. Det är lätt att bli kvar. Vilja att
allt skall vara som det varit. Hur blir det då
på ålderdomen? Vad skönt att jag aldrig våg-
ade att förändras?Vad härligt att jag bara gjor-
de en och samma sak livet igenom?
Tänker man så?
Tror inte det.
Så vad skall man välja:
Äntligen en ny dag eller The song remains the same.
2010-03-04
21:39:47
Autister och arbetslöshet
Jag var utan jobb i förrgår. Idag ser det
ut som om det löser sig med den saken.
I vilket fall kändes det under ett dygn
som jag var i fritt fall. Så svag är jag
alltså när strukturen rämnar. Jag ansträng-
de mig till det yttersta att använda KBT-
tekniker och det fungerade hjälpligt.Man
blir dock så skör. När problem uppstår i
denna fas är de att jämföra med jordens
undergång och i de närmaste olösbara.
Jag tänker på de autister jag jobbat med
och runt i 20 år. Kanske det viktigaste runt
dessa individer är fasta strukturer. Så tyd-
ligt det blev för mig under gårdagen. Jag
mår kass som ändå kan förstå och tyda den
verklighet jag lever. Tänk då på autisten som
inte ser sammanhanget utan bara ser världar
rasa. Vem hade inte fått utbrott då?
Det är nog så att man inte riktigt kan förstå om
man inte varit med. Jag hade en ångestperiod
för 15 år sedan. Den var under några veckor
och jag behövde ingen behandlingen men jag
mådde riktigt piss. Då förstod jag vad männi-
skor bortom den gränsen måste stå ut med. Jag
ödmjukades. Den psykiska smärtan är att jäm-
föra med den fysiska och måste upplevas för att
riktigt förstås. Vem kan förstå tandvärk? Bara
den som genomlidit detta helvete.
ut som om det löser sig med den saken.
I vilket fall kändes det under ett dygn
som jag var i fritt fall. Så svag är jag
alltså när strukturen rämnar. Jag ansträng-
de mig till det yttersta att använda KBT-
tekniker och det fungerade hjälpligt.Man
blir dock så skör. När problem uppstår i
denna fas är de att jämföra med jordens
undergång och i de närmaste olösbara.
Jag tänker på de autister jag jobbat med
och runt i 20 år. Kanske det viktigaste runt
dessa individer är fasta strukturer. Så tyd-
ligt det blev för mig under gårdagen. Jag
mår kass som ändå kan förstå och tyda den
verklighet jag lever. Tänk då på autisten som
inte ser sammanhanget utan bara ser världar
rasa. Vem hade inte fått utbrott då?
Det är nog så att man inte riktigt kan förstå om
man inte varit med. Jag hade en ångestperiod
för 15 år sedan. Den var under några veckor
och jag behövde ingen behandlingen men jag
mådde riktigt piss. Då förstod jag vad männi-
skor bortom den gränsen måste stå ut med. Jag
ödmjukades. Den psykiska smärtan är att jäm-
föra med den fysiska och måste upplevas för att
riktigt förstås. Vem kan förstå tandvärk? Bara
den som genomlidit detta helvete.
2010-03-03
14:59:36
Arbetslös
Jag sa upp mig från jobbet igår. Lång konflikt
som avslutades. Kan andas igen. Nu vet jag
att också den starkaste är svag. Så efter 35år
i olika yrken har jag en deltid kvar. Vad göra?
Jag skall lägga ännu mer tid på fotbollen och
jag skall skriva.
Idag var jag på arbetsförmedlingen. För första
gången i mitt liv. Det som betonades under sam-
talet med en handläggare var att jag var tvungen
att visa framfötterna och ta alla jobb som erbjöds
mig. Jag förstod att det inte är en dans på rosor
att vara arbetslös.
Ensam är noll.
Ensam är dum.
Ensam är svag om också en kraftig en,
lyfter inte en bjälke en tum,
än mindre ett hus av sten
Majakovski/Nynningen
som avslutades. Kan andas igen. Nu vet jag
att också den starkaste är svag. Så efter 35år
i olika yrken har jag en deltid kvar. Vad göra?
Jag skall lägga ännu mer tid på fotbollen och
jag skall skriva.
Idag var jag på arbetsförmedlingen. För första
gången i mitt liv. Det som betonades under sam-
talet med en handläggare var att jag var tvungen
att visa framfötterna och ta alla jobb som erbjöds
mig. Jag förstod att det inte är en dans på rosor
att vara arbetslös.
Ensam är noll.
Ensam är dum.
Ensam är svag om också en kraftig en,
lyfter inte en bjälke en tum,
än mindre ett hus av sten
Majakovski/Nynningen
2010-03-02
23:14:05
Policy
För några år sedan var jag med och utformade
en policy för vår arbetsplats. Den togs aldrig emot
av våra chefer och det kan man ju förstå om man
läser följande:
Vi har en öppen och rak kommunikation
För att utföra ett bra arbete behöver vi samarbeta.
Därför är det av vikt att vi skapar en känsla av att
vi är en grupp som hör ihop.
För att det skall ske behövs en rak kommunikation
där vi både vågar ge och ta kritik.
Det är viktigt att vi berömmer varandra och att vi
ger varandra konstruktiv kritik.
Vi går inte bakom ryggen på varandra utan tar upp
problemen med den det gäller.
Andrahandsinformation blir lätt förvrängd.
Vi för inte andras talan inom gruppen och utlämnar
inte varandra.
en policy för vår arbetsplats. Den togs aldrig emot
av våra chefer och det kan man ju förstå om man
läser följande:
Vi har en öppen och rak kommunikation
För att utföra ett bra arbete behöver vi samarbeta.
Därför är det av vikt att vi skapar en känsla av att
vi är en grupp som hör ihop.
För att det skall ske behövs en rak kommunikation
där vi både vågar ge och ta kritik.
Det är viktigt att vi berömmer varandra och att vi
ger varandra konstruktiv kritik.
Vi går inte bakom ryggen på varandra utan tar upp
problemen med den det gäller.
Andrahandsinformation blir lätt förvrängd.
Vi för inte andras talan inom gruppen och utlämnar
inte varandra.
2010-03-01
20:58:22
Konflikthantering
Vi har haft en liten konflikt i klubben och
det var mitt ansvar som ungdomsansvarig
att lösa den. Det gick jättebra.
Det är ju egentligen inte så svårt att lösa
konflikter. Problemet är ju om man sam-
tidigt som man löser konflikt skall frånta
ta sig allt ansvar och skylla allt på alla an-
dra, då brukar det bli kaos och man gör
folk illa. Vissa går ju igång på sådant.
Nu gjorde vi så att vi först fastställde pro-
blemet och det var ganska lätt. Sedan kom
vi överens om att hålla oss till sak och att
inte komma med känslomässiga värderingar.
Så började vi rulla meningar. Än hit och än
dit.
Det blev bra.
Vi fastslog att man skall lyssna och man skall
fråga istället för att anta. Vi skall prata om oss
som "vi" och inte säga "ni".
Vi skildes åt med handslag och ibland är det
inte så svårt att lösa konflikter.
det var mitt ansvar som ungdomsansvarig
att lösa den. Det gick jättebra.
Det är ju egentligen inte så svårt att lösa
konflikter. Problemet är ju om man sam-
tidigt som man löser konflikt skall frånta
ta sig allt ansvar och skylla allt på alla an-
dra, då brukar det bli kaos och man gör
folk illa. Vissa går ju igång på sådant.
Nu gjorde vi så att vi först fastställde pro-
blemet och det var ganska lätt. Sedan kom
vi överens om att hålla oss till sak och att
inte komma med känslomässiga värderingar.
Så började vi rulla meningar. Än hit och än
dit.
Det blev bra.
Vi fastslog att man skall lyssna och man skall
fråga istället för att anta. Vi skall prata om oss
som "vi" och inte säga "ni".
Vi skildes åt med handslag och ibland är det
inte så svårt att lösa konflikter.
2010-03-01
11:52:31
Överföring av pengar från fattiga till rika
En av de största stölderna i modern tid sker
just nu. Den svenska regeringen sänkte arbets-
givaravgiften så att företag skulle anställa unga.
Detta har kostat den svenska staten, alltså alla
svenska medborgare, 9,5 miljarder kronor och
få, mycket få, har fått jobb.
Unga utan pengar får alltså inte jobb och företag
får ett tillskott på 9,5 miljarder. Pengar som inte
gått till annat än att berika människor med peng-
ar.
Hur är det möjligt?
just nu. Den svenska regeringen sänkte arbets-
givaravgiften så att företag skulle anställa unga.
Detta har kostat den svenska staten, alltså alla
svenska medborgare, 9,5 miljarder kronor och
få, mycket få, har fått jobb.
Unga utan pengar får alltså inte jobb och företag
får ett tillskott på 9,5 miljarder. Pengar som inte
gått till annat än att berika människor med peng-
ar.
Hur är det möjligt?
