2010-05-31
13:37:46
Moderater gillar slakt av oskyldiga
Man undrar över hur blind man får bli.
I de blindas rike är den enögde kung,
men vad säga om Niklas Wykman?
Igår satt jag och led mig igenom en lång
dokumentär om My lai-massakern 1968.
Löjtnant William Calley och hans trupp
mördade 500 oskyldiga och oskyddade
civila i en helt vanlig by i Vietnam.
Vid den tiden var det bara Moderater som
försvarade folkmordet i Vietnam under före-
vändning att vietnameser var terrorister och
Stalinanhängare.
Politik skall ju aldrig göra oss blinda inför lid-
ande utan tvärsom.
2010-05-30
23:09:18
Skyddas blattar i media?
I TV3 och Efterlyst säger Leif GW Persson att media
skyddar blattar. Hasse Aro hävdar motsatsen. Aro är
den som bestämer nyheterna på Efterlyst.
Lyssnar man till kunskapen så hör man att det finns
en mytbildning. Gunilla Hultin som studerat media
mellan 1950 och 2005 hävdar att motsatsen råder.
Blattar stigmatiseras oftare än svennar!
Chefredaktörer på AB,Expressen och flera andra säg-
er också att de inte skyddar blattar.
Lyssna till medierna P1.
skyddar blattar. Hasse Aro hävdar motsatsen. Aro är
den som bestämer nyheterna på Efterlyst.
Lyssnar man till kunskapen så hör man att det finns
en mytbildning. Gunilla Hultin som studerat media
mellan 1950 och 2005 hävdar att motsatsen råder.
Blattar stigmatiseras oftare än svennar!
Chefredaktörer på AB,Expressen och flera andra säg-
er också att de inte skyddar blattar.
Lyssna till medierna P1.
2010-05-30
21:50:48
Pax america och royal masturbation
Jag blir allvarligt nedstämd när jag lyssnar
på radio och ser på TV. Ingen verkar vara
vilja omplicera eller ens ställa frågor. I radion
hör jag hur borgerliga ledarskribenter anser
det vara ett stort hot mot Sverige att Alliansen
vill att USA skall ta bort sina trupper utomlands.
Ett krav som skulle leda till:
-En möjlig fred i Irak
-En möjlig fred i Afghanistan
-Ett sätt att tvinga Israel till förhandlingsbordet
-En möjlighet att få Nord- och Sydkorea att själva
komma på ett sätt att ena landet.
-Få en lång rad stater i världen att agera utan att
världens enda supermakt hotar med vapenskrammel.
Hur har borgerligheten blivt så servil?
Var finns den liberala lågan och tanken om individens frihet?
Varför stöder man världens enda supermakt som lägger en
matta överallt och dömer världen att bli en kompost utan
näring under den kvävande mattan?
Varför masturberar man monarki?
Ett system som inneburit förtryck, krig och massdöd, svält
och emigration där en fjärdedel av befolkningen lämnade
landet.
Ett system som grundas på kamp mot demokrati och yttrande-
frihet.
Ett system som är fyllt av inavel och nepotism.
Hur har vår tids liberaler blivit förespråkare av monarkistisk
propaganda och imperialistisk kampsång?
Kan man komma längre bort från utvecklingens väg?
Nu driver borgerligheten kamp mot fackföreningsrörelsen,
mot jämställdhet(ekonomisk), för monarki, för imperialism
och jag undrar varför vi sklal behöva börja om den politiska
kampen så som den såg ut vid 1900-talets början?
på radio och ser på TV. Ingen verkar vara
vilja omplicera eller ens ställa frågor. I radion
hör jag hur borgerliga ledarskribenter anser
det vara ett stort hot mot Sverige att Alliansen
vill att USA skall ta bort sina trupper utomlands.
Ett krav som skulle leda till:
-En möjlig fred i Irak
-En möjlig fred i Afghanistan
-Ett sätt att tvinga Israel till förhandlingsbordet
-En möjlighet att få Nord- och Sydkorea att själva
komma på ett sätt att ena landet.
-Få en lång rad stater i världen att agera utan att
världens enda supermakt hotar med vapenskrammel.
Hur har borgerligheten blivt så servil?
Var finns den liberala lågan och tanken om individens frihet?
Varför stöder man världens enda supermakt som lägger en
matta överallt och dömer världen att bli en kompost utan
näring under den kvävande mattan?
Varför masturberar man monarki?
Ett system som inneburit förtryck, krig och massdöd, svält
och emigration där en fjärdedel av befolkningen lämnade
landet.
Ett system som grundas på kamp mot demokrati och yttrande-
frihet.
Ett system som är fyllt av inavel och nepotism.
Hur har vår tids liberaler blivit förespråkare av monarkistisk
propaganda och imperialistisk kampsång?
Kan man komma längre bort från utvecklingens väg?
Nu driver borgerligheten kamp mot fackföreningsrörelsen,
mot jämställdhet(ekonomisk), för monarki, för imperialism
och jag undrar varför vi sklal behöva börja om den politiska
kampen så som den såg ut vid 1900-talets början?
2010-05-30
17:06:49
Meningen med livet
Jag cyklade hem efter två långa dagar med
stadslagsträningar för tjejer. Trött i knoppen
och kroppen. Jag cyklade förbi massa udda
existenser vid Backaplan och jag slogs av att
ingen såg glad ut. Ingen såg heller ut att kom-
municera med någon annan. Jag fick någon
slags helvetesvision. Alla tysta. Ingen bryr sig
om någonting.
Det är detta som bl a Slavoj Zizek strider mot.
Det är därför han ibland drar en lans för Lenin
och ibland för Jesus. Vi måste tro på någonting.
Det värsta som kan hända är att vi inte tror på
något, att ingenting betyder något. Om vi inte
är religiösa måste vi tro på människan och/eller
det levande omkring oss. Vi måste tro att vi skall
vara för varandra, till stöd och hjälp. Vad är vi
utan den Andre? Vad är ett liv i ett elfenbenstorn?
Bara berika sig själv har ju heller inget värde. Man
måste ju berätta för någon, skryta för någon, vara
överlägsen någon. Ingen klarar sig länge utan den
Andre.
Cyklade förbi Backaplan och hem, ensam.
stadslagsträningar för tjejer. Trött i knoppen
och kroppen. Jag cyklade förbi massa udda
existenser vid Backaplan och jag slogs av att
ingen såg glad ut. Ingen såg heller ut att kom-
municera med någon annan. Jag fick någon
slags helvetesvision. Alla tysta. Ingen bryr sig
om någonting.
Det är detta som bl a Slavoj Zizek strider mot.
Det är därför han ibland drar en lans för Lenin
och ibland för Jesus. Vi måste tro på någonting.
Det värsta som kan hända är att vi inte tror på
något, att ingenting betyder något. Om vi inte
är religiösa måste vi tro på människan och/eller
det levande omkring oss. Vi måste tro att vi skall
vara för varandra, till stöd och hjälp. Vad är vi
utan den Andre? Vad är ett liv i ett elfenbenstorn?
Bara berika sig själv har ju heller inget värde. Man
måste ju berätta för någon, skryta för någon, vara
överlägsen någon. Ingen klarar sig länge utan den
Andre.
Cyklade förbi Backaplan och hem, ensam.
2010-05-29
18:53:11
Det viktiga i livet
Igår strax innan en hektisk dag skulle
ta sin start så knäckte det till i ryggen.
Två dygn med massa aktiviteter och trev-
liga möten men bara en tanke som cirk-
lar i huvudet: gör min rygg bra!
När man pratar om meningen med livet
så får man förutsätta att hälsan inte är
något man behöver tänka över. Är häl-
san inte i sin ordning blir frågan överflödig.
ta sin start så knäckte det till i ryggen.
Två dygn med massa aktiviteter och trev-
liga möten men bara en tanke som cirk-
lar i huvudet: gör min rygg bra!
När man pratar om meningen med livet
så får man förutsätta att hälsan inte är
något man behöver tänka över. Är häl-
san inte i sin ordning blir frågan överflödig.
2010-05-28
23:35:01
Skuld
Ikväll pratade jag med några unga pojkar som
under gårdagens roat sig med att krossa fönst-
er på offentlig byggnad.
När de erkänt och fick veta att de skulle behöva
ta ansvar och även betala blev det uppror.
En av grabbarna förstod överhuvudtaget inte. han
menade att det fanns försäkringar. Varför skulle
han betala? Förstod vi inte hur svårt han skulle
få det hemma om detta kom fram?
Jag har hört från polisen i området att de som stjäl
crossar beter sig på samma sätt. När de hittas med
sitt stöldgods vägrar de att släppa taget. De menar
att det är deras och de ger sig inte även när de är
överbevisade att det är tjuvgods. Crossarna har var-
it någon annans men inte längre.
Det känns ju som en dålig film. Har bandet till samhället
blivit så slappt och vissa fall verkar ha gått av att man
inte ens inser självklarheter. Ingen av dessa grabbar
skulle ju vilja att man trampade in och tog eller förstör-
de deras saker. Här finns ett glapp. Det finns ingen vi.
Bara vi och dom. Dom räknas inte. Av dem kan man
stjäla och förstöra.
under gårdagens roat sig med att krossa fönst-
er på offentlig byggnad.
När de erkänt och fick veta att de skulle behöva
ta ansvar och även betala blev det uppror.
En av grabbarna förstod överhuvudtaget inte. han
menade att det fanns försäkringar. Varför skulle
han betala? Förstod vi inte hur svårt han skulle
få det hemma om detta kom fram?
Jag har hört från polisen i området att de som stjäl
crossar beter sig på samma sätt. När de hittas med
sitt stöldgods vägrar de att släppa taget. De menar
att det är deras och de ger sig inte även när de är
överbevisade att det är tjuvgods. Crossarna har var-
it någon annans men inte längre.
Det känns ju som en dålig film. Har bandet till samhället
blivit så slappt och vissa fall verkar ha gått av att man
inte ens inser självklarheter. Ingen av dessa grabbar
skulle ju vilja att man trampade in och tog eller förstör-
de deras saker. Här finns ett glapp. Det finns ingen vi.
Bara vi och dom. Dom räknas inte. Av dem kan man
stjäla och förstöra.
2010-05-28
00:45:54
Gubbkväll på kyrkogården
Vi är ett gäng gubbar som träffas sista
torsdagen varje månad. Vi har som motto
att umgås med förstånd. Så denna kväll
samlades vi vid Östra kyrkogården och alla
hade fått en uppgift om att hålla en kortare
föreläsning om var sin grav.
Henkan pratade om Engellau vilken var Volvo-
chef innan Gyllenhammar. Samme Engellau
presenterade sig för all personal på Lorens-
berg och sa då:
-Jag tar mig hatten för den verksamhet som varit
och jag tar av mig kavajen för den verksamhet
som komma skall.
Kenny pratade om Erik Lemming som var vår
första stora idrottsidol.
Jag pratade om Sven Rydell.
Per talade om Seaton.
Pson talade om Beda Hallberg och skapandet
av Första majblomman. Vi fick också varsin
blomma att hänga på jackan.
Bäst denna kväll var Niklas lysande lilla tal om
Karin Boye. Han refererade tills sin föreläsning
från femte klass.
Karin Boye har skrivit den kortaste dikten jag
kunde hitta i biblioteket.
Därför valde jag den.
Karin Boye föddes i Göteborg 1900 och dog 1941.
Hon var kär i en annan kvinna som hette Margot
hanel och var judinna.
Karin tyckte det var jobbigt med kriget och Hitler
och att vara kär i en kvinna så hon begick själv-
mord bakom en buske utanför Alingsås 1941.
Jag tycker Karin Boye var modig som vågade begå
självmord.
jag tycker att andra poeter kan lära av Karin att dik-
ter inte behöver vara så långa.
Här kommer dikten till Margot Hanel:
Du min förtvivlan och min kraft
du tog allt eget liv jag haft
och därför att du krävde allt
gav du tillbaka tusenfalt.
Vad kan mer sägas?
En fin vårkväll i goda vänners lag
och ett par pilsner på det.
torsdagen varje månad. Vi har som motto
att umgås med förstånd. Så denna kväll
samlades vi vid Östra kyrkogården och alla
hade fått en uppgift om att hålla en kortare
föreläsning om var sin grav.
Henkan pratade om Engellau vilken var Volvo-
chef innan Gyllenhammar. Samme Engellau
presenterade sig för all personal på Lorens-
berg och sa då:
-Jag tar mig hatten för den verksamhet som varit
och jag tar av mig kavajen för den verksamhet
som komma skall.
Kenny pratade om Erik Lemming som var vår
första stora idrottsidol.
Jag pratade om Sven Rydell.
Per talade om Seaton.
Pson talade om Beda Hallberg och skapandet
av Första majblomman. Vi fick också varsin
blomma att hänga på jackan.
Bäst denna kväll var Niklas lysande lilla tal om
Karin Boye. Han refererade tills sin föreläsning
från femte klass.
Karin Boye har skrivit den kortaste dikten jag
kunde hitta i biblioteket.
Därför valde jag den.
Karin Boye föddes i Göteborg 1900 och dog 1941.
Hon var kär i en annan kvinna som hette Margot
hanel och var judinna.
Karin tyckte det var jobbigt med kriget och Hitler
och att vara kär i en kvinna så hon begick själv-
mord bakom en buske utanför Alingsås 1941.
Jag tycker Karin Boye var modig som vågade begå
självmord.
jag tycker att andra poeter kan lära av Karin att dik-
ter inte behöver vara så långa.
Här kommer dikten till Margot Hanel:
Du min förtvivlan och min kraft
du tog allt eget liv jag haft
och därför att du krävde allt
gav du tillbaka tusenfalt.
Vad kan mer sägas?
En fin vårkväll i goda vänners lag
och ett par pilsner på det.
2010-05-27
12:35:00
Kris skall med hugg mot de svaga besegras
Så länge jag kan minnas har jag hört samma litania
från media och där är inte skillnaden så stor om den
är socialdemokratisk eller liberal. Litanian handlar om
att vanligt folk alltid lever över sina tillgångar, har för
höga löner, för bra pensioner och i många fall är all-
mänt lata.
Samma litania har en baksida och den talar om att man
måste sänka skatterna för att de som tjänar mycket skall
vilja sluta att fuska och lura av den offentliga sektorn
pengar. De giriga skall alltså smekas till samförstånd.
De grirga måste också ha jättemycket i lön eller bonus
för att kunna jobba. Litanians framsida säger tvärsom
att de men lite pengar måste hotas med ännu mindre
pengar om de skall jobba.
Vem kan förneka klasssamhället?
I P1 säger Hans T:son Söderström(professor i ekonomi)
säger att krispaketen är bra därför att de arbetslösa
har haft det för bra. Med tuffare tag så kommer de arbets-
lösa att jobba.
Jag undrar om T:son är dumihuvudet eller bara oförskämd?
Hur många idag avstår arbete? Jag träffar massa av unga som
tar vad som helst bara de får ett jobb. Inte fan vill de springa
och bli förnedrade på arbetsförmedlingen.
Vi behöver lite klasskamp idag.
Vi behöver att underklassen organiserar sig och
för fram sina krav.
Då pratar vi inte revolution utan demokrati.
Vi håller på att skapa en ekonomisk diktatur.
I Sovjet handlade det om att vara medlem i
partiet medans här handlar det om att tjäna
en viss mängd pengar och ha rätt kontakter
till den politiska och ekonomiska makten. Då
och först då blir du en fullvärdig medlem i sam-
hället och slipper bli utsatt för allmänna kränk-
ningar och ständigt bli stigmatiserad till att vara
orsak till kriser.
från media och där är inte skillnaden så stor om den
är socialdemokratisk eller liberal. Litanian handlar om
att vanligt folk alltid lever över sina tillgångar, har för
höga löner, för bra pensioner och i många fall är all-
mänt lata.
Samma litania har en baksida och den talar om att man
måste sänka skatterna för att de som tjänar mycket skall
vilja sluta att fuska och lura av den offentliga sektorn
pengar. De giriga skall alltså smekas till samförstånd.
De grirga måste också ha jättemycket i lön eller bonus
för att kunna jobba. Litanians framsida säger tvärsom
att de men lite pengar måste hotas med ännu mindre
pengar om de skall jobba.
Vem kan förneka klasssamhället?
I P1 säger Hans T:son Söderström(professor i ekonomi)
säger att krispaketen är bra därför att de arbetslösa
har haft det för bra. Med tuffare tag så kommer de arbets-
lösa att jobba.
Jag undrar om T:son är dumihuvudet eller bara oförskämd?
Hur många idag avstår arbete? Jag träffar massa av unga som
tar vad som helst bara de får ett jobb. Inte fan vill de springa
och bli förnedrade på arbetsförmedlingen.
Vi behöver lite klasskamp idag.
Vi behöver att underklassen organiserar sig och
för fram sina krav.
Då pratar vi inte revolution utan demokrati.
Vi håller på att skapa en ekonomisk diktatur.
I Sovjet handlade det om att vara medlem i
partiet medans här handlar det om att tjäna
en viss mängd pengar och ha rätt kontakter
till den politiska och ekonomiska makten. Då
och först då blir du en fullvärdig medlem i sam-
hället och slipper bli utsatt för allmänna kränk-
ningar och ständigt bli stigmatiserad till att vara
orsak till kriser.
2010-05-27
11:51:27
Definiera arbete
Jag har sedan några månader arbetat med fotboll.
Det har jag egentligen gjort i snart 20 år men nu
är jag formellt anställd och för första gången sedan
åren i hamnen och industrin kan jag känna att jag
utför ett arbete.
Efter intrigerna i Torslanda med en kvinna som spionerade
på personal med chefernas samtycke och vilka senare har
lyckats förstöra 20 års kvalitativt gott arbete då 4 anställda
sagt upp sig och resten skulle göra det om det fanns andra
arbeten så är fotbollen en oas att arbeta i.
I Torslanda satt jag i 20 år på det ena meningslösa mötet
efter det andra med chefer som inte kunde sitt jobb och
som först under anmaning kunde konstruera en dagordning.
Det var fascinerande att arbeta med sådan inkompetens som
ledare. Det var aldrig tal om kvalitetskontroll på den nivån.
Trots 20 års frågan efter en arbetsbeskrivning kom det aldrig
någon. När vi själva presenterade en tydlig och klar policy blev
det aldrig svar ännu mindre respons.
Det är dock märkligt hur divergerat vårat samhälle är.Vissa
springer runt i ekorrehjulet och deltar i massa processer med-
ans andra bara sitter av sina dagar och inte sällan utan att be-
gripa vad man gör där. Ändå är stressen större än någonsin.
I mitt förra arbete var det ju tydligt, att en förvirrad anställd
som spionerade och uppmanade anhöriga att skriva anmälning-
ar , projicerade sin egen oförmåga att hålla i hop sitt liv och så
skapade kris. När då ledarna var oförmögna att krishantera utan
bara vill rädda sitt eget skinn brakade allt ihop. En person kan ska-
da mycket i en organisation. Idag mår alla piss. Verksamheten lev-
er på att några få ännu står ut. Vad är då ledarskapets svar på den-
na kris? Jo, att ta tillbaka kvinnan som startade allt.
Jag tror inte att exemplet ovan är ovanligt. Omsorgerna har haft
denna ledarstruktur så länge jag minns. På början av 90-talet så
fick jag detta förklarat. Det handlade om att göra snabba hugg i
personalgrupper. Då gnäller de ett tag men sedan lägger det sig.
Får man bara bort de ledande blir de andra snart fromma som
lamm. Jag tänkte då och jag tänker nu att NSDAP eller STASI in-
te kunnat formulera ett säkrare strategi.
Vilket gör att jag åter kommer till fråga om arbete. Idag verkar det
som att man i många verksamheter har så lite att göra att man star-
tar upp processer som måste läkas och att läkandet är ett mål i sig.
Ändå är all stressade. Det går inte ihop. Jag tror inte att det har att
göra med arbetet i sig. Jag tror det beror på alienation. Brist på sam-
manhang. Varför skall jag göra detta? För vem gör jag det? Hur gör
jag det?
Brist på sammanhang och tydlighet.
Brist på mål, medel och nästan aldrig en arbetsbeskrivning.
Utan det ovan så släpper man in tokar som kan röja runt i grupper
och projicera sina egna neuroser, psykoser eller andra tillkortakom-
manden.
Det har jag egentligen gjort i snart 20 år men nu
är jag formellt anställd och för första gången sedan
åren i hamnen och industrin kan jag känna att jag
utför ett arbete.
Efter intrigerna i Torslanda med en kvinna som spionerade
på personal med chefernas samtycke och vilka senare har
lyckats förstöra 20 års kvalitativt gott arbete då 4 anställda
sagt upp sig och resten skulle göra det om det fanns andra
arbeten så är fotbollen en oas att arbeta i.
I Torslanda satt jag i 20 år på det ena meningslösa mötet
efter det andra med chefer som inte kunde sitt jobb och
som först under anmaning kunde konstruera en dagordning.
Det var fascinerande att arbeta med sådan inkompetens som
ledare. Det var aldrig tal om kvalitetskontroll på den nivån.
Trots 20 års frågan efter en arbetsbeskrivning kom det aldrig
någon. När vi själva presenterade en tydlig och klar policy blev
det aldrig svar ännu mindre respons.
Det är dock märkligt hur divergerat vårat samhälle är.Vissa
springer runt i ekorrehjulet och deltar i massa processer med-
ans andra bara sitter av sina dagar och inte sällan utan att be-
gripa vad man gör där. Ändå är stressen större än någonsin.
I mitt förra arbete var det ju tydligt, att en förvirrad anställd
som spionerade och uppmanade anhöriga att skriva anmälning-
ar , projicerade sin egen oförmåga att hålla i hop sitt liv och så
skapade kris. När då ledarna var oförmögna att krishantera utan
bara vill rädda sitt eget skinn brakade allt ihop. En person kan ska-
da mycket i en organisation. Idag mår alla piss. Verksamheten lev-
er på att några få ännu står ut. Vad är då ledarskapets svar på den-
na kris? Jo, att ta tillbaka kvinnan som startade allt.
Jag tror inte att exemplet ovan är ovanligt. Omsorgerna har haft
denna ledarstruktur så länge jag minns. På början av 90-talet så
fick jag detta förklarat. Det handlade om att göra snabba hugg i
personalgrupper. Då gnäller de ett tag men sedan lägger det sig.
Får man bara bort de ledande blir de andra snart fromma som
lamm. Jag tänkte då och jag tänker nu att NSDAP eller STASI in-
te kunnat formulera ett säkrare strategi.
Vilket gör att jag åter kommer till fråga om arbete. Idag verkar det
som att man i många verksamheter har så lite att göra att man star-
tar upp processer som måste läkas och att läkandet är ett mål i sig.
Ändå är all stressade. Det går inte ihop. Jag tror inte att det har att
göra med arbetet i sig. Jag tror det beror på alienation. Brist på sam-
manhang. Varför skall jag göra detta? För vem gör jag det? Hur gör
jag det?
Brist på sammanhang och tydlighet.
Brist på mål, medel och nästan aldrig en arbetsbeskrivning.
Utan det ovan så släpper man in tokar som kan röja runt i grupper
och projicera sina egna neuroser, psykoser eller andra tillkortakom-
manden.
2010-05-26
00:13:35
Meningen med det......
Ikväll kollade jag A serious man av bröderna Coen.
Det var nog första gången som jag kollade urverk-
et på DVD:n i samband med bröderna Coen. Det hän-
de inte mycket mellan öronen här. Det var en enda
lång gäspning fram till slutet som är helt obegripligt
men det bästa med filmen.
F ö har jag alltid gillat Coen och i ordning gillat dem
som följer:
1. Oh brother where art thou
2. The big Lebowski
3. The man who wasn´t there
4. No country for old man
5. Fargo
6. Barton Fink
7. Miller´s crossing
8. Blood simple
9. Burn after reading
Det var nog första gången som jag kollade urverk-
et på DVD:n i samband med bröderna Coen. Det hän-
de inte mycket mellan öronen här. Det var en enda
lång gäspning fram till slutet som är helt obegripligt
men det bästa med filmen.
F ö har jag alltid gillat Coen och i ordning gillat dem
som följer:
1. Oh brother where art thou
2. The big Lebowski
3. The man who wasn´t there
4. No country for old man
5. Fargo
6. Barton Fink
7. Miller´s crossing
8. Blood simple
9. Burn after reading
2010-05-25
15:22:37
Här fanns ingen lycka
Jag kollar Sin nombre och känner som alltid
inför gängfilmer en förtvivlan över sakernas
tillstånd. Hur kan vi leva i en värld som ska-
par monster som de amerikanska gängen?
Inuti dem skapas band som gör att du inte kan
leva utanför. Det gör att allt utanför är inget
värt.
Ju mer segregation vi skapar ju fler gäng.
Ju mer klasskillnad ju mer gäng.
Ju mindre arbete ju fler gäng.
På andra sidan kan man stå och gapa över
mer polis och högre murar. Man kan gapa
högt. Ju mer poliser ju mer gäng.
Vi har ett val. Vi kan berika hälften av oss och
skita i resten. Enda lilla hållhaken är att vi mås-
te bygga murar, anställa mer polis och armador
av privatvakter för att hålla den andra hälften
borta. Det låter inte som lycka i mina öron.
Filmen är grym. Gängen angriper allt de kommer
åt. De angriper i flock andra fattiga. De slåss om
kaksmulor. De tillhör det som Marx en gång skrev
som trasproletariat. De har inget medvetande. De
angriper allt och de kan mot pengar stödja allt.
inför gängfilmer en förtvivlan över sakernas
tillstånd. Hur kan vi leva i en värld som ska-
par monster som de amerikanska gängen?
Inuti dem skapas band som gör att du inte kan
leva utanför. Det gör att allt utanför är inget
värt.
Ju mer segregation vi skapar ju fler gäng.
Ju mer klasskillnad ju mer gäng.
Ju mindre arbete ju fler gäng.
På andra sidan kan man stå och gapa över
mer polis och högre murar. Man kan gapa
högt. Ju mer poliser ju mer gäng.
Vi har ett val. Vi kan berika hälften av oss och
skita i resten. Enda lilla hållhaken är att vi mås-
te bygga murar, anställa mer polis och armador
av privatvakter för att hålla den andra hälften
borta. Det låter inte som lycka i mina öron.
Filmen är grym. Gängen angriper allt de kommer
åt. De angriper i flock andra fattiga. De slåss om
kaksmulor. De tillhör det som Marx en gång skrev
som trasproletariat. De har inget medvetande. De
angriper allt och de kan mot pengar stödja allt.
2010-05-25
13:26:05
lyckan kommer och lyckan går................
Det finns en gammal konflikt i lyckobegreppet
och det är den mellan mål och medel. Jesuiter-
na sa ju, som bekant, att ändamålet helgar med-
len. Revolutionärerna på 1900-talet sa detsamma,
de gick till storms mot Bernstein och hans tanke
om att medlen är allt målet inget. Om man för-
stör för mycket på vägen raserar man bron som
kan föra en till något bättre.
Hela våran civilisation vilar på tanken om fördröjd
behovstillfredsställelse. Arbeta först vila sen. Den-
na tanke genomsyrar lyckobegreppet.
Kristna slavar hela livet för att i döden sitta i para-
diset i ett evigt kafferep med söndagskostym.
Muslimerna belönas efter samma uppoffring i livet
få knulla oskulder allt beroende hur illa man levat.
(Vad kvinnor får för belöning förtäljer sällan histor-
ierna)
Däremot verkar samvaron mellan man och kvinna
vara konträr. Här skildras alltid den lyckliga tiden
när man och kvinna träffas och leker med varandra
och hur de sedan blir festfolk. Senare när de lekt
färdigt gifter de sig och resten av livet blir ett rent
helvete som avlöses av döden.
Revolutionären dödar hundratusentals i kampen för
det kommande klasslösa samhället. Detta för lyckan.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Så vad är då lycka? Fan vet.
och det är den mellan mål och medel. Jesuiter-
na sa ju, som bekant, att ändamålet helgar med-
len. Revolutionärerna på 1900-talet sa detsamma,
de gick till storms mot Bernstein och hans tanke
om att medlen är allt målet inget. Om man för-
stör för mycket på vägen raserar man bron som
kan föra en till något bättre.
Hela våran civilisation vilar på tanken om fördröjd
behovstillfredsställelse. Arbeta först vila sen. Den-
na tanke genomsyrar lyckobegreppet.
Kristna slavar hela livet för att i döden sitta i para-
diset i ett evigt kafferep med söndagskostym.
Muslimerna belönas efter samma uppoffring i livet
få knulla oskulder allt beroende hur illa man levat.
(Vad kvinnor får för belöning förtäljer sällan histor-
ierna)
Däremot verkar samvaron mellan man och kvinna
vara konträr. Här skildras alltid den lyckliga tiden
när man och kvinna träffas och leker med varandra
och hur de sedan blir festfolk. Senare när de lekt
färdigt gifter de sig och resten av livet blir ett rent
helvete som avlöses av döden.
Revolutionären dödar hundratusentals i kampen för
det kommande klasslösa samhället. Detta för lyckan.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Så vad är då lycka? Fan vet.
2010-05-25
12:37:25
Alla pratar om lyckan
Under sena natttimmar i lördags kom frågan
om lycka upp. Det brukar ofta pratas om men
inte lika ofta definierar man vad det är.
Lyckan är ibland att må bra. Om detta är enkel
definition innebär det att en heroinist är lycklig
under sitt rus och även en alkoholist efter en
75:a.
Lyckan kan också vara en man med psykiska
funktionshinder som ständigt skrattar och ut-
trycker glädje över att samla sniglar eller att
klippa ut cirklar i A4-papper.
Lycka kan självklart vara att bli älskad eller
att älska.
Vad man till slut kommer ner till är att det fakt-
iskt är upp till vara och en att vara lycklig. Det
beror på definitionen. Det beror på om man kla-
rar att vara i sig själv med sig själv utan att jäm-
föra med andra vad lycka är.
Om lycka är att ha ett större hus än grannen, en
nyare bil, bättre lön, snyggare partner, framgångs-
rikare barn, resa mer och liknande kan man ald-
rig uppnå lycka för det finns alltid någon som är
eller har lite mer.
Det finns en liten paradox här. Det är att vi är ju
genom den Andre. Det är så vi blir definerbara,
men å andra sidan är vi i mötet inte i jämförelsen.
Vi är för att den Andre också måste vara. Vi är
inte för att den Andre äger.
Lycka?
om lycka upp. Det brukar ofta pratas om men
inte lika ofta definierar man vad det är.
Lyckan är ibland att må bra. Om detta är enkel
definition innebär det att en heroinist är lycklig
under sitt rus och även en alkoholist efter en
75:a.
Lyckan kan också vara en man med psykiska
funktionshinder som ständigt skrattar och ut-
trycker glädje över att samla sniglar eller att
klippa ut cirklar i A4-papper.
Lycka kan självklart vara att bli älskad eller
att älska.
Vad man till slut kommer ner till är att det fakt-
iskt är upp till vara och en att vara lycklig. Det
beror på definitionen. Det beror på om man kla-
rar att vara i sig själv med sig själv utan att jäm-
föra med andra vad lycka är.
Om lycka är att ha ett större hus än grannen, en
nyare bil, bättre lön, snyggare partner, framgångs-
rikare barn, resa mer och liknande kan man ald-
rig uppnå lycka för det finns alltid någon som är
eller har lite mer.
Det finns en liten paradox här. Det är att vi är ju
genom den Andre. Det är så vi blir definerbara,
men å andra sidan är vi i mötet inte i jämförelsen.
Vi är för att den Andre också måste vara. Vi är
inte för att den Andre äger.
Lycka?
2010-05-24
13:00:41
Vi skall alla dö
2010-05-23
23:35:24
En alldeles vanlig dag
Jag vaknade redan vid 745. Det är klimakteriet.
Svettningar pratar vissa om. Jag talar om det
humana Niagarafallet. I vilket fall hade jag en
trevlig gårdag och jag drack många öl men inte
fler än jag lyckligt tog mig hem på cykeln.
Jag steg upp och insåg att anledningen till att jag
vakande var att jag var osäker på att det skulle
finna ledig plan till min träning 1130. Det är den
typen av alldeles utomordentligt små och föga vik-
tiga frågor som kan förpesta min dag.
Då jag åt rejält med föda igår var dagens först tarm-
tömning i klar koklass och i tillfredställelse låg det i
skalan ett till två samlag med fördröjd utlösning.
Träningen var inga problem. Planen var bokad och
vi hade en roligt träning i det vackra vädret. Jag for
hem igen för att ta en liten powernap inför kvällen
men av detta blev inget. Min son kom hem och då
dånar det minsann uti i rättens krater. Ingen kan gå
på hälarna som han. Jag kämpade för att få lite sömn
och då jag trodde att jag lyckats kom min lilla ögon-
sten och frågade efter pengar.
-I overallen, suckade jag.
Naturligtvis kunde han inte hitta den. Den hängde exakt
där jag sa att den skulle hänga men det fungerade inte
ändå, så jag var tvungen att stiga upp. Jag fräste och
var inte diskret med mitt missnöje.
-Fan va sur du e gubbe, tänk på att jag är bakfull, sa
mitt älskade ättelägg.
Det var ingen ide att sova så jag cyklade till Sälöfjords-
plan och såg vårat A-lag besegra Lundby06 med 3-2.
Cyklade sedan till vårt klubbhus och hade en träning
med juniorerna som var riktigt bra. Det var roligt den-
na kväll. Ibland är det så. Vissa träningar är bättre än
andra. Det är en konst att utveckla träningarna så att
de inte uppfattas som upprepande eller ännu värre tråk-
iga.
Kom hem runt 22 och satte mig vid datorn.
Hade en snabb diskussion med min son om meningen
med livet men vi fann inte alla svaren. han gick på
promenad istället och jag funderar på om jag skall
se på film eller sova.
Svettningar pratar vissa om. Jag talar om det
humana Niagarafallet. I vilket fall hade jag en
trevlig gårdag och jag drack många öl men inte
fler än jag lyckligt tog mig hem på cykeln.
Jag steg upp och insåg att anledningen till att jag
vakande var att jag var osäker på att det skulle
finna ledig plan till min träning 1130. Det är den
typen av alldeles utomordentligt små och föga vik-
tiga frågor som kan förpesta min dag.
Då jag åt rejält med föda igår var dagens först tarm-
tömning i klar koklass och i tillfredställelse låg det i
skalan ett till två samlag med fördröjd utlösning.
Träningen var inga problem. Planen var bokad och
vi hade en roligt träning i det vackra vädret. Jag for
hem igen för att ta en liten powernap inför kvällen
men av detta blev inget. Min son kom hem och då
dånar det minsann uti i rättens krater. Ingen kan gå
på hälarna som han. Jag kämpade för att få lite sömn
och då jag trodde att jag lyckats kom min lilla ögon-
sten och frågade efter pengar.
-I overallen, suckade jag.
Naturligtvis kunde han inte hitta den. Den hängde exakt
där jag sa att den skulle hänga men det fungerade inte
ändå, så jag var tvungen att stiga upp. Jag fräste och
var inte diskret med mitt missnöje.
-Fan va sur du e gubbe, tänk på att jag är bakfull, sa
mitt älskade ättelägg.
Det var ingen ide att sova så jag cyklade till Sälöfjords-
plan och såg vårat A-lag besegra Lundby06 med 3-2.
Cyklade sedan till vårt klubbhus och hade en träning
med juniorerna som var riktigt bra. Det var roligt den-
na kväll. Ibland är det så. Vissa träningar är bättre än
andra. Det är en konst att utveckla träningarna så att
de inte uppfattas som upprepande eller ännu värre tråk-
iga.
Kom hem runt 22 och satte mig vid datorn.
Hade en snabb diskussion med min son om meningen
med livet men vi fann inte alla svaren. han gick på
promenad istället och jag funderar på om jag skall
se på film eller sova.
2010-05-23
03:30:42
Möte
Så satt vi där och tittade på varandra.
Många år senare och jag undrade vad
som hade hänt .Om det hade hänt.
Säkert lik bra att inget hände. Men vad
kan vi veta. Jag tänkte på en sommardag
för en evighet sedan. Vi låg där utan klä-
der omfamnade av den varma sommar-
vattnet. Jag såg och förstod det var något
som inte var ämnat för mig.
Livet fortsätter obevekligt. Det hyvlar bort
minnen och lämnar rester kvar. Fragment.
Tänker på Leonard Cohen och ler:
You touch her perfect body with your mind.....
Många år senare och jag undrade vad
som hade hänt .Om det hade hänt.
Säkert lik bra att inget hände. Men vad
kan vi veta. Jag tänkte på en sommardag
för en evighet sedan. Vi låg där utan klä-
der omfamnade av den varma sommar-
vattnet. Jag såg och förstod det var något
som inte var ämnat för mig.
Livet fortsätter obevekligt. Det hyvlar bort
minnen och lämnar rester kvar. Fragment.
Tänker på Leonard Cohen och ler:
You touch her perfect body with your mind.....
2010-05-23
03:22:06
Att ses många år senare
Igår samlades S3B igen. Det var 32 år sedan sist.
32 år. Lång tid. Många liv flyter genom den tiden.
Då det begav sig på 70-talet visste vi inte vad liv-
et skulle ge. Hur skulle vi formas? Jag vet inte om
det gavs några svar denna kväll. Roligt att se des-
sa fårade ansikten formade av tre decennier livs-
visdom.
I den sena natten sjöng Magnus åter sången som
fick en sommarnatt att stanna för över 30 år sed-
an. Tiden stannade en stund.
Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn,
slödder och flarn
sova polishus och finkor -
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
- Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals -
Jag har sålt mina visor till nöjesestrader,
och Gud må förlåta mej somliga rader,
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Grämelsens son
i grammofon
sprattlar för Hans och för Greta.
Pajas - ack ja -
schajas - ack ja,
gott kan det vara att veta?
Skänk mej nu bara ett rimord på sol,
när jag redan har använt fiol och viol?
Ack ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals -
Jag har ingenting alls här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Nils Ferlins vackra dikt framförd av en framgångs-
rik advokat. I den sena natten. Sedan cyklade jag
hem. I sommarnatten funderade jag över livet. Vad
är ett bra liv? I natten fann jag ett svar. Detta dygn
hade varit ett gott dygn.
32 år. Lång tid. Många liv flyter genom den tiden.
Då det begav sig på 70-talet visste vi inte vad liv-
et skulle ge. Hur skulle vi formas? Jag vet inte om
det gavs några svar denna kväll. Roligt att se des-
sa fårade ansikten formade av tre decennier livs-
visdom.
I den sena natten sjöng Magnus åter sången som
fick en sommarnatt att stanna för över 30 år sed-
an. Tiden stannade en stund.
Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn,
slödder och flarn
sova polishus och finkor -
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
- Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals -
Jag har sålt mina visor till nöjesestrader,
och Gud må förlåta mej somliga rader,
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Grämelsens son
i grammofon
sprattlar för Hans och för Greta.
Pajas - ack ja -
schajas - ack ja,
gott kan det vara att veta?
Skänk mej nu bara ett rimord på sol,
när jag redan har använt fiol och viol?
Ack ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals -
Jag har ingenting alls här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Nils Ferlins vackra dikt framförd av en framgångs-
rik advokat. I den sena natten. Sedan cyklade jag
hem. I sommarnatten funderade jag över livet. Vad
är ett bra liv? I natten fann jag ett svar. Detta dygn
hade varit ett gott dygn.
2010-05-22
01:02:27
TV
Jag kollar för tillfället Life on mars årgång 2.
Det är riktigt bra. Det handlar alltså om hur
en perosn i nutid hamnar i koma och vaknar
upp 1973. Det är ett intressant stilgrepp. jag
minns mitt 1973 och musiken.
När huvudpersonen skall gå under cover så
kallar han sig Tony Blair och hans kollega het
er då Gordon Brown.
När poliserna sitter och tar några pints säger
den kvinliga polisen att vad världen skulle be-
höva avr en kvinnlig premiärminister. Då skul-
le världen bli en rättvis plats.
En av de missstänkta de jagar heter Master
Bator.
Ikväll kollade jag en australisk skendokumtär
om en man som jobbade med latriner.Filmen
hette Kenny och gjordes 2006. Det är en ras-
ande rolig film om en kille som jobbar med
skit. Han har en kul farsa. När Kenny tar med
pappa på camping säger pappan:
-Nästa gång du planerar något liknande så säg
till i god tid så att jag kan planera ett självmord.
Det är riktigt bra. Det handlar alltså om hur
en perosn i nutid hamnar i koma och vaknar
upp 1973. Det är ett intressant stilgrepp. jag
minns mitt 1973 och musiken.
När huvudpersonen skall gå under cover så
kallar han sig Tony Blair och hans kollega het
er då Gordon Brown.
När poliserna sitter och tar några pints säger
den kvinliga polisen att vad världen skulle be-
höva avr en kvinnlig premiärminister. Då skul-
le världen bli en rättvis plats.
En av de missstänkta de jagar heter Master
Bator.
Ikväll kollade jag en australisk skendokumtär
om en man som jobbade med latriner.Filmen
hette Kenny och gjordes 2006. Det är en ras-
ande rolig film om en kille som jobbar med
skit. Han har en kul farsa. När Kenny tar med
pappa på camping säger pappan:
-Nästa gång du planerar något liknande så säg
till i god tid så att jag kan planera ett självmord.
2010-05-21
12:02:14
Stöld och jävelskap
Igår snodde någon en trunk med gamla kortbyxor.
Jag ställde trunken utanför båset med material och
skulle hämta nycklar och väl tillbaka var trunken
borta. Det tog en stund innan jag förstod att någon
verkligen stulit. Vi har ett litet gettogäng som stryker
runt klubben och de är i åldern 11-14 år och säkert
avr det någon av dem som tyckte att en trunk kan
vara bra att ha. Gänget har ju inte alla stolorna runt
bordet och begriper inte att de egentligen stjäl av
sig själva, sina vänner, sina släktingar.
En ledare blev ursinnig och började genast mantrat
om att nu hade allt gått för lång och undergången
stod för dörren. Han sa inget om blattar men det hade
han gjort om han pratat med likasinnad.
En annan ledare var helt cool. Han liksom jag inser att
shit happens. Han berättade om hur han som 12-åring
skulle gå och köpa bröd till morsan och under tiden i
affären snodde en sytrådsrulle. Han var ju inte i behov
av en sytrådsrulle men det var det som var lättast att
sno. Om det hade varit gladpack eller bindor som legat
lika öppet och stöldbegärligt hade han tagit det. Det hand-
lar om att göra det förbjudna, att testa gränser. Problem-
et uppstår när inte gränserna sätts.
Jag minns min första snattning. Det var en godisbutik på
S:t pauligatan. Jag skulle köpa godis och Buster. Jag smugg-
lade in Fantomen i Buster och tyckte jag gjort ett kap. När
jag kom hem var det dock inte Fantomen jag snott utan
Min Häst.
2010-05-20
14:58:02
Vilk och yttrandefrihet
Lars Vilk är säkert lycklig. Hans konstverk som
är att manipulera sin omgivning och se reaktion-
erna har lyckats närmast fullständigt.
Yttrandefrihet är att låta dårar som Vilk skriva
och uttrycka vad de vill. Går de över gränsen
är det bara att polisanmäla. Det är ju inget kon-
stigt med det.
Man kan tydligt se kantringen i det allmänna. När
det gäller att kritisera Israel och hitta antisemitism
i skrymseln och snår då rycker Demirbag-Sten och
Birgitta olsson ut direkt och menar att det borde fin-
nas gräsner för hur vidirigt man får skriva och som
i Manas fall vill man dra undan de ekonomiska incit-
amneten för deras existens. En sällsynt vidrig figur
i detta är Johan Lundberg på Axxes. Lundberg är Sver-
iges ledande homofob och han dyker upp överallt där
man kan andas islam och uttrycker då sin skräck för
denna religion. Lundberg är landets ledande bomb-
förspråkare. Han älskar när amerikanska bomber död-
ar i vidiriga islamiska områden i Irak och Afghanistan.
Dock, när Vilk på allt annat än subtilt sätt hånar Islams
heliga då gapskrattar Lundberg, Sten och Olsson. De ser
här en modig man som hånar och bespottar, ja vadå,
skulle det hyllat Vilk om han hånat romer?
Jag hör inga gråzoner när det gäller Vilk. Den yttrande-
frihet man värnar borde inräkna Sverigedemokraters och
nazisters för det handlar om samma sak. Hån mot mino-
riteter. Kommer Johan Lundberg att skriva spaltmeter till
försvar för Patriotisk Fronts möjlighet att håna icke-svenskar.
De som pratar yttrandefrihet i Vilks fall har dubbel bokföring.
De har inget emot hans hån och trams mot en minoritet. De
giller den men kan inte göra det öppet. Det är lite obehagligt
när yttrandefriheten används på dylikt sätt. Grundtanken är
ju att försvara demokratin. Grundtanken är att den lilla män-
niskan eller gruppen skall kunna föra sin talan utan inskränk-
ningar. Det är inte vad Vilks handlar om. Vilks hamnar i en
tradition som finns i 30-talets Tyskalnd där man hånade judar
med konst som vapen.
En självklarhet är att Vilks skall få visa sin skit och skriva sina
pamfletter mot minoriteter, men man skall vara öppen med om
man gillar det han skriver eller inte.
Vem vet om överfallen på Vilk är annat än konstruktioner?
Är de en del av hans konstverk?
är att manipulera sin omgivning och se reaktion-
erna har lyckats närmast fullständigt.
Yttrandefrihet är att låta dårar som Vilk skriva
och uttrycka vad de vill. Går de över gränsen
är det bara att polisanmäla. Det är ju inget kon-
stigt med det.
Man kan tydligt se kantringen i det allmänna. När
det gäller att kritisera Israel och hitta antisemitism
i skrymseln och snår då rycker Demirbag-Sten och
Birgitta olsson ut direkt och menar att det borde fin-
nas gräsner för hur vidirigt man får skriva och som
i Manas fall vill man dra undan de ekonomiska incit-
amneten för deras existens. En sällsynt vidrig figur
i detta är Johan Lundberg på Axxes. Lundberg är Sver-
iges ledande homofob och han dyker upp överallt där
man kan andas islam och uttrycker då sin skräck för
denna religion. Lundberg är landets ledande bomb-
förspråkare. Han älskar när amerikanska bomber död-
ar i vidiriga islamiska områden i Irak och Afghanistan.
Dock, när Vilk på allt annat än subtilt sätt hånar Islams
heliga då gapskrattar Lundberg, Sten och Olsson. De ser
här en modig man som hånar och bespottar, ja vadå,
skulle det hyllat Vilk om han hånat romer?
Jag hör inga gråzoner när det gäller Vilk. Den yttrande-
frihet man värnar borde inräkna Sverigedemokraters och
nazisters för det handlar om samma sak. Hån mot mino-
riteter. Kommer Johan Lundberg att skriva spaltmeter till
försvar för Patriotisk Fronts möjlighet att håna icke-svenskar.
De som pratar yttrandefrihet i Vilks fall har dubbel bokföring.
De har inget emot hans hån och trams mot en minoritet. De
giller den men kan inte göra det öppet. Det är lite obehagligt
när yttrandefriheten används på dylikt sätt. Grundtanken är
ju att försvara demokratin. Grundtanken är att den lilla män-
niskan eller gruppen skall kunna föra sin talan utan inskränk-
ningar. Det är inte vad Vilks handlar om. Vilks hamnar i en
tradition som finns i 30-talets Tyskalnd där man hånade judar
med konst som vapen.
En självklarhet är att Vilks skall få visa sin skit och skriva sina
pamfletter mot minoriteter, men man skall vara öppen med om
man gillar det han skriver eller inte.
Vem vet om överfallen på Vilk är annat än konstruktioner?
Är de en del av hans konstverk?
2010-05-19
15:35:23
Kommunism och flumm
För drygt 35 år sedan satt en ungkommunist på Ejdergatan
och hetsade upp sig över vad en man i dryga femtio satt
och sa. Mannen berättade med lugn röst att han hade svårt
att göra skillnad mellan arbete och fritid. Eller rättare, han
ville inte ha någon skillnad. Han sa att de flesta lönebetalda
arbeten var kvävande för kreativiteten och skapade bara
passiva människor sominte kunde ta sig för något alls utan
lukten av en plånbok.
Han blev utskälld av en närmast enig grupp ungkommunister.
Vi var KU och vi var VPK:s ungdomsförbund. Vi förstod att
arbetarklassen var revolutionens förtrupp och arbetare var
lönebetalda. Förstod man inte ens det vad hade man då i
en kommunistisk grupp att göra? Vår grupp bestod f ö av
lärare,akademiker, konstnärer, musiker och ett gäng stud-
enter och om minnet inte helt sviker mig fanns inga löne-
arbetare hos oss.
Idag läser jag Edda Manga i GP där hon skriver om detta. Om
en kvinna som jobbar på helgerna för att under veckorna trä-
na sin dans för att senare sätta upp den på scen. Hon måste
arbeta för att få pengar att göra det hon vill (en fråga till
Mangas text är dock vad som skall räknas som okvalificerat
arbete?)
Så idag när jag cyklar till Ullevi för möte med fotbollförbundets
UoU-kommitte så kommer jag på själv att tänka de tankar som
mannen på Ejdergatan för drygt 35 år sedan. Det borde inte va-
ra skillnad på arbete och fritid. Vi borde alltid kunna vara i våra
tankar när vi utför handlingar och inte tänka på annat när vi är.
och hetsade upp sig över vad en man i dryga femtio satt
och sa. Mannen berättade med lugn röst att han hade svårt
att göra skillnad mellan arbete och fritid. Eller rättare, han
ville inte ha någon skillnad. Han sa att de flesta lönebetalda
arbeten var kvävande för kreativiteten och skapade bara
passiva människor sominte kunde ta sig för något alls utan
lukten av en plånbok.
Han blev utskälld av en närmast enig grupp ungkommunister.
Vi var KU och vi var VPK:s ungdomsförbund. Vi förstod att
arbetarklassen var revolutionens förtrupp och arbetare var
lönebetalda. Förstod man inte ens det vad hade man då i
en kommunistisk grupp att göra? Vår grupp bestod f ö av
lärare,akademiker, konstnärer, musiker och ett gäng stud-
enter och om minnet inte helt sviker mig fanns inga löne-
arbetare hos oss.
Idag läser jag Edda Manga i GP där hon skriver om detta. Om
en kvinna som jobbar på helgerna för att under veckorna trä-
na sin dans för att senare sätta upp den på scen. Hon måste
arbeta för att få pengar att göra det hon vill (en fråga till
Mangas text är dock vad som skall räknas som okvalificerat
arbete?)
Så idag när jag cyklar till Ullevi för möte med fotbollförbundets
UoU-kommitte så kommer jag på själv att tänka de tankar som
mannen på Ejdergatan för drygt 35 år sedan. Det borde inte va-
ra skillnad på arbete och fritid. Vi borde alltid kunna vara i våra
tankar när vi utför handlingar och inte tänka på annat när vi är.
2010-05-19
09:57:13
Centern visar faran med mutationer
Centerns ungdomsförbund (allmänt förkortat till KUF) går runt på
Stockholms gator och fjantar med paroller som Fuck Facket 4-ever.
De vill ha lägre löner för unga. tanken är att arbetsgivarna så skall
anställa flera. Om man tänker, vilket verkar vara svårt för KUF,så
inser man att om inte skattesänkningar på 200 miljoner varje år kan
skapa nya jobb så lär inte lägre löner göra det. Däremot kan ju fler
unga få arbete på de äldres beskostnad. Vi får en lönespiral som tving-
ar ner lönerna. Vi får ett klassamhälle som galopperar till den tid så
facken skapades av nödvändighet. En tid då kapitalet härjade som
värst. Om dett vet inte KUF. Det var före deras tid. Historia är inte
riktigt deras grej. De springer med lösnäsor i Stockholm och säger
att man skall knulla facket. Det kallas borgerlig politik. Det är också
konsekvensen av korsningen mellan mjölkbonde och Stureplan och
i bakgrunden hörs banjon allt högre.
I medlemskapet ingår en banjokurs i glesbygd och botoxinsprutning
i valfri kroppsdel vid stureplan
Stockholms gator och fjantar med paroller som Fuck Facket 4-ever.
De vill ha lägre löner för unga. tanken är att arbetsgivarna så skall
anställa flera. Om man tänker, vilket verkar vara svårt för KUF,så
inser man att om inte skattesänkningar på 200 miljoner varje år kan
skapa nya jobb så lär inte lägre löner göra det. Däremot kan ju fler
unga få arbete på de äldres beskostnad. Vi får en lönespiral som tving-
ar ner lönerna. Vi får ett klassamhälle som galopperar till den tid så
facken skapades av nödvändighet. En tid då kapitalet härjade som
värst. Om dett vet inte KUF. Det var före deras tid. Historia är inte
riktigt deras grej. De springer med lösnäsor i Stockholm och säger
att man skall knulla facket. Det kallas borgerlig politik. Det är också
konsekvensen av korsningen mellan mjölkbonde och Stureplan och
i bakgrunden hörs banjon allt högre.
I medlemskapet ingår en banjokurs i glesbygd och botoxinsprutning
i valfri kroppsdel vid stureplan
2010-05-18
01:35:00
Restless wrestler
Mickey Rourke verkar spela sig själv i Wrestler. Fribrottaren
som börjar bli gammal och vars kropp vägrar att fortsätta ut-
sättas för droger, steroider och hänsynslös träning. Vissa yrk-
en har ju definitivt en datummärkning som säger till när allt
är över. Den andra huvudpersonen i filmen är pole dancer och
samma sak gäller där. Vem vill se en äldre kvinna rulla runt en
stång?
Jag mådde inte bra av denna film. Jag är ju själv över femtio.
Jag har också ett datum. Vi har ju alla det. Vi lever på utmätt
tid. Ingen kan hindra det. Varför låtsas vissa att detta inte är
ett faktum?
Ett bra liv handlar ju om hur många goda relationer man har
och att man finns i sammanhang. Om man hänger upp livet
på en företeelse och denna försvinner hamnar man i ett läge
som fribrottaren i filmen. Han har svikit för många och för of-
ta för att kunna reparera. Han har levt på ett sätt och kan in-
te ställa om. Han måste brottas in i döden.
Jag tänker på åldedomen. Jag tänker på barndomen. Jag minns
hur jag älskade att vara med gamla på landet, att lyssna till der-
as historier och skrönor och minnen. Jag minns deras glädje över
att ha någon som lyssnade och som lyssnade ivrigt.
Varför har vi lyft undan detta? Varför finns inte dessa sammanhang
kvar? Dessa oerhört viktiga möten mellan de som är på väg bort
och de som är på väg in.
Varför stigmatiserar vi ålderdomen och de gamla?
Varför är de alltid ett problem och en börda?
Det är hög tid att inse att om man kan avskärma grupp efter grupp
i samhället och göra dem till tärande eller icke önskvärda så borde
alla och envar inse att detta till slut hinner ikapp en själv.
som börjar bli gammal och vars kropp vägrar att fortsätta ut-
sättas för droger, steroider och hänsynslös träning. Vissa yrk-
en har ju definitivt en datummärkning som säger till när allt
är över. Den andra huvudpersonen i filmen är pole dancer och
samma sak gäller där. Vem vill se en äldre kvinna rulla runt en
stång?
Jag mådde inte bra av denna film. Jag är ju själv över femtio.
Jag har också ett datum. Vi har ju alla det. Vi lever på utmätt
tid. Ingen kan hindra det. Varför låtsas vissa att detta inte är
ett faktum?
Ett bra liv handlar ju om hur många goda relationer man har
och att man finns i sammanhang. Om man hänger upp livet
på en företeelse och denna försvinner hamnar man i ett läge
som fribrottaren i filmen. Han har svikit för många och för of-
ta för att kunna reparera. Han har levt på ett sätt och kan in-
te ställa om. Han måste brottas in i döden.
Jag tänker på åldedomen. Jag tänker på barndomen. Jag minns
hur jag älskade att vara med gamla på landet, att lyssna till der-
as historier och skrönor och minnen. Jag minns deras glädje över
att ha någon som lyssnade och som lyssnade ivrigt.
Varför har vi lyft undan detta? Varför finns inte dessa sammanhang
kvar? Dessa oerhört viktiga möten mellan de som är på väg bort
och de som är på väg in.
Varför stigmatiserar vi ålderdomen och de gamla?
Varför är de alltid ett problem och en börda?
Det är hög tid att inse att om man kan avskärma grupp efter grupp
i samhället och göra dem till tärande eller icke önskvärda så borde
alla och envar inse att detta till slut hinner ikapp en själv.
2010-05-17
23:07:12
Det fanns en tid då bögar bara var bögar
Jag läser i Göteborgs Fria:
För mig är det självklart att vara bög utan att
samtidigt vara homosexuell. Moralens skämt
är närmast en transfobi då den vilar på en
negativ värdering av inversionen, men reak-
tionen förstärker transfobin. Det som omtalas
som homofobi är inte sällan bara transfobi utan
även en dubbeltransfobi som förenar den som
beskylls för homofobi och den som beskyller
vederbörande för homofobi.
Glasklart.
För mig är det självklart att vara bög utan att
samtidigt vara homosexuell. Moralens skämt
är närmast en transfobi då den vilar på en
negativ värdering av inversionen, men reak-
tionen förstärker transfobin. Det som omtalas
som homofobi är inte sällan bara transfobi utan
även en dubbeltransfobi som förenar den som
beskylls för homofobi och den som beskyller
vederbörande för homofobi.
Glasklart.
2010-05-15
23:52:38
To hair or not to hair
Jag var ute och cyklade under eftermiddagen
och lyssnade till Muse och deras platta Abso-
lution. En mycket bra platta och en mycket
spännande band. Någon av deras CD hamnar
alltid i ryggväskan.
Väl hemma i Backa igen stannade jag och köpte
en dricka och stötte ihop med ett gäng grabbar
från fotbollen. Runt 13-14 år. En av dem frågade
ganska snabbt om jag varför jag hade så mycket
hår i ansiktet. Jag hann inte svara innan en annan
frågade om jag rakade min pung.
Jag svarade att jag inte gjorde det.
Då såg han äcklad ut och frågade om inte tjejer
tycker det är äckligt att få hår i munnen.
Jag kände att jag hamnade i en diskussion jag kunde
vara utan. Å andra sidan varför skall man inte prata
vett med unga pojkar om sex och vett. De får ju så
mycket vanföreställningar i sin värld så lite motbilder
kan bara vara bra.
Men jag kom inte på något bra att säga.
Det blev tomt.
Hur förklarar man för en grupp unga pojkar att man
inte har så mycket lust kvar, eller att man tänker på
annat än sex, när de inte tänker på annat. Hur skall
de förstå det? Jag tänkte att det får deras farsor fixa.
So I drank my lemonade, said hi there fellows and took
my bike and rode to the sunset.
2010-05-15
19:11:04
pensioner
Det sägs ju att den kris vi alla följer i
Grekland och som sägs emanera ur
grekernas sjukligt generösa pensions-
system, att denna bara kan lösas med
åtstramningar av de offentliga utgifterna.
Som vanligt sedan några decennier tillbaka
är det alltid de som har lite eller intet som
skall pungslås. Det är obegripligt. Våra gat-
or kan bara fyllas om kvinna som har en mor-
far som var aktiv nazist gifter sig i det offent-
liga rummet.
Hur var det nu med pensionerna i Grekland?
Enligt OECD år 2008:
Genomsnittlig ålder vid pension män/kvinnor-
Grekland 62,4 60,9
Tyskland 62,1 61,0
Frankrike 58,7 59,5
Grekland och som sägs emanera ur
grekernas sjukligt generösa pensions-
system, att denna bara kan lösas med
åtstramningar av de offentliga utgifterna.
Som vanligt sedan några decennier tillbaka
är det alltid de som har lite eller intet som
skall pungslås. Det är obegripligt. Våra gat-
or kan bara fyllas om kvinna som har en mor-
far som var aktiv nazist gifter sig i det offent-
liga rummet.
Hur var det nu med pensionerna i Grekland?
Enligt OECD år 2008:
Genomsnittlig ålder vid pension män/kvinnor-
Grekland 62,4 60,9
Tyskland 62,1 61,0
Frankrike 58,7 59,5
2010-05-15
15:07:37
SD ber om ursäkt..
Via media meddelar Sverigedemokraterna och
Nationaldemokraterna i en gemensam aktion att
de vill be om ursäkt å det svenska folkets vägnar
till dem amerikanska regeringen. Ursäkten hand-
lar om den miljonen svenskar som flydde till USA
under 1800-talet och skodde sig på det Amerika
hade att ge och att de senare när de fick det bra
stannade kvar och inte återvände till Sverige.
Nationaldemokraterna i en gemensam aktion att
de vill be om ursäkt å det svenska folkets vägnar
till dem amerikanska regeringen. Ursäkten hand-
lar om den miljonen svenskar som flydde till USA
under 1800-talet och skodde sig på det Amerika
hade att ge och att de senare när de fick det bra
stannade kvar och inte återvände till Sverige.
2010-05-15
02:32:00
Den grabben hade gott om tid
I slutet av 1800-talet satt en tysk präst och
funderade och plötsligt fick han en vision av
Gud:Hans Martin Schleyer skulle skapa ett
nytt språk.
Det gjorde han och det kom att kallas Volapük.
Det levde i en trängre krets några år men dog
sedan ut.
Viktiga ord till eftervärlden:
Slipöfik-Sömnig
Blöfön- Bevisa
funderade och plötsligt fick han en vision av
Gud:Hans Martin Schleyer skulle skapa ett
nytt språk.
Det gjorde han och det kom att kallas Volapük.
Det levde i en trängre krets några år men dog
sedan ut.
Viktiga ord till eftervärlden:
Slipöfik-Sömnig
Blöfön- Bevisa
2010-05-14
17:57:03
det sägs inte om Isaacs....
Var på kvinerg och kollade när Eritreanska föreningen
spelade match. Jag snackade med några gamla kämpar
från tiden med EPLF. Jag frågade vad de tyckte om Isa-
ias Afewerki Eritreas president. Det tyckte han var bra
och det är ju med honom och landets historia. Kanske
sa de med ett leende är han lite diktatorisk.
Om Dawit Isaacs tyckte de inte. De tyckte att han brutit
mot eritreansk lag och att det var ett eritreanskat problem.
De ville inte orda så mycket om det. Däremot ville de orda
om att landet blivit utsatt för sanktioner av FN utifrån någon
märklig anklaglese att landet skulle stödja somaliska pirater.
De ville också orda om att Etiopien fortfarande har trupper
på eritreansk mark. De ville orda om den massiva demon-
stration som var förra veckan som handlade om dessa frå-
gor och som möttes av kompakt tystnad i svensk media.
Allt som inte berör Isaccs verkar vara tabu i dag i svensk
media.
Eritrea är en ung nation som försöker stå på egna ben. De
har ett gammalt lejon till granne som stänsdigt kränker der-
as oberoende och de har en supermakt som vill åt områdets
olja och där Eritrea kan vara en bricka i spelet.
Männen vid fotbollsplan såg Dawit Isaacs som en skojare
och femtekolonnare. En liten annorlunda bild än den vi får
här hemma via media.
spelade match. Jag snackade med några gamla kämpar
från tiden med EPLF. Jag frågade vad de tyckte om Isa-
ias Afewerki Eritreas president. Det tyckte han var bra
och det är ju med honom och landets historia. Kanske
sa de med ett leende är han lite diktatorisk.
Om Dawit Isaacs tyckte de inte. De tyckte att han brutit
mot eritreansk lag och att det var ett eritreanskat problem.
De ville inte orda så mycket om det. Däremot ville de orda
om att landet blivit utsatt för sanktioner av FN utifrån någon
märklig anklaglese att landet skulle stödja somaliska pirater.
De ville också orda om att Etiopien fortfarande har trupper
på eritreansk mark. De ville orda om den massiva demon-
stration som var förra veckan som handlade om dessa frå-
gor och som möttes av kompakt tystnad i svensk media.
Allt som inte berör Isaccs verkar vara tabu i dag i svensk
media.
Eritrea är en ung nation som försöker stå på egna ben. De
har ett gammalt lejon till granne som stänsdigt kränker der-
as oberoende och de har en supermakt som vill åt områdets
olja och där Eritrea kan vara en bricka i spelet.
Männen vid fotbollsplan såg Dawit Isaacs som en skojare
och femtekolonnare. En liten annorlunda bild än den vi får
här hemma via media.
2010-05-14
10:38:35
Karl Polanyi
I mitten av 1980-talet när vi gjorde en tidning som
hette Krig&Fred(kom ut med 5 nummer)diskuter-
ade vi mycket vad som skulle hända när vänstern
mer eller mindre bara försvann, alltså den vänster
som var radikal och ville mer än bara komma in i
riksdagen eller kommunala församlingar.
Vi var överens om att den ökande orättvisan, gapet
mellan de som var rika och alla andra, skulle skapa
behov av rörelser som kunde härbärgera den oro
som alltid uppstår i orättfärdiga samhällen. Vi såg
en fara i den växande rasismen. Vi visste att det
fanns högerslask i kloakerna som snabbt kunde
svämma över gatorna.
Läser Karl Polanyi i senaste numret av Fronesis och
förstår att Polanyi såg vad vi tänkte långt tidigare.
Han skrev om 1870- och 80-tal där kapitalismen var
ungefär lika oregerlig och profithungrig som de senas-
te 20 åren. Han såg den sociala oron som följde. Han
levde i ett Österrike som via en liten nickedocka vid
namn Dolfuss anslöt sig till Hitertyskland 1938.Nazism-
en och fascismen samlade mycket av den oro som kapi-
talismen skapade. Kommunismen tog resten. 1900-talet
visar att vi skulle klarat oss väl utan denna skapade oro.
Vad lärde vi?
Ingenting tycks det.
När Sovjet föll styckades imperiet och blev en massa
småstater och en stor vilka alla hänföll till 1880-talet.
Massiv rovgirig patriarkal kapitalism. Ett samhälle där
skillnaden mellan de rika och fattiga blivit en avgrund.
Ett samhälle som mer litar till staten och repressionen
för att de rika obehindrat skall få fortsätta.
Det kommer att bli uppror.
Grekland är bara en liten förrätt.
Om historien visar något är det att när orättvisan blir
för uppenbar då smäller det. Förr eller senare.
Om detta skrev Karl Polanyi. Väl värt en läsning och
definitivt är det värt att läsa Fronesis nummer 32-33.
hette Krig&Fred(kom ut med 5 nummer)diskuter-
ade vi mycket vad som skulle hända när vänstern
mer eller mindre bara försvann, alltså den vänster
som var radikal och ville mer än bara komma in i
riksdagen eller kommunala församlingar.
Vi var överens om att den ökande orättvisan, gapet
mellan de som var rika och alla andra, skulle skapa
behov av rörelser som kunde härbärgera den oro
som alltid uppstår i orättfärdiga samhällen. Vi såg
en fara i den växande rasismen. Vi visste att det
fanns högerslask i kloakerna som snabbt kunde
svämma över gatorna.
Läser Karl Polanyi i senaste numret av Fronesis och
förstår att Polanyi såg vad vi tänkte långt tidigare.
Han skrev om 1870- och 80-tal där kapitalismen var
ungefär lika oregerlig och profithungrig som de senas-
te 20 åren. Han såg den sociala oron som följde. Han
levde i ett Österrike som via en liten nickedocka vid
namn Dolfuss anslöt sig till Hitertyskland 1938.Nazism-
en och fascismen samlade mycket av den oro som kapi-
talismen skapade. Kommunismen tog resten. 1900-talet
visar att vi skulle klarat oss väl utan denna skapade oro.
Vad lärde vi?
Ingenting tycks det.
När Sovjet föll styckades imperiet och blev en massa
småstater och en stor vilka alla hänföll till 1880-talet.
Massiv rovgirig patriarkal kapitalism. Ett samhälle där
skillnaden mellan de rika och fattiga blivit en avgrund.
Ett samhälle som mer litar till staten och repressionen
för att de rika obehindrat skall få fortsätta.
Det kommer att bli uppror.
Grekland är bara en liten förrätt.
Om historien visar något är det att när orättvisan blir
för uppenbar då smäller det. Förr eller senare.
Om detta skrev Karl Polanyi. Väl värt en läsning och
definitivt är det värt att läsa Fronesis nummer 32-33.
2010-05-13
20:34:30
Varför jag inte blev filosof
Ett av skälen, min obegåvning ej inkluderad, till att
min filosofiska bana avslutades var att jag bara blev
pissnödig över att diskutera om "A är lika med A" vil-
ket exempelvis Trotskij inte ansåg vara självklart då
1 kilo socker inte alltid var exakt lika med ett kilo sock-
er. Nu blev jag pissnödig.
J L Austin och Elizabeth Anscombe diskuterade under liv-
liga former "Pretending" det år jag kom till världen,år 1958.
Det slogs om ett exempel där en tjuv putsade fönstren i
syfta att rekognisera inför en stöld. Putsade han fönstren
eller låtsades han putsa fönstren? Anscombe anklagade
Austin för grammatisk vidskepelse. Pissnödig igen.
Jag är mer ämnad att vara på en fotbollsplan och styra ungar
till att förstå det nobla spelet fotboll och till att bli människor
värdiga att agera i det med andra. Emellanåt kan jag läsa en
text utan att för den sakens skull vara annat än en vanlig män-
niska utan behov att gå på toalett.
min filosofiska bana avslutades var att jag bara blev
pissnödig över att diskutera om "A är lika med A" vil-
ket exempelvis Trotskij inte ansåg vara självklart då
1 kilo socker inte alltid var exakt lika med ett kilo sock-
er. Nu blev jag pissnödig.
J L Austin och Elizabeth Anscombe diskuterade under liv-
liga former "Pretending" det år jag kom till världen,år 1958.
Det slogs om ett exempel där en tjuv putsade fönstren i
syfta att rekognisera inför en stöld. Putsade han fönstren
eller låtsades han putsa fönstren? Anscombe anklagade
Austin för grammatisk vidskepelse. Pissnödig igen.
Jag är mer ämnad att vara på en fotbollsplan och styra ungar
till att förstå det nobla spelet fotboll och till att bli människor
värdiga att agera i det med andra. Emellanåt kan jag läsa en
text utan att för den sakens skull vara annat än en vanlig män-
niska utan behov att gå på toalett.
2010-05-13
10:41:30
En chef tjänar 262 gånger mer än du
I USA är förhållandet mellan en genomsnittlig
chefslön och en dito arbetarlön 262X1.
En arbetare med 45 timmars arbetsvecka får
alltså arbeta en halv månad för att komma upp
i chefens timlön.
Det finns inget som verkar bli annorlunda utan
tvärsom kommer skillnaderna att öka. Finans-
sektorn tar över mer av industrisektorn i hopp
att pengar skall skapa pengar. Intressant är att
jämföra med borgerlighetens hets mot offentliga
sektorn där man säger att pengar som går till
skola, vård och omsorg är orsaken till ekonomisk
kris. Däremot kritiserar de aldrig finanssektorns
lek med pengar där resurser tas från arbete till
ren profit och där denna profit används till de rikas
konsumtion.
Det är en överföring som förr eller senare brister och
då gäller det att vara organiserad. Utan organisering
får vi anarki när för många inser att de inte längre
har något att förlora.
chefslön och en dito arbetarlön 262X1.
En arbetare med 45 timmars arbetsvecka får
alltså arbeta en halv månad för att komma upp
i chefens timlön.
Det finns inget som verkar bli annorlunda utan
tvärsom kommer skillnaderna att öka. Finans-
sektorn tar över mer av industrisektorn i hopp
att pengar skall skapa pengar. Intressant är att
jämföra med borgerlighetens hets mot offentliga
sektorn där man säger att pengar som går till
skola, vård och omsorg är orsaken till ekonomisk
kris. Däremot kritiserar de aldrig finanssektorns
lek med pengar där resurser tas från arbete till
ren profit och där denna profit används till de rikas
konsumtion.
Det är en överföring som förr eller senare brister och
då gäller det att vara organiserad. Utan organisering
får vi anarki när för många inser att de inte längre
har något att förlora.
2010-05-13
09:55:38
Vem skildrar vanligt folk.....
Den svenska litteraturen eller för den delen hela
kultursfären verkar ha glömt bort halva folket.
Vem skildrar förorten? Vem skildrar glesbygden?
Vem skildrar arbetarklassen och dess vardag?
I Debatt på SVT hade man diskussion om den svensk
polis i tisdags och man tog upp serieproduktioner som
Beck och Wallander. Böckerna som skrevs innan filmer-
na är utmärkt svensk prosa medan filmerna mestadels
är ren smörja. Ändå är vi så svältfödda på bra realistisk
film att vi ser nästan vad som helst.
En bibliotekarie i publiken tog också upp denna aspekt. Det
är nästan bara i krimlitteraturen som skildrar "vanligt" folk
och dess vardag. Intressant är att jämföra med amerikanskt
50-tal och McCarthyismen. Då förföljdes kulturarbetare som
överhuvudtaget hade ett realistiskt språk och nämnde sociala
problem. De anklagades för att vara kommunister och stäng-
des ute från de flesta förlagen. Få vågade att publicera något
samhällskritiskt under ett decennium. Det fanns dock en nisch
som McCarthy och hans falangister missade och det var just
krimlitteraturen. Här kunde man skildra klasssamhället och
korruptionen utan att bli förföljd. McCarthy tog inte denna gen-
re på allvar utan såg den som pöbelgodis.
Idag har vi en självpåtagen McCarthy som verkar hindra oss.
Vi väljer bort realismen. Vi väljer bort vardagen. Vi väljer bort
samhällskritiken. Vi bygger in oss i andlig öken och skyller det-
ta på lust och framför allt ork. Vi måste ha underhållning annars
hamnar vi på psyket. I många fall hade det nog varit att föredra
psyket framför att vara en mental zombie (tidens tecken är att
många lägger ner tid på att leka zombie på våra gator).
kultursfären verkar ha glömt bort halva folket.
Vem skildrar förorten? Vem skildrar glesbygden?
Vem skildrar arbetarklassen och dess vardag?
I Debatt på SVT hade man diskussion om den svensk
polis i tisdags och man tog upp serieproduktioner som
Beck och Wallander. Böckerna som skrevs innan filmer-
na är utmärkt svensk prosa medan filmerna mestadels
är ren smörja. Ändå är vi så svältfödda på bra realistisk
film att vi ser nästan vad som helst.
En bibliotekarie i publiken tog också upp denna aspekt. Det
är nästan bara i krimlitteraturen som skildrar "vanligt" folk
och dess vardag. Intressant är att jämföra med amerikanskt
50-tal och McCarthyismen. Då förföljdes kulturarbetare som
överhuvudtaget hade ett realistiskt språk och nämnde sociala
problem. De anklagades för att vara kommunister och stäng-
des ute från de flesta förlagen. Få vågade att publicera något
samhällskritiskt under ett decennium. Det fanns dock en nisch
som McCarthy och hans falangister missade och det var just
krimlitteraturen. Här kunde man skildra klasssamhället och
korruptionen utan att bli förföljd. McCarthy tog inte denna gen-
re på allvar utan såg den som pöbelgodis.
Idag har vi en självpåtagen McCarthy som verkar hindra oss.
Vi väljer bort realismen. Vi väljer bort vardagen. Vi väljer bort
samhällskritiken. Vi bygger in oss i andlig öken och skyller det-
ta på lust och framför allt ork. Vi måste ha underhållning annars
hamnar vi på psyket. I många fall hade det nog varit att föredra
psyket framför att vara en mental zombie (tidens tecken är att
många lägger ner tid på att leka zombie på våra gator).
2010-05-13
00:43:11
faser i livet
Nu har jag under två månader ställt om mitt
liv och märkt att jag hamnat i ett slags till-
stånd som jag hade runt de tjugo. Jag kan
sova länge flera mornar, dock med den skill-
anen att knoppen vaknar tidigt oavsett om jag
vill eller inte. Småbarnsåren och den omställ-
ningen sitter i.
Varje omställning kräver tid och tålamod. En
viss grupp människor lever sitt liv i omställ-
ning så att de inte ser skillnaderna som vi
andra som ändå har en vardag. För dem är
omställningen vardag. Så inte för mig.
Jag går nu också mer aktivt ur fasen som hel-
tidsförälder. Mina barn är myndiga och vill och
skall klara sig själva. Jag blir alltså åter uteläm-
nad till mig själv. Jag måste fylla mitt eget liv.
Det känns lite märkligt och som om jag gör någ-
ot fel. Det finns helt plötsligt så mycket tid.
Jag läser som förr och har stor behållning av det.
Läsandet gör oss till bättre människor( inte alla dock.
Hitler var en stor konsument av bl a Shakespeare
och Cervantes)och lär oss att genom andra se värl-
den på olika sätt, vilket är grunden för mänsklig
överlevnad.
Det ytliga ersätts av det sökande.
Det egocentriska av det solidariska.
Det giriga av det empatiska.
Den senaste fasen i mitt liv har fört mig tillbaka
till läsandet och jag tror att det också hjälper mig
genom denna fas.
liv och märkt att jag hamnat i ett slags till-
stånd som jag hade runt de tjugo. Jag kan
sova länge flera mornar, dock med den skill-
anen att knoppen vaknar tidigt oavsett om jag
vill eller inte. Småbarnsåren och den omställ-
ningen sitter i.
Varje omställning kräver tid och tålamod. En
viss grupp människor lever sitt liv i omställ-
ning så att de inte ser skillnaderna som vi
andra som ändå har en vardag. För dem är
omställningen vardag. Så inte för mig.
Jag går nu också mer aktivt ur fasen som hel-
tidsförälder. Mina barn är myndiga och vill och
skall klara sig själva. Jag blir alltså åter uteläm-
nad till mig själv. Jag måste fylla mitt eget liv.
Det känns lite märkligt och som om jag gör någ-
ot fel. Det finns helt plötsligt så mycket tid.
Jag läser som förr och har stor behållning av det.
Läsandet gör oss till bättre människor( inte alla dock.
Hitler var en stor konsument av bl a Shakespeare
och Cervantes)och lär oss att genom andra se värl-
den på olika sätt, vilket är grunden för mänsklig
överlevnad.
Det ytliga ersätts av det sökande.
Det egocentriska av det solidariska.
Det giriga av det empatiska.
Den senaste fasen i mitt liv har fört mig tillbaka
till läsandet och jag tror att det också hjälper mig
genom denna fas.
2010-05-12
11:13:53
varför är det givet att de fattiga är skulden till skulden?
Jag lyssnar till Public Service. P1 och SvT. Det gör
att jag vet att det jag hör är mildare än den övriga
borgerliga media. Jag förvånas över samstämmig-
heten i det budskap som predikas. Jag förvånas över
att alla är överens om krisens orsaker.
Så här säger man i en unison kör:
Vi (vilka är vi sägs aldrig)har levt över våra tillgångar.
Våra tillgångar är löner för låginkomsttagare, skolor,
allmän sjukvård, pensioner, bidrag i alla former.
Alltså det är människor som är mil ifrån de beslutande
processerna som skapar krisen med sin girighet. Det
är de fattiga som ropar efter högre löner, mer bidrag,
högre pensioner, bättre skolor och bättre vård som är
orsaken till krisen.
Det är märkligt.
I min värld med Spara och Slösa från barndomen är det
de som köper massor av onyttiga saker som de bara har
för ägandets skull som är bad guys.
I min värld är det fifflande byggherrar, riskkapitalister, o-
dugliga och fega politiker, födda rika, ja i princip de som be-
sitter all makt som också skall ta ansvar. Så är det inte idag.
Tvärsom. Maktens personer berikar varandra med enorma
pensioner och bonussystem för att alla i den rika bubblan
skall vara glada och solidariska med varandra.
De rika skall betala krisen.
Hur kan någon vara emot det?
Varför är Public Service så servil?
Varför släpps inte de alternativa rösterna fram?
Får jag se en 20-årig börsanalytiker som trimmat håret
med fläskkotlett stå och säga att börsen reagerar nega-
tivt på allt som gynnar det stora flertalet då kommer jag
undra över hur man kan säga att liberalismen är annat
än enfald.
att jag vet att det jag hör är mildare än den övriga
borgerliga media. Jag förvånas över samstämmig-
heten i det budskap som predikas. Jag förvånas över
att alla är överens om krisens orsaker.
Så här säger man i en unison kör:
Vi (vilka är vi sägs aldrig)har levt över våra tillgångar.
Våra tillgångar är löner för låginkomsttagare, skolor,
allmän sjukvård, pensioner, bidrag i alla former.
Alltså det är människor som är mil ifrån de beslutande
processerna som skapar krisen med sin girighet. Det
är de fattiga som ropar efter högre löner, mer bidrag,
högre pensioner, bättre skolor och bättre vård som är
orsaken till krisen.
Det är märkligt.
I min värld med Spara och Slösa från barndomen är det
de som köper massor av onyttiga saker som de bara har
för ägandets skull som är bad guys.
I min värld är det fifflande byggherrar, riskkapitalister, o-
dugliga och fega politiker, födda rika, ja i princip de som be-
sitter all makt som också skall ta ansvar. Så är det inte idag.
Tvärsom. Maktens personer berikar varandra med enorma
pensioner och bonussystem för att alla i den rika bubblan
skall vara glada och solidariska med varandra.
De rika skall betala krisen.
Hur kan någon vara emot det?
Varför är Public Service så servil?
Varför släpps inte de alternativa rösterna fram?
Får jag se en 20-årig börsanalytiker som trimmat håret
med fläskkotlett stå och säga att börsen reagerar nega-
tivt på allt som gynnar det stora flertalet då kommer jag
undra över hur man kan säga att liberalismen är annat
än enfald.
2010-05-11
16:03:41
So it goes
För drygt trettio år sedan läste jag Slakthus 5 av
Kurt Vonnegut Jr och förfasades över hur dumt
och meningslöst både liv och krig kan vara.
Mest upprördes jag över att läsa om terrorbomb-
ningarna över Dresden 1945 som är slutfasen i
romanen.
Under Andra Världskrigets slutskede satsade britt-
erna på att bomba Tyskland till stenåldern. Kriget
var vunnet och det handlade nu om att hamna i
bra position gentemot de allierade när freden skul-
le förhandlas. Det handlade också om att stoppa
Sovjet. Sålunda terrorbombade man Dresden. Det
fanns bara ett syfte och det vara att krossa den tys-
ka moralen med terror.
Det stora missatget de allierade gjorde var dock att
försöka att lägga locket på. Det fick till konsekvens
att många trodde sig veta att många mer dog än vad
som var fallet. Under lång tid spekulerades, och i många
sammanhang uppfattades det som sanning, att fler dog
i Dresden än Hiroshima. Idag vet vi att ca 20000 dog.
Bokens credo är ändå frasen "so it goes" som ironiskt
avslutar massor av meningar i boken.
Jag såg filmen idag och det gjorde inget större intryck.
George Roy Hill har inte tillfört boken någonting utan
tvärsom är filmen en enkel efterapning som bara för-
enklar Vonneguts underfundiga text.
Läs boken!
Kurt Vonnegut Jr och förfasades över hur dumt
och meningslöst både liv och krig kan vara.
Mest upprördes jag över att läsa om terrorbomb-
ningarna över Dresden 1945 som är slutfasen i
romanen.
Under Andra Världskrigets slutskede satsade britt-
erna på att bomba Tyskland till stenåldern. Kriget
var vunnet och det handlade nu om att hamna i
bra position gentemot de allierade när freden skul-
le förhandlas. Det handlade också om att stoppa
Sovjet. Sålunda terrorbombade man Dresden. Det
fanns bara ett syfte och det vara att krossa den tys-
ka moralen med terror.
Det stora missatget de allierade gjorde var dock att
försöka att lägga locket på. Det fick till konsekvens
att många trodde sig veta att många mer dog än vad
som var fallet. Under lång tid spekulerades, och i många
sammanhang uppfattades det som sanning, att fler dog
i Dresden än Hiroshima. Idag vet vi att ca 20000 dog.
Bokens credo är ändå frasen "so it goes" som ironiskt
avslutar massor av meningar i boken.
Jag såg filmen idag och det gjorde inget större intryck.
George Roy Hill har inte tillfört boken någonting utan
tvärsom är filmen en enkel efterapning som bara för-
enklar Vonneguts underfundiga text.
Läs boken!
2010-05-11
10:00:42
Korporativism
En viktig del i fascismen är korporativismen. Den
innebär att gräsner suddas ut och alla arbetar åt
ett gemensamt mål. Man bildar intresseföreningar
vilkas huvudsakliga intresse är att gynna det gem-
ensamma goda.
Sverige liknar en sådan stat. Näringsliv och stat sit-
ter i knäet på varandra. Mutskandalen här i Göteborg
visar med all tydlighet hur det kan se ut. Här är det
så att man inte gynnar staten i första hand utan den
egna plånboken, men konsekvensen blir densamma.
I det politiska har nu även V-partier krupit in i den
trygga gemenskapen i mitten. Inga partier sticker ut.
Trots retorik är alla överens i de stora frågorna. V-par-
tiet finner det egna partiet viktigare än politiken. Vad
skall man med tre partier som i huvudsak är detsamma?
Högeralliansen är fyra men borde vara ett. Alla åsikter
där ryms lätt i ett parti. Om vi då fick två block vad skul-
le skillnaden vara dem emellan? Jag är svaret skyldig.
Det kan vara så att Sverigedemokraterna behövs i riksdagen
så att vi åter fick en politisk diskussion.
Det är absolut så att vi behöver ett vänsteralternativ utanför
V-partiet. Det är nödvändigt för en demokrati att hela tiden
definiera sin egen existens. Under förra vänstervågen var
det etbalerade tvungen att vara på tårna för att försvara
sig och sin syn. Idag käbblar man lite men alla är i stort
överens. Det skapar korporativism, alltså fascism och lik-
riktining.
Det nya klasssamhället är en grund för rejäl motsättningar
inom en snar framtid. På ena sidan finns en stor grupp out-
bildad och alienerad vit underklass som lyssnar till lockton-
er från fascism och nazism(de är de enda som talar till denna
grupp idag) och å andra sidan har vi våra blattar som också
de alieneras och där har vi islamistiska grupper med fascist-
iska förtecken som kan vara en samlande kraft.
Motsättningen här är av den art att det etablerade kan luta sig
tillbaka och se underklass slåss mot underklass. Tyvärr för
det etablerade och oss alla har denna typ av underklasskrig
den konsekvensen att laglöst land utbreder sig och konstitue-
rar död och rädsla.
innebär att gräsner suddas ut och alla arbetar åt
ett gemensamt mål. Man bildar intresseföreningar
vilkas huvudsakliga intresse är att gynna det gem-
ensamma goda.
Sverige liknar en sådan stat. Näringsliv och stat sit-
ter i knäet på varandra. Mutskandalen här i Göteborg
visar med all tydlighet hur det kan se ut. Här är det
så att man inte gynnar staten i första hand utan den
egna plånboken, men konsekvensen blir densamma.
I det politiska har nu även V-partier krupit in i den
trygga gemenskapen i mitten. Inga partier sticker ut.
Trots retorik är alla överens i de stora frågorna. V-par-
tiet finner det egna partiet viktigare än politiken. Vad
skall man med tre partier som i huvudsak är detsamma?
Högeralliansen är fyra men borde vara ett. Alla åsikter
där ryms lätt i ett parti. Om vi då fick två block vad skul-
le skillnaden vara dem emellan? Jag är svaret skyldig.
Det kan vara så att Sverigedemokraterna behövs i riksdagen
så att vi åter fick en politisk diskussion.
Det är absolut så att vi behöver ett vänsteralternativ utanför
V-partiet. Det är nödvändigt för en demokrati att hela tiden
definiera sin egen existens. Under förra vänstervågen var
det etbalerade tvungen att vara på tårna för att försvara
sig och sin syn. Idag käbblar man lite men alla är i stort
överens. Det skapar korporativism, alltså fascism och lik-
riktining.
Det nya klasssamhället är en grund för rejäl motsättningar
inom en snar framtid. På ena sidan finns en stor grupp out-
bildad och alienerad vit underklass som lyssnar till lockton-
er från fascism och nazism(de är de enda som talar till denna
grupp idag) och å andra sidan har vi våra blattar som också
de alieneras och där har vi islamistiska grupper med fascist-
iska förtecken som kan vara en samlande kraft.
Motsättningen här är av den art att det etablerade kan luta sig
tillbaka och se underklass slåss mot underklass. Tyvärr för
det etablerade och oss alla har denna typ av underklasskrig
den konsekvensen att laglöst land utbreder sig och konstitue-
rar död och rädsla.
2010-05-11
09:36:07
Bra sagt
Bekännelsen till den kommunistiska tron betraktar
jag fortfarande som ett hedrande felsteg. Vi menade
rätt men hade fel och de som hånade den ryska revo-
lutionen från begynnelsen gjorde det mestadels av
motiv som var mindre hedrande än våra misstag.
Det är en oerhörd skillnad mellan en besviken älsk-
are och en som är oförmögen till kärlek.
Ur Pil i det blå av Arthur Koestler
2010-05-10
23:47:07
En stimulerande uppgift
Idag var det idrottsdag i skolan.
Eleverna skulle orientera. Jag var
kontrollvakt. Jättekul. Man sitter
stilla vid en kontroll som är utmärkt
med en skärm och gör just ingenting
mer än väntar på att få gå hem ett
antal timmar senare.
Man skall ju helst inte röra sig särskilt
mycket då de tävlande kan få en för-
del över att de ser en.
Om det finns ett liv efter detta hoppas
jag att detta liv inte skall bestå i att va-
ra kontrollvakt i orientering.
Eleverna skulle orientera. Jag var
kontrollvakt. Jättekul. Man sitter
stilla vid en kontroll som är utmärkt
med en skärm och gör just ingenting
mer än väntar på att få gå hem ett
antal timmar senare.
Man skall ju helst inte röra sig särskilt
mycket då de tävlande kan få en för-
del över att de ser en.
Om det finns ett liv efter detta hoppas
jag att detta liv inte skall bestå i att va-
ra kontrollvakt i orientering.
2010-05-09
23:27:52
Elmer Bryds uppenbara problem med existensen
Elmer Bryd var tidigt klar över att det inte
fanns några gudar eller övernaturliga väsen.
Han letade dock efter en mening i tillvaron.
Ett tag fann han den i marxismen-leninismen-
maoismen och dess vetenskapliga syn på till-
varon. Det handlade om klasskamp och en för-
utbestämd ordning i tillvaron som skulle sluta
lyckligt i det klasslösa samhället.
Det fanns vissa brister i denna determinism och
få blev kvar i denna s k vetenskap, men som i
sak var samma med religion. Tro som tro.
Nu var goda råd dyra för Elmer. Han försökte att
hitta meningen i reproduktionen men fann att när
det framavlade var stort nog försvann meningen
men hans närvaro.
Han sökte meningen i arbete men fann att alla
arbeten var konstruktioner. Inget var på riktigt.
Han sökte tillvarons mening med hjälp av droger
men fann en ännu större konstruktion med kemi.
Till slut satte han sig vid köksbordet och såg ut
genom köksfönstret och insåg att det dummaste
en människa kan göra är att leta efter en mening
i tillvaron. Det slutar bara med total underkastelse
till en tro eller en total uppgivhet till det uppenbart
meningslösa.
Elmer Bryd drack sitt kaffe och undrade om han kanske
skulle putsa köksfönstren.
fanns några gudar eller övernaturliga väsen.
Han letade dock efter en mening i tillvaron.
Ett tag fann han den i marxismen-leninismen-
maoismen och dess vetenskapliga syn på till-
varon. Det handlade om klasskamp och en för-
utbestämd ordning i tillvaron som skulle sluta
lyckligt i det klasslösa samhället.
Det fanns vissa brister i denna determinism och
få blev kvar i denna s k vetenskap, men som i
sak var samma med religion. Tro som tro.
Nu var goda råd dyra för Elmer. Han försökte att
hitta meningen i reproduktionen men fann att när
det framavlade var stort nog försvann meningen
men hans närvaro.
Han sökte meningen i arbete men fann att alla
arbeten var konstruktioner. Inget var på riktigt.
Han sökte tillvarons mening med hjälp av droger
men fann en ännu större konstruktion med kemi.
Till slut satte han sig vid köksbordet och såg ut
genom köksfönstret och insåg att det dummaste
en människa kan göra är att leta efter en mening
i tillvaron. Det slutar bara med total underkastelse
till en tro eller en total uppgivhet till det uppenbart
meningslösa.
Elmer Bryd drack sitt kaffe och undrade om han kanske
skulle putsa köksfönstren.
2010-05-09
16:56:56
Om förutbestämda åsikter
Imorse kollade jag pånyhetssajterna om vad
som hänt under natten. Det var ett gäng unga
män som överfallit en grupp människor vid en
busshållsplats vid Eriksberg. Tills synes utan an-
eldning. En gruppvåldtäkt i Slottskogen och ett
mord i Gamlestaden.
Följdes sedan den rasistiska nätverket med dess
sajter och bloggar och det är smått osannolikt vil-
ka slutsatser de drar ur ingen information alls.
-Alla brotten är gjorda av invandrare
-Lösningen är hårda straff och utvisning
-Vänster skriver i tidningen och hårdvinklar ( vad
framgår inte riktigt).
-Allt från regering till opposition är med i den stora
konspirationen mot det svenska.
Det skrivs att gruppvåldtäkt är den somaliska national-
sporten och hela tiden känner man lukten av hat och i
sin förlängning av det stiger det en doft av Zyklon B.
Jag cyklar hem från matchen vi haft i Nol starx efter
torget ser jag en grabb gående mot mig. Han blänger.
Jag tittar neutralt på honom. Plötsligt känner han igen
mig och spricker upp med hela ansiktet och ropar "Hej".
Så lite bestämmer över hat och vänskap.
som hänt under natten. Det var ett gäng unga
män som överfallit en grupp människor vid en
busshållsplats vid Eriksberg. Tills synes utan an-
eldning. En gruppvåldtäkt i Slottskogen och ett
mord i Gamlestaden.
Följdes sedan den rasistiska nätverket med dess
sajter och bloggar och det är smått osannolikt vil-
ka slutsatser de drar ur ingen information alls.
-Alla brotten är gjorda av invandrare
-Lösningen är hårda straff och utvisning
-Vänster skriver i tidningen och hårdvinklar ( vad
framgår inte riktigt).
-Allt från regering till opposition är med i den stora
konspirationen mot det svenska.
Det skrivs att gruppvåldtäkt är den somaliska national-
sporten och hela tiden känner man lukten av hat och i
sin förlängning av det stiger det en doft av Zyklon B.
Jag cyklar hem från matchen vi haft i Nol starx efter
torget ser jag en grabb gående mot mig. Han blänger.
Jag tittar neutralt på honom. Plötsligt känner han igen
mig och spricker upp med hela ansiktet och ropar "Hej".
Så lite bestämmer över hat och vänskap.
2010-05-09
10:48:45
Den svåra frågan om lycka
Vi käkade en god middag igår och kom in på
frågan om lycka. Jag hävdade att en utveck-
lingsstörd man eller en ensling i skogen var
i många fall lyckligare än en framgångsrik
och uppburen människa.
Hur många gånger har vi inte hört om alla för-
fatter, teater- och filmfolk eller TV-kändisar att
de förstör sina liv med droger i en eller annan
form. Det låter inte som lycka i mina öron.
Hästmannen som gick som film för några år sedan
visade upp en ensling som fann lyckan bland sina
djur, naturen och vad gården gav. Han var lycklig
i det lilla.
Det är att söka lyckan i sig själv som avgör. De flesta
söker bekräftelse genom andra och kallar det för lycka.
Det är en stor skillnad.
En lycklig man?
Någon vid bordet hävdade att frihet var lycka. Det är
ännu mer svårdefinierat. Ingen är helt fri. Inte ens den
rikaste och absolut inte den mäktigaste. De med makt
är fjättrade vid den struktur de styr. De styr så länge
strukturen tillåter. Häftiga kast och man åker av tronen.
Vi är alla bundna vid varandra på ett eller annat sätt.
Det är otroligt att man inte kan se det och leva utifrån
det. Individens rätt pratar många om. Individens skyld-
igheter borde man prata lika ofta om så att balans upp-
stod.
frågan om lycka. Jag hävdade att en utveck-
lingsstörd man eller en ensling i skogen var
i många fall lyckligare än en framgångsrik
och uppburen människa.
Hur många gånger har vi inte hört om alla för-
fatter, teater- och filmfolk eller TV-kändisar att
de förstör sina liv med droger i en eller annan
form. Det låter inte som lycka i mina öron.
Hästmannen som gick som film för några år sedan
visade upp en ensling som fann lyckan bland sina
djur, naturen och vad gården gav. Han var lycklig
i det lilla.
Det är att söka lyckan i sig själv som avgör. De flesta
söker bekräftelse genom andra och kallar det för lycka.
Det är en stor skillnad.
En lycklig man?
Någon vid bordet hävdade att frihet var lycka. Det är
ännu mer svårdefinierat. Ingen är helt fri. Inte ens den
rikaste och absolut inte den mäktigaste. De med makt
är fjättrade vid den struktur de styr. De styr så länge
strukturen tillåter. Häftiga kast och man åker av tronen.
Vi är alla bundna vid varandra på ett eller annat sätt.
Det är otroligt att man inte kan se det och leva utifrån
det. Individens rätt pratar många om. Individens skyld-
igheter borde man prata lika ofta om så att balans upp-
stod.
2010-05-08
13:37:51
Om oro och tankar på död
Igår var jag på Karlssons garage och tog
några öl i glada vänners lag. Vi åt deras
köttbullar och mos vilket är det godaste
jag vet vid hunger.
Vi pratade om oro och hur vi människor
lever våra liv. Flera kunde berätta om ett
ständigt knaprande på benzodiazepiner för
att klara vardagen, andra om den ständiga
oron att förlora jobbet och kanske inte få
ett annat. En bild växte fram av alla berätt-
else om ett brutalt och inhumant samhälle
där allt skall mätas. Klarar du inte av de
krav som ställs hamnar du utanför. Käftar
du emot kraven som sådana hamnar du
också utanför.
Vi lever i ett projektsamhälle där allt är tids-
bestämt. Vi skall utföra projekt och sedan ut-
föra nya. Chefer skall vara på några år och
sedan bedömas via anonyma enkäter vilka
bestämmer om det skall bli fortsättninge el-
ler inte. Övervaka och övervakas.
Hela denna inhumana soppa kan redas tack
vare att man slänger i stycken som säger
att om vi inte övervakar kommer massor av
folk med sina slevar och bara glufsar i sig ut-
an vilja delta i vare sig förarbete eller tilllag-
ning. De som bara vill snylta och ta för sig.
Därför måste vi ha övervakning och repression.
Det är en ganska obehaglig grundsyn. Det är en
syn som vill ha ett samhälle vilande på rädsla.
Den som är rädd vill bara ha trygghet och kom-
mer inte att käfta emot vissa orättvisor.
Då ökar oron i samhället. Ångesten flyter ut. För
många finns till slut bara en utväg för att slippa
detta lidande och det är att ta det definitiva ste-
get ut och ta sitt liv. För många är det en skön
känsla att allt bara skall ta slut , att all oro skall
försvinna och ångesten begravas med den egna
kroppen.
Det är en viss skillnad att se den trasiga nutids-
människan som något som behöver lagas och
plåstras om eller se henne som en snyltgäst i
våra vardagsrum som helst bara skall sparkas
ut och röja sly i trädgården.
några öl i glada vänners lag. Vi åt deras
köttbullar och mos vilket är det godaste
jag vet vid hunger.
Vi pratade om oro och hur vi människor
lever våra liv. Flera kunde berätta om ett
ständigt knaprande på benzodiazepiner för
att klara vardagen, andra om den ständiga
oron att förlora jobbet och kanske inte få
ett annat. En bild växte fram av alla berätt-
else om ett brutalt och inhumant samhälle
där allt skall mätas. Klarar du inte av de
krav som ställs hamnar du utanför. Käftar
du emot kraven som sådana hamnar du
också utanför.
Vi lever i ett projektsamhälle där allt är tids-
bestämt. Vi skall utföra projekt och sedan ut-
föra nya. Chefer skall vara på några år och
sedan bedömas via anonyma enkäter vilka
bestämmer om det skall bli fortsättninge el-
ler inte. Övervaka och övervakas.
Hela denna inhumana soppa kan redas tack
vare att man slänger i stycken som säger
att om vi inte övervakar kommer massor av
folk med sina slevar och bara glufsar i sig ut-
an vilja delta i vare sig förarbete eller tilllag-
ning. De som bara vill snylta och ta för sig.
Därför måste vi ha övervakning och repression.
Det är en ganska obehaglig grundsyn. Det är en
syn som vill ha ett samhälle vilande på rädsla.
Den som är rädd vill bara ha trygghet och kom-
mer inte att käfta emot vissa orättvisor.
Då ökar oron i samhället. Ångesten flyter ut. För
många finns till slut bara en utväg för att slippa
detta lidande och det är att ta det definitiva ste-
get ut och ta sitt liv. För många är det en skön
känsla att allt bara skall ta slut , att all oro skall
försvinna och ångesten begravas med den egna
kroppen.
Det är en viss skillnad att se den trasiga nutids-
människan som något som behöver lagas och
plåstras om eller se henne som en snyltgäst i
våra vardagsrum som helst bara skall sparkas
ut och röja sly i trädgården.
2010-05-08
08:53:28
Ny politik-gamla paroller
Arbetrörelsens arkiv och bibliotek
2010-05-07
15:33:04
Determinism
Det finns en särskilt otäckt släkte och det är
determinister. Det är de som anser att Gud
finns för att Gud finns och att allt är förube-
stämt.
Inom kommunismen hittade vi dem i rörelsen
och då hävdade de att Marx och Lenin hade
skrivit ett vetenskaplig historia som talade om
för oss att allt strävar mot det kommunistiska
samhället därför att det gör det.
Jag minns att jag hävdade att i Frankrike under
medeltiden var de små kvarnarna i byalagen
överlägsna de stora drivna i storskalig regi och
att detta skulle vara ett bevis för att historien
inte är linjär i sin utveckling. Det föll inte i så
god jord. Hade det under det veckoslutet funnits
en dumstrut hade man nog limmat fast det på
mitt huvud. (F ö samma helg som jag tror att
jag träffade Dawit Isaac).
Jag minns också att det under 80-talet rasade en
stor debatt om vår utveckling och vår genetiska
historia. J Auel skrev Grottbjörnarnas folk och
hon blev totalt sågad. Hon hävdade att neander-
talare våldtog homo sapiens och att arterna para-
de sig. Deterministerna hävdade att detta var
omöjligt för att det var omöjligt.
Idag lyssnade jag på radion och vad berättade
de på Vetenskapsnyheter? Jo att homo sapiens
och neandertalare har knullat med varandra och
att hela homo sapiens är påverkad.
determinister. Det är de som anser att Gud
finns för att Gud finns och att allt är förube-
stämt.
Inom kommunismen hittade vi dem i rörelsen
och då hävdade de att Marx och Lenin hade
skrivit ett vetenskaplig historia som talade om
för oss att allt strävar mot det kommunistiska
samhället därför att det gör det.
Jag minns att jag hävdade att i Frankrike under
medeltiden var de små kvarnarna i byalagen
överlägsna de stora drivna i storskalig regi och
att detta skulle vara ett bevis för att historien
inte är linjär i sin utveckling. Det föll inte i så
god jord. Hade det under det veckoslutet funnits
en dumstrut hade man nog limmat fast det på
mitt huvud. (F ö samma helg som jag tror att
jag träffade Dawit Isaac).
Jag minns också att det under 80-talet rasade en
stor debatt om vår utveckling och vår genetiska
historia. J Auel skrev Grottbjörnarnas folk och
hon blev totalt sågad. Hon hävdade att neander-
talare våldtog homo sapiens och att arterna para-
de sig. Deterministerna hävdade att detta var
omöjligt för att det var omöjligt.
Idag lyssnade jag på radion och vad berättade
de på Vetenskapsnyheter? Jo att homo sapiens
och neandertalare har knullat med varandra och
att hela homo sapiens är påverkad.
2010-05-07
13:58:16
Coolt
2010-05-07
13:32:57
Seklets bästa låt...
Det var bättre förr..........
Lyssna här!
Lyssna här!
2010-05-07
13:13:49
Moppepojke
En stackars moppepojke åker som ung man
runt i Backa och för ett jävla liv. Förgasaren
är borttagen och det låter som om han åker
fram på knallpulver.
Moppepojken bränner sina skepp. Han gör in-
brott och stjäl hos sina närmaste. Han gör in-
brott i klubbhus. Han säljer billigt med andra
moppepojkar på Blocket.
Vad är det för liv?
runt i Backa och för ett jävla liv. Förgasaren
är borttagen och det låter som om han åker
fram på knallpulver.
Moppepojken bränner sina skepp. Han gör in-
brott och stjäl hos sina närmaste. Han gör in-
brott i klubbhus. Han säljer billigt med andra
moppepojkar på Blocket.
Vad är det för liv?
2010-05-07
12:08:34
historielöshet
Det är intressant att läsa en intellektuells upplevelse
av Tyskland i början av 30-talet. Det är en tid när
Hitler och nazisterna börjat den offensiva marschen
mot makten , krigen och förintelsen. Det är en tid
när Sovjetunionen funnit i dryga 15 år. En gammal
tid har fallit sönder. Första världskriget bröt en epok.
Många radikaler, fr a i Tyskland, hade hoppats på
socialdemokratin efter kriget. Det hoppet försvann
när socialdemokratin i rädsla för Sovjet valde den
sittande makten istället för folket. Trettiotalet och
dess kris skapade märkliga samarbeten. Kommunister
och nazister gick samman i folkomröstningen i Preussen.
1932 samarbetade nazister och kommunister i den stora
transportarbetarstrejken.
Trotskij och Stålmannen
Från Sovjet skickade Stalin ut dekret om att socialfascismen
var den stora fienden. Socialdemokratin var alltså fiende
nummer 1. Detta kan ha varit en av historiens dummaste
dekret.
Kommunister samarbetade alltså med nazister. I skräck för
denna kombination valde höger och liberaler att välja det
minst onda och också de valde nazismen som partner.
Man lyssnade till nazismen och man diskuterade och man
samarbetade. På 5 år ökade nazisterna från några dryga
procent till 33% i valet 1933.
Många intellektuella vlade att följa Sovjets linje. Sovjet var
ju frihets land vid denna tid. Detta var innan de stora förfölj-
elserna och det var tiden när kulakpolitiken startar men kon-
sekvenserna såg ingen vid denna tid. Mordet på Kirov 1934
satte igång tankar. Stalin fick då fullständig makt. I Tyskland
var då det mesta för sent. Hitler hade tagit makten och all
oppostion från höger till vänster hade slagit sönder sig själv.
Det är ointressant att idag fördöma hit och dit. Däremot kan man
ta lärdom. Rasistiska partier skall man inte diskutera med bara
hålla kort. Öppenhet är en förutsättning för demokrati. Rädsla
och repression är diktaturens moder.
av Tyskland i början av 30-talet. Det är en tid när
Hitler och nazisterna börjat den offensiva marschen
mot makten , krigen och förintelsen. Det är en tid
när Sovjetunionen funnit i dryga 15 år. En gammal
tid har fallit sönder. Första världskriget bröt en epok.
Många radikaler, fr a i Tyskland, hade hoppats på
socialdemokratin efter kriget. Det hoppet försvann
när socialdemokratin i rädsla för Sovjet valde den
sittande makten istället för folket. Trettiotalet och
dess kris skapade märkliga samarbeten. Kommunister
och nazister gick samman i folkomröstningen i Preussen.
1932 samarbetade nazister och kommunister i den stora
transportarbetarstrejken.
Trotskij och Stålmannen
Från Sovjet skickade Stalin ut dekret om att socialfascismen
var den stora fienden. Socialdemokratin var alltså fiende
nummer 1. Detta kan ha varit en av historiens dummaste
dekret.
Kommunister samarbetade alltså med nazister. I skräck för
denna kombination valde höger och liberaler att välja det
minst onda och också de valde nazismen som partner.
Man lyssnade till nazismen och man diskuterade och man
samarbetade. På 5 år ökade nazisterna från några dryga
procent till 33% i valet 1933.
Många intellektuella vlade att följa Sovjets linje. Sovjet var
ju frihets land vid denna tid. Detta var innan de stora förfölj-
elserna och det var tiden när kulakpolitiken startar men kon-
sekvenserna såg ingen vid denna tid. Mordet på Kirov 1934
satte igång tankar. Stalin fick då fullständig makt. I Tyskland
var då det mesta för sent. Hitler hade tagit makten och all
oppostion från höger till vänster hade slagit sönder sig själv.
Det är ointressant att idag fördöma hit och dit. Däremot kan man
ta lärdom. Rasistiska partier skall man inte diskutera med bara
hålla kort. Öppenhet är en förutsättning för demokrati. Rädsla
och repression är diktaturens moder.
2010-05-06
07:40:01
Moderat kommunist
Moderaterna har stulit en av vänsterns
gamla grindstolpar och det handlar om
synen på arbete.
I begynnelsen på 1800-talet var ju väns-
terns paroller av typen "Den som icke ar-
beta skall ej heller äta". Tänk denna pa-
roll idag.
Idag verkar vänstern mer för alla de som
inte kan, får eller vill arbeta. Det är skillnad
det.
Numera en borgerlig paroll
gamla grindstolpar och det handlar om
synen på arbete.
I begynnelsen på 1800-talet var ju väns-
terns paroller av typen "Den som icke ar-
beta skall ej heller äta". Tänk denna pa-
roll idag.
Idag verkar vänstern mer för alla de som
inte kan, får eller vill arbeta. Det är skillnad
det.
Numera en borgerlig paroll
2010-05-05
23:40:12
Var finns motbilderna?
Jag undrar om vi under någon historisk tid
haft en maktkoncentration som nu. Över-
heten styr och valen är mer en personfråga.
Vem bryr sig vem av de tre i valet i England
som vinner? För de 40% som inte inkluderas
i samhället bryr sig ingen. Det stora intresset
för fascism och nazism i fattiga vita områden
borde stämma till eftertanke:
-Vad händer när hjulen rullar? Minns att de tyska
nazisterna gick från marginal 1928 till total makt
1933.
-Varför misslyckas vänstern med det som fascisterna
lyckas med?
Kolla Grekland!
Svensk media pratar bara om att folket fått det för
bra och att vem som helst kan gå i pension när som
helst. De offentliga utgifterna är enda orsaken till den
grekiska krisen enligt svensk media.
De miljoner som idag rasar i Grekland har en annan
bild. I demonstration efter demonstration rasar man
över att de rika berikats sig själva utan sans och för-
nuft.
Vi behöver motbilder.
Varför skall makten bevaka sig själv?
Don´t mourne-organize.
haft en maktkoncentration som nu. Över-
heten styr och valen är mer en personfråga.
Vem bryr sig vem av de tre i valet i England
som vinner? För de 40% som inte inkluderas
i samhället bryr sig ingen. Det stora intresset
för fascism och nazism i fattiga vita områden
borde stämma till eftertanke:
-Vad händer när hjulen rullar? Minns att de tyska
nazisterna gick från marginal 1928 till total makt
1933.
-Varför misslyckas vänstern med det som fascisterna
lyckas med?
Kolla Grekland!
Svensk media pratar bara om att folket fått det för
bra och att vem som helst kan gå i pension när som
helst. De offentliga utgifterna är enda orsaken till den
grekiska krisen enligt svensk media.
De miljoner som idag rasar i Grekland har en annan
bild. I demonstration efter demonstration rasar man
över att de rika berikats sig själva utan sans och för-
nuft.
Vi behöver motbilder.
Varför skall makten bevaka sig själv?
Don´t mourne-organize.
2010-05-05
23:13:42
Myten om Wang Lu
Under den andra kejsaren i Mingdynastin levde
en bödel som hette Wang Lu. Han var en mycket
ambitiös och girig bödel och han utvecklade sitt
yrke till perfektion. Han övade år ut och år in på
sina offer. Han avrättade tusental men han lycka-
des inte med det perfekta hugget. Det hugg som
skulle skära igenom utan att huvudet föll av.
Så efter femtio år och Wang Lu hade nått den äre-
vördiga åldern av 78 år och Lun hade avrättat fem-
ton dömda kom dagen. Han högg och den dömde
började att röra sig mot en vägg för att fly. Den
dömde vände sig om och frågade:
-Varför förlänger du mitt lidande när du snabbt och
perfekt avrättat den andra?
Wang Lun log och svarade:
-Var god och nicka ett slag.
Denna berättelse finns i Arthur Koestlers Pil i det blå.
Koestler skriver att denna berättelse gick runt i Weimar
under demokratins sista månader under 1933. När de
berättat kände de om nacken var fast i huvudet. Alla
kände på sig att andra tider nalkades.
Så vid varje möte i korridorerna log man och sa:
-Var god och nicka ett slag.
en bödel som hette Wang Lu. Han var en mycket
ambitiös och girig bödel och han utvecklade sitt
yrke till perfektion. Han övade år ut och år in på
sina offer. Han avrättade tusental men han lycka-
des inte med det perfekta hugget. Det hugg som
skulle skära igenom utan att huvudet föll av.
Så efter femtio år och Wang Lu hade nått den äre-
vördiga åldern av 78 år och Lun hade avrättat fem-
ton dömda kom dagen. Han högg och den dömde
började att röra sig mot en vägg för att fly. Den
dömde vände sig om och frågade:
-Varför förlänger du mitt lidande när du snabbt och
perfekt avrättat den andra?
Wang Lun log och svarade:
-Var god och nicka ett slag.
Denna berättelse finns i Arthur Koestlers Pil i det blå.
Koestler skriver att denna berättelse gick runt i Weimar
under demokratins sista månader under 1933. När de
berättat kände de om nacken var fast i huvudet. Alla
kände på sig att andra tider nalkades.
Så vid varje möte i korridorerna log man och sa:
-Var god och nicka ett slag.
2010-05-05
20:46:25
Är en trött vänster på väg att vakna.
Jag fick ett mejl idag från Znet. Man har under något
år undersökt att dra igång en socialistinternational och
det låter mycket intressant. Vi behöver en ny vänster.
Vi behöver en vänster som inte bara tar ideologisk kamp
utan organiserar sig så att vi inte får ett samhälle som
faller sönder.
Om liberalismen får styra utan motmakter kommer en
stor del av jordens befolkning att anses onödig och stäl-
las utanför samhället. Vi får då subkulturer som yttrar
sig i gäng eller som i extremfallen hela landsändar ell-
er även länder. Vem vill det?
Kolla in Znet vid tillfälle. Det är de värda.
år undersökt att dra igång en socialistinternational och
det låter mycket intressant. Vi behöver en ny vänster.
Vi behöver en vänster som inte bara tar ideologisk kamp
utan organiserar sig så att vi inte får ett samhälle som
faller sönder.
Om liberalismen får styra utan motmakter kommer en
stor del av jordens befolkning att anses onödig och stäl-
las utanför samhället. Vi får då subkulturer som yttrar
sig i gäng eller som i extremfallen hela landsändar ell-
er även länder. Vem vill det?
Kolla in Znet vid tillfälle. Det är de värda.
2010-05-05
10:31:59
Hur skall man leva?
Vi är plötsligt inne på de stora livsfrågor.
Man kan i alla fall snabbt konstatera att
det är ytterst tveksamt om någon blir en
bättre människa av att titta mycket på fot-
boll.
Offside 6/2005
Vad blir man en bättre människa av?
Göra goda handlingar?
Göra gott för sig själv så att man slipper att
projicera sina egna tillkortakommanden på
sina medmänniskor?
Det verkar som om det bästa är att bara leva.
Bara flyta med i den stora floden utan att tän-
ka för mycket. Den som tänker för mycket och
hittar tillräckligt för att lösa gåtan om livet kan
mycket väl stå där med en lösning som säger
att det inte finns någon mening med livet. Hur
kul skulle det vara?
Man kan i alla fall snabbt konstatera att
det är ytterst tveksamt om någon blir en
bättre människa av att titta mycket på fot-
boll.
Offside 6/2005
Vad blir man en bättre människa av?
Göra goda handlingar?
Göra gott för sig själv så att man slipper att
projicera sina egna tillkortakommanden på
sina medmänniskor?
Det verkar som om det bästa är att bara leva.
Bara flyta med i den stora floden utan att tän-
ka för mycket. Den som tänker för mycket och
hittar tillräckligt för att lösa gåtan om livet kan
mycket väl stå där med en lösning som säger
att det inte finns någon mening med livet. Hur
kul skulle det vara?
2010-05-05
10:08:34
Förort
Hisingsbacka FC är stadsdelens störst fritidsgård. Här är
öppet nästan varje dag året om och hundratals ungar är
här för träning eller spela match.
Så finns det den lilla svansen som är så oerhört tråkig
och svår att ha att göra med. Det är de som av olika
anledningar inte vill vara med och träna men som ändå
cirklar runt klubbhuset.
Vi har haft mindre skadegörelse av typen sönderbrutna
dörrar och rutor och stölder av mobiler och kläder. I så
gott som alla fall är det svansen som ligger bakom detta.
Det går inte att bevisa. Ingen har sett något men alla vet.
Det är inga större saker men det är som så myggbett som
ständigt biter och som ständigt kliar.
Det är otäckt att se vad förorten i sin sämsta belysning
gör med vissa unga. De är så förlorade att de stjäl av
sina egna. Vi ser det gång på gång. Det handlar inte ba-
ra om unga grabbar som förstör för den klubb som är
till för deras syskon och kusiner, nej, det är inbrott i läg-
enheter, stöld av moped och cyklar, rån och detta mot
människor som man bor granne med.
Vi verkar vara tillbaka på ruta ett. Det var i denna reella
och mentala fattigdom som arbetarrörelsen en gång start-
ade att organisera sig. Det handlade då som nu att erövra
respekt och makt. Enda möjligheten till att göra det är att
organisera sig och att i detta ställa upp regler för varandra
och efterfölja dessa. Det kallas solidaritet.
öppet nästan varje dag året om och hundratals ungar är
här för träning eller spela match.
Så finns det den lilla svansen som är så oerhört tråkig
och svår att ha att göra med. Det är de som av olika
anledningar inte vill vara med och träna men som ändå
cirklar runt klubbhuset.
Vi har haft mindre skadegörelse av typen sönderbrutna
dörrar och rutor och stölder av mobiler och kläder. I så
gott som alla fall är det svansen som ligger bakom detta.
Det går inte att bevisa. Ingen har sett något men alla vet.
Det är inga större saker men det är som så myggbett som
ständigt biter och som ständigt kliar.
Det är otäckt att se vad förorten i sin sämsta belysning
gör med vissa unga. De är så förlorade att de stjäl av
sina egna. Vi ser det gång på gång. Det handlar inte ba-
ra om unga grabbar som förstör för den klubb som är
till för deras syskon och kusiner, nej, det är inbrott i läg-
enheter, stöld av moped och cyklar, rån och detta mot
människor som man bor granne med.
Vi verkar vara tillbaka på ruta ett. Det var i denna reella
och mentala fattigdom som arbetarrörelsen en gång start-
ade att organisera sig. Det handlade då som nu att erövra
respekt och makt. Enda möjligheten till att göra det är att
organisera sig och att i detta ställa upp regler för varandra
och efterfölja dessa. Det kallas solidaritet.
2010-05-04
13:54:17
Arthur Koestler
Jag läser en recension i Axess om Arthur Koestler.
Michael Scammel har skrivit den och han verkar
mena att Koestler försvann från de större offent-
liga scenerna på 50-talet när han blev mer inrikt-
ad på att skriva om naturvetenskaperna för att
helat försvinna när han på 70-talet blev infekterad
av parapsykologi.
För mig är Koestler först och främst Natt klockan
tolv på dagen. Itonåren då en reblliska andan är
som störst var jag mer anarkist än kommunist. Jag
var emot allt. Jag var för en vision där alla underdogs
skulle få skälla utan några som helst inskränkningar.
Jag minns en flummig redogörelse från ett rörrum på
Lillhagen där vi pratade politik och jag sa till någon
kvinna att mitt utopia var en liten gård där man arb-
etade tillsammans och på kvällar sjöng man och dek-
lamerade poesi. Det var ju ganska lång bort från arb-
tarromantikens gruvor och fabriker.
Med en stigande medvetenhet lärde jag mig att se de
större visionerna som vi alla var underordnade. Partiet
som fronten som vi alla är underordnade. Den demokrat-
iska centralismen och revolutionens oundvikliga seger.
Det handlade ju bara om tid.
Jag gillade inte determinismen. Jag gillade inte bristen på
demokrati och yttrandefrihet.
Så läste jag Koestler. Jag följde Rubashov och jag led med
honom. Jag förstod precis vad han menade med en "inre
censor" som farligare än ett yttre förtryck. Koestler gjorde
tydligt hur tusentals goda kommunsietr kune gå i döden äv-
en då beskyllningarna var helt horribla. Partiet var viktigare
än livet.
I de bägge självbiografiska Pil i det blå och Den osynliga skrif-
ten, vilka jag fick ärva av en gammal tant som dog på enkel-
rum på Lillhagen efter 10 år som ett skrikande paket. Det var
som en tanke att det ar hon som fick mig att läsa Koestlers
självbiografi.
I andra boken låter han Dylan Thomas inleda:
Gud vilken fin brasa det blir när man bränner sin skepp!
Michael Scammel har skrivit den och han verkar
mena att Koestler försvann från de större offent-
liga scenerna på 50-talet när han blev mer inrikt-
ad på att skriva om naturvetenskaperna för att
helat försvinna när han på 70-talet blev infekterad
av parapsykologi.
För mig är Koestler först och främst Natt klockan
tolv på dagen. Itonåren då en reblliska andan är
som störst var jag mer anarkist än kommunist. Jag
var emot allt. Jag var för en vision där alla underdogs
skulle få skälla utan några som helst inskränkningar.
Jag minns en flummig redogörelse från ett rörrum på
Lillhagen där vi pratade politik och jag sa till någon
kvinna att mitt utopia var en liten gård där man arb-
etade tillsammans och på kvällar sjöng man och dek-
lamerade poesi. Det var ju ganska lång bort från arb-
tarromantikens gruvor och fabriker.
Med en stigande medvetenhet lärde jag mig att se de
större visionerna som vi alla var underordnade. Partiet
som fronten som vi alla är underordnade. Den demokrat-
iska centralismen och revolutionens oundvikliga seger.
Det handlade ju bara om tid.
Jag gillade inte determinismen. Jag gillade inte bristen på
demokrati och yttrandefrihet.
Så läste jag Koestler. Jag följde Rubashov och jag led med
honom. Jag förstod precis vad han menade med en "inre
censor" som farligare än ett yttre förtryck. Koestler gjorde
tydligt hur tusentals goda kommunsietr kune gå i döden äv-
en då beskyllningarna var helt horribla. Partiet var viktigare
än livet.
I de bägge självbiografiska Pil i det blå och Den osynliga skrif-
ten, vilka jag fick ärva av en gammal tant som dog på enkel-
rum på Lillhagen efter 10 år som ett skrikande paket. Det var
som en tanke att det ar hon som fick mig att läsa Koestlers
självbiografi.
I andra boken låter han Dylan Thomas inleda:
Gud vilken fin brasa det blir när man bränner sin skepp!
2010-05-04
13:15:17
Yttre lugn eller inre död
Jag ligger och kollar Up in the air och känner
hur oerhört berörd jag blir. Det handlar alltså
om George Clooney som arbetar på ett kon-
sultföretag var uppgift är att ta uppdrag från
andra företag vid avskedanden. Clonney job-
bar med att kicka folk. I sitt jobb reser han 320
dagar om året. En livsstil.
Det är existentiellt. Cloney har en metod som han
jobar med hela tiden. Det handlar om floskler för
att lugna folk. Det intressanta är att man här låter
kmaeran vänta vid folks ansikten. Man vänder inte
bort ansiktet från de som utelämnas och misslyckas.
Man låter oss se den nakna ångesten från den som
vet att jobb är inte lätt att få och hur räkningar och
krav väller fram som en bokstavligen kvävande flod-
våg.
Jag har sällan sett en sådan nakenhet. Å andra sidan
är jag just nu receptorisk. Jag vet hur det känns att
från ingenting bli utsatt utan att egentligen veta varför.
Jag hade skyddsnät. Det har inte de utsatta i filmen.
Å andra sidan,blir vi inte mer levande när det mattan
dras undan? Kan inte all denna trygghet också vara
själsdödande? Lätt att säga för alla de som brukar sä-
ga det från rika familjer och med stora förmögenheter
som badring i nyhetens hav. Ändå tror jag det ligger
något i det. Vem vill sitta som gammal och ångra åtag-
anden man hade kunnat gjort? Det är väl bättre att för-
söka och misslyckas än att leva i ovissheten om att man
hade kunnat leva ett bättre liv?
Vill inte skriva mer om filmen för det är en film att se.
Flera minnesvärda moment om lycka och inte så mycket-
et lycka finna att hämta och om yta och innerlighet.
hur oerhört berörd jag blir. Det handlar alltså
om George Clooney som arbetar på ett kon-
sultföretag var uppgift är att ta uppdrag från
andra företag vid avskedanden. Clonney job-
bar med att kicka folk. I sitt jobb reser han 320
dagar om året. En livsstil.
Det är existentiellt. Cloney har en metod som han
jobar med hela tiden. Det handlar om floskler för
att lugna folk. Det intressanta är att man här låter
kmaeran vänta vid folks ansikten. Man vänder inte
bort ansiktet från de som utelämnas och misslyckas.
Man låter oss se den nakna ångesten från den som
vet att jobb är inte lätt att få och hur räkningar och
krav väller fram som en bokstavligen kvävande flod-
våg.
Jag har sällan sett en sådan nakenhet. Å andra sidan
är jag just nu receptorisk. Jag vet hur det känns att
från ingenting bli utsatt utan att egentligen veta varför.
Jag hade skyddsnät. Det har inte de utsatta i filmen.
Å andra sidan,blir vi inte mer levande när det mattan
dras undan? Kan inte all denna trygghet också vara
själsdödande? Lätt att säga för alla de som brukar sä-
ga det från rika familjer och med stora förmögenheter
som badring i nyhetens hav. Ändå tror jag det ligger
något i det. Vem vill sitta som gammal och ångra åtag-
anden man hade kunnat gjort? Det är väl bättre att för-
söka och misslyckas än att leva i ovissheten om att man
hade kunnat leva ett bättre liv?
Vill inte skriva mer om filmen för det är en film att se.
Flera minnesvärda moment om lycka och inte så mycket-
et lycka finna att hämta och om yta och innerlighet.
2010-05-04
10:38:34
Republik, ja tack!
Det är högst märkligt att en stor del av Sveriges
befolkning vill ha monarki. Monarkins största stöd
verkar också finnas bland de som byggde landet.
Alla gamla folkrörelsesvenskar och då framför allt
kvinnorna som kämpat för allmän demokrati som
när det kommer till monarkin lägger sig för en med-
eltida kvarleva att jämföra med stupstock och slav-
eri.
Jag förstår faktiskt inte denna tudelade världsbild.
Det är som när man strider mot rasism och käm-
par för perser eller araber och sedan inser att dessa
båda gruppers stora problem är deras rasism med
svarta.
Monarkin är i sin natur antidemokratisk.
Makten i en monarki ärvs.
Monarkin i ett historiskt perspektiv handlar om krig,
småaktig girighet och diktatur.
Hur svårt kan det vara att fatta det?
Fick just ett nyhetsbrev som sammanfattar det tragiska
i opinionsläget. Republikanska föreningen i Göteborg hade
möte i förrgår. De bägge närvarande medlemmarna be-
slöt att ha en aktion mot monarkin på bröllopsdagen.
befolkning vill ha monarki. Monarkins största stöd
verkar också finnas bland de som byggde landet.
Alla gamla folkrörelsesvenskar och då framför allt
kvinnorna som kämpat för allmän demokrati som
när det kommer till monarkin lägger sig för en med-
eltida kvarleva att jämföra med stupstock och slav-
eri.
Jag förstår faktiskt inte denna tudelade världsbild.
Det är som när man strider mot rasism och käm-
par för perser eller araber och sedan inser att dessa
båda gruppers stora problem är deras rasism med
svarta.
Monarkin är i sin natur antidemokratisk.
Makten i en monarki ärvs.
Monarkin i ett historiskt perspektiv handlar om krig,
småaktig girighet och diktatur.
Hur svårt kan det vara att fatta det?
Fick just ett nyhetsbrev som sammanfattar det tragiska
i opinionsläget. Republikanska föreningen i Göteborg hade
möte i förrgår. De bägge närvarande medlemmarna be-
slöt att ha en aktion mot monarkin på bröllopsdagen.
2010-05-02
12:46:43
Lögner som formar vår världsbild
Det är otäckt vad okunnig och sensationsgirig media
kan göra med våra världsbilder. För ett tag sedan blev
det full rulle i medierna när det uppdagades att Al-shabab
rekryterade unga män i Rinkeby för att strida i Somalia.
Bilden som gavs var att Rinkeby styrdes av militanta is-
lamister.
Jag köpte bilden. Den bekräftades av allt frå Sabuni över
Mona Sahlin till Kalla Fakta. Expressen hyllade Kadafi Hu-
sein som årets svensk som vågade ta kampen med de för-
hatliga islamisterna. Allt verkade tydligt och klart. Man klippte
in en intervju med en imam som sa att de som lyssnade till
musik skule hamna i helvetet.
Förra lördagen kördes ett reportage i Konflikt i P1. Den all-
tid lika duktiga Randi Mossige-Norheim hade åkt ut till Rinke-
by och talat med folk. Hon gjorde det ingen gjort tidigare.Hon
lät alla komma till tals.
-Närpolisen som tyckte att det var föräldrar i Rinkeby ,som inte
ville att deras flickor i 13-16 årsåldern skulle gå på fester som
var för män upp till 25 och där det fanns droger och sprit i om-
lopp, föräldrar som värnade sina barn och inte galna islamister.
-Kvinnor som talade om ett annat Rinkeby och som inte kände
sig övervakade.
-Unga män som hellre pratade om fotbollsturneringar.
Reporter Randi ställde frågor till Kadafi Husein som ingen annan
gjort tidigare och fram växer en ung mytoman. Han har gripits
för innehav av droger och då varit påverkad ( han kritiserar själv
missbruket bland somalier på Newsmill)
På frågan om vem som rekryterats förstår man att han bara svam-
lar. Han vet inget och man kan fråga vad journalister gjort innan
Randi.
Han skriver rap-texter om att misshandla slynor och att kvinnor är
horor. I media citeras han som en försvarare av de kvinnliga rätt-
igheterna.
Är det konstigt att föräldrar i Rinkeby inte vill släppa sina döttrar
till en fest som arrangeras av en ung kvinnohatande missbrukare
som arrangerar fester för ungdomare mellan 15 och 25 år?
Bilden blir en helt annan.
Var finns Al-Shabab nu?
Kadafi Husein verkar vara den enda källan som finns. SÄPO hävdar
att det finns män från Rinkeby som forslats till Somalia och att flera
dött där. Inga namn kan redovisas. Åter verkar det vara Husein som
är enda källa.
Det är ju tur att vi inte har ett Sydafrika i Sverige (vi är på väg) för
då hade media kunnat tala om hur illa de svarta beter sig. De hade
bara letat upp en Onkel Tom som hade berättat sagor och så hade
detta gått i tryck.
Det otäcka är att vi inte kan värja oss. vem i förorten skall tala? Vem
kommer man att lyssna på? Det är här oberoende media blir så oerhört
viktig. Det är här riktiga journalister som Gellert Tamas och ännu Randi
Mossige-Norheim blir viktiga. Vi måste få motbilder.
kan göra med våra världsbilder. För ett tag sedan blev
det full rulle i medierna när det uppdagades att Al-shabab
rekryterade unga män i Rinkeby för att strida i Somalia.
Bilden som gavs var att Rinkeby styrdes av militanta is-
lamister.
Jag köpte bilden. Den bekräftades av allt frå Sabuni över
Mona Sahlin till Kalla Fakta. Expressen hyllade Kadafi Hu-
sein som årets svensk som vågade ta kampen med de för-
hatliga islamisterna. Allt verkade tydligt och klart. Man klippte
in en intervju med en imam som sa att de som lyssnade till
musik skule hamna i helvetet.
Förra lördagen kördes ett reportage i Konflikt i P1. Den all-
tid lika duktiga Randi Mossige-Norheim hade åkt ut till Rinke-
by och talat med folk. Hon gjorde det ingen gjort tidigare.Hon
lät alla komma till tals.
-Närpolisen som tyckte att det var föräldrar i Rinkeby ,som inte
ville att deras flickor i 13-16 årsåldern skulle gå på fester som
var för män upp till 25 och där det fanns droger och sprit i om-
lopp, föräldrar som värnade sina barn och inte galna islamister.
-Kvinnor som talade om ett annat Rinkeby och som inte kände
sig övervakade.
-Unga män som hellre pratade om fotbollsturneringar.
Reporter Randi ställde frågor till Kadafi Husein som ingen annan
gjort tidigare och fram växer en ung mytoman. Han har gripits
för innehav av droger och då varit påverkad ( han kritiserar själv
missbruket bland somalier på Newsmill)
På frågan om vem som rekryterats förstår man att han bara svam-
lar. Han vet inget och man kan fråga vad journalister gjort innan
Randi.
Han skriver rap-texter om att misshandla slynor och att kvinnor är
horor. I media citeras han som en försvarare av de kvinnliga rätt-
igheterna.
Är det konstigt att föräldrar i Rinkeby inte vill släppa sina döttrar
till en fest som arrangeras av en ung kvinnohatande missbrukare
som arrangerar fester för ungdomare mellan 15 och 25 år?
Bilden blir en helt annan.
Var finns Al-Shabab nu?
Kadafi Husein verkar vara den enda källan som finns. SÄPO hävdar
att det finns män från Rinkeby som forslats till Somalia och att flera
dött där. Inga namn kan redovisas. Åter verkar det vara Husein som
är enda källa.
Det är ju tur att vi inte har ett Sydafrika i Sverige (vi är på väg) för
då hade media kunnat tala om hur illa de svarta beter sig. De hade
bara letat upp en Onkel Tom som hade berättat sagor och så hade
detta gått i tryck.
Det otäcka är att vi inte kan värja oss. vem i förorten skall tala? Vem
kommer man att lyssna på? Det är här oberoende media blir så oerhört
viktig. Det är här riktiga journalister som Gellert Tamas och ännu Randi
Mossige-Norheim blir viktiga. Vi måste få motbilder.
2010-05-02
10:49:30
Frågor som delar Sverige
Sydsvenskan skriver om V-partiets 1:a maj.
En av talarna vill göra Malmö till en fristad för
alla papperlösa.
En av kommentaerna visar på divergensen i
frågan. V-partiets linje skulle nämnligen dra
hit alla tänkta och otänkabara islamistiska terro-
rister i hela världen.
Å ena sidan har vi en linje som förespråkar huma-
nism och traditionella solidariska åtaganden, att
hjälpa mindre bemedlade utan att kränka.
Å andra sidan de som räds allt främmande, de som
hellre skjuter först och frågar sedan. Det handlar om
människor med en så stor inre rädsla att när de hör
ordet främling tänker de Bin Laden.
När Gellert Tamas släppte De apatiska slog den ner
som en bomb. Visst hade många av oss på känn att
mycket varit åt helvete, men detta.......................
I en debatt efter försökte läkare,åklagare,politiker
och poliser att rädda sitt skinn genom att försöka att
belägga Tamas med lögn.
Det otäcka var här den korporativa tendensen där exem-
pelvis åklagare, migrationsverket och regeringen genom
Marie Hessle kunde driva denna häxjakt utan att någon
satte stopp.
Det som hände flyktingbarnen var fullt jämförbart med
de steriliseringskampanjer som rådde i landet under
efterkrigstiden, eller lobotomikampanjerna fram till 1970-
tal. Hela tiden handlar det om att den yttersta makten sank-
tionerar och genererar ett förtryck på samhällets svagaste.
De utan skydd eller möjlighteter att föra sin talan.
Om ändå någon trätt fram och bett om ursäkt hade man
kunnat skylla på förvirring eller felaktiga beslut. Så sker
inte utan istället försöker man skydda sina positioner gen-
om att skjuta på pianisten.
En av talarna vill göra Malmö till en fristad för
alla papperlösa.
En av kommentaerna visar på divergensen i
frågan. V-partiets linje skulle nämnligen dra
hit alla tänkta och otänkabara islamistiska terro-
rister i hela världen.
Å ena sidan har vi en linje som förespråkar huma-
nism och traditionella solidariska åtaganden, att
hjälpa mindre bemedlade utan att kränka.
Å andra sidan de som räds allt främmande, de som
hellre skjuter först och frågar sedan. Det handlar om
människor med en så stor inre rädsla att när de hör
ordet främling tänker de Bin Laden.
När Gellert Tamas släppte De apatiska slog den ner
som en bomb. Visst hade många av oss på känn att
mycket varit åt helvete, men detta.......................
I en debatt efter försökte läkare,åklagare,politiker
och poliser att rädda sitt skinn genom att försöka att
belägga Tamas med lögn.
Det otäcka var här den korporativa tendensen där exem-
pelvis åklagare, migrationsverket och regeringen genom
Marie Hessle kunde driva denna häxjakt utan att någon
satte stopp.
Det som hände flyktingbarnen var fullt jämförbart med
de steriliseringskampanjer som rådde i landet under
efterkrigstiden, eller lobotomikampanjerna fram till 1970-
tal. Hela tiden handlar det om att den yttersta makten sank-
tionerar och genererar ett förtryck på samhällets svagaste.
De utan skydd eller möjlighteter att föra sin talan.
Om ändå någon trätt fram och bett om ursäkt hade man
kunnat skylla på förvirring eller felaktiga beslut. Så sker
inte utan istället försöker man skydda sina positioner gen-
om att skjuta på pianisten.
2010-05-02
10:08:22
Knark och frihet
Magnus Linton skriver i DN om knark, fattigdom och demokrati.
Det är en av vår tids viktigaste frågor. Linton skriver om att an-
ledningen till knarkproduktionen i länder som Colombia och Mex-
iko hela tiden ökar är fattigdom. Om man skulle slå ut hela nar-
kotikaproduktionen skulle massdöd breda ut sig.
Detta måste vägas in i kriget mot narkotika. USAs militär krigar
på samma sätt som i Vietnam i ett krig som inte går att vinna.
Det är inte vapen och död som en fattig människa ser som sin
räddning. Kriget gör att knarklorderna lätt kan rekrytera männ-
iskor för produktion och distribution.
Enda sättet att vinna kriget mot knark är att ersätta knarkproduk-
tion med andra grödor. Jordreformer och politiska interventioner.
Legalisera marijuanan skulle frigöra massor resurser till dylika
politiska aktioner. Om vi tillåter alkohol finns inga skäl i världen
att förbjuda marijuana. Det är en av vår tids största dubbelmoraler.
Kampen mot narkotika leds av en kristen extremhöger som inte har
några som helst ambitioner att minska klassskillanderna i våra sam-
hällen. Snarare tvärsom. Deras enda politik är förbud och repression.
Kriget dess praktik. Vi borde ju inse att för att besegra våldskulturer
kan vi inte gå in med vapen. Det är ju det språk som redan talas.
Alternativ produktion, arbete, studier, demokratiprojekt med verkligt
innehåll, lokala styrelserum, offentlig debatt, så kan det fortsätta. Vi
byter språk. Vi bryter ett historiskt misslyckande.
Det är en av vår tids viktigaste frågor. Linton skriver om att an-
ledningen till knarkproduktionen i länder som Colombia och Mex-
iko hela tiden ökar är fattigdom. Om man skulle slå ut hela nar-
kotikaproduktionen skulle massdöd breda ut sig.
Detta måste vägas in i kriget mot narkotika. USAs militär krigar
på samma sätt som i Vietnam i ett krig som inte går att vinna.
Det är inte vapen och död som en fattig människa ser som sin
räddning. Kriget gör att knarklorderna lätt kan rekrytera männ-
iskor för produktion och distribution.
Enda sättet att vinna kriget mot knark är att ersätta knarkproduk-
tion med andra grödor. Jordreformer och politiska interventioner.
Legalisera marijuanan skulle frigöra massor resurser till dylika
politiska aktioner. Om vi tillåter alkohol finns inga skäl i världen
att förbjuda marijuana. Det är en av vår tids största dubbelmoraler.
Kampen mot narkotika leds av en kristen extremhöger som inte har
några som helst ambitioner att minska klassskillanderna i våra sam-
hällen. Snarare tvärsom. Deras enda politik är förbud och repression.
Kriget dess praktik. Vi borde ju inse att för att besegra våldskulturer
kan vi inte gå in med vapen. Det är ju det språk som redan talas.
Alternativ produktion, arbete, studier, demokratiprojekt med verkligt
innehåll, lokala styrelserum, offentlig debatt, så kan det fortsätta. Vi
byter språk. Vi bryter ett historiskt misslyckande.
2010-05-02
09:52:07
Orgelpop
I ett tidigare inlägg skrev jag om Bo Hansson.
Här kommer ett Quiz från SvD så kan du ju
själv avgöra vad du vet om denna genre.
Här kommer ett Quiz från SvD så kan du ju
själv avgöra vad du vet om denna genre.
2010-05-01
10:19:24
1 maj
Högtidsdagen är här igen.
Jag skall inte demonstrera.
Det var längesedan nu. För några år sedan var
jag och lyssnade till Syndikalisterna i Bältesspänn-
arparken men jag gick inte.
Om minnet inte bedrar mig har jag inte deltagit i ett
tåg sedan 1986. 24 år sedan.
Jag tror jag är ganska typisk 70-talets vänsteranhängare.
Vi har kvar våra tankar om rättvisa och solidariet men vi
omsätter inte detta i praktiskt politiskt arbete.
Det fanns en politiskt utbrändhet i slutet av 70-talet. Alla
goda intentioner till trots så förändrades inte så mycket.
Vi hade inte tålamodet som exempelvis socialdemokratin
visade upp när de byggde upp parti och folkrörelse under
1900-talet.
Jag tror vi hade för stora visioner. Ville för mycket. Trodde
att många var beredda att ändra hela sin livshållning för en
vacker utopis skull. Det visade sig vara fel. Varför skulle min
socialdemokratiska farsa som växte upp i ett relativt fattigt
torp i Värmland och som flyttade till Göteborg där han blev
plåtslagare och svetsare och kunde försörja sin familj, köpa
bil och köpa sitt föräldrahem, varför skulle han vända social-
demokratin ryggen?
När sedan våra hjältar i Tredje Världen en efter en blev bad
guys tog allt det roliga slut. Vietnam blev ockupant. Kina blev
stormakt. Östeuropa var korrumperat och fallfärdigt. Angola
och Mozambique skodde en ny överklass och lyckades inte
bryta den allmänna fattigdomen. Nicaragua lyckades inte be-
hålla sin dröm om en socialism vald av folket.
Tröttheten tog över och vi blev privatiserade. Vi tänkte bra men
hade inga gemensamma planer längre. Vi tillhörde dem som vil-
le steka omelett utan att knäcka ägg. Vi tillhörde dem som tog
Marx på allvar och menade att socialismen skulle vara en utveck-
ling av ekonomi, demokrati, jämlikhet , ja för hela samhället och
dess olika verksamheter. Verkligheten gav oss inte det svaret.
Om 1 maj kommer att bestå som symboldag är tveksamt. Vem är
idag arbetare? Man borde nog gå från arbetraklassbegreppet till
underklass och skapa subgrupper i den. Jag är säker på att nya
revolter kommer till. Jag är säker på att människor kommer att
organiera sig för att få till rättvisa. Jag är dock inte så säker på
att jag kommer att vara med.
Jag skall inte demonstrera.
Det var längesedan nu. För några år sedan var
jag och lyssnade till Syndikalisterna i Bältesspänn-
arparken men jag gick inte.
Om minnet inte bedrar mig har jag inte deltagit i ett
tåg sedan 1986. 24 år sedan.
Jag tror jag är ganska typisk 70-talets vänsteranhängare.
Vi har kvar våra tankar om rättvisa och solidariet men vi
omsätter inte detta i praktiskt politiskt arbete.
Det fanns en politiskt utbrändhet i slutet av 70-talet. Alla
goda intentioner till trots så förändrades inte så mycket.
Vi hade inte tålamodet som exempelvis socialdemokratin
visade upp när de byggde upp parti och folkrörelse under
1900-talet.
Jag tror vi hade för stora visioner. Ville för mycket. Trodde
att många var beredda att ändra hela sin livshållning för en
vacker utopis skull. Det visade sig vara fel. Varför skulle min
socialdemokratiska farsa som växte upp i ett relativt fattigt
torp i Värmland och som flyttade till Göteborg där han blev
plåtslagare och svetsare och kunde försörja sin familj, köpa
bil och köpa sitt föräldrahem, varför skulle han vända social-
demokratin ryggen?
När sedan våra hjältar i Tredje Världen en efter en blev bad
guys tog allt det roliga slut. Vietnam blev ockupant. Kina blev
stormakt. Östeuropa var korrumperat och fallfärdigt. Angola
och Mozambique skodde en ny överklass och lyckades inte
bryta den allmänna fattigdomen. Nicaragua lyckades inte be-
hålla sin dröm om en socialism vald av folket.
Tröttheten tog över och vi blev privatiserade. Vi tänkte bra men
hade inga gemensamma planer längre. Vi tillhörde dem som vil-
le steka omelett utan att knäcka ägg. Vi tillhörde dem som tog
Marx på allvar och menade att socialismen skulle vara en utveck-
ling av ekonomi, demokrati, jämlikhet , ja för hela samhället och
dess olika verksamheter. Verkligheten gav oss inte det svaret.
Om 1 maj kommer att bestå som symboldag är tveksamt. Vem är
idag arbetare? Man borde nog gå från arbetraklassbegreppet till
underklass och skapa subgrupper i den. Jag är säker på att nya
revolter kommer till. Jag är säker på att människor kommer att
organiera sig för att få till rättvisa. Jag är dock inte så säker på
att jag kommer att vara med.
2010-05-01
01:19:25
Lär av kampen mot antisemitism
Kampen mot mobbing, sexuella brott eller rasism
borde ta lärdom av kampen mot antisemitism.
Endast några få nazister bedriver idag en öppen
kampanj mot judar och ännu färre skulle idag ens
kunna säga eller skriva att judarna bar själva an-
svaret för förintelsen eller för den delen pogromer
i historien.
Oavsett om en kvinna är lättklädd eller utmanande
innebär det ingen ursäkt för sexuella övergrepp. Det
är hennes kropp. Om hon eggar mig och jag inte kan
bärga mig är ju jag problemet.
En tjock kille med vilja som inte lyssnar till en grupp
utan kör ett eget race kan inte bemötas med mobbing.
Om en grupp så till den milda grad retar sig på enskild
att de trakasserar är ju gruppmedlemmarna de med det
stora problemet.
Om man anser att en etnisk grupp skall stigmatiseras för
vad några få gör i denna grupp är det ju de som anklagar
som är problemet. Inga juridiska eller moraliska lagar acc-
epterar att vi dömer massor av oskyldiga för att komma åt
några skyldiga.
Kampen mot antisemitismen har ju visat att man inte skall
acceptera några gråskalor. Offrets skuld är inte intressant.
Det är den stora bilden som gäller. En stor grupp förtrycker
en liten eller en individ.
borde ta lärdom av kampen mot antisemitism.
Endast några få nazister bedriver idag en öppen
kampanj mot judar och ännu färre skulle idag ens
kunna säga eller skriva att judarna bar själva an-
svaret för förintelsen eller för den delen pogromer
i historien.
Oavsett om en kvinna är lättklädd eller utmanande
innebär det ingen ursäkt för sexuella övergrepp. Det
är hennes kropp. Om hon eggar mig och jag inte kan
bärga mig är ju jag problemet.
En tjock kille med vilja som inte lyssnar till en grupp
utan kör ett eget race kan inte bemötas med mobbing.
Om en grupp så till den milda grad retar sig på enskild
att de trakasserar är ju gruppmedlemmarna de med det
stora problemet.
Om man anser att en etnisk grupp skall stigmatiseras för
vad några få gör i denna grupp är det ju de som anklagar
som är problemet. Inga juridiska eller moraliska lagar acc-
epterar att vi dömer massor av oskyldiga för att komma åt
några skyldiga.
Kampen mot antisemitismen har ju visat att man inte skall
acceptera några gråskalor. Offrets skuld är inte intressant.
Det är den stora bilden som gäller. En stor grupp förtrycker
en liten eller en individ.
